Det var bara en tidsfråga innan massmordet på Risbergska i Örebro skulle bli politik. Kropparna efter offren hade knappt hunnit kallna innan Aftonbladet, ETC och en rad andra medier och samhällsdebattörer hade hela bilden klar för sig. Det var ett rasistiskt dåd, och som sådant en manifestation av den strukturella rasismen i Sverige.
Detta narrativ drivs nu med emfas på ledarsidor och i krönikor. Anders Lindberg upprörs över att polisen inte vill sprida bilden av att dådet skulle ha haft ideologiska motiv. Ett sådant konstaterande talar nämligen emot den bild som Lindberg och hans meningsfränder vill måla av gärningsmannen som en logisk konsekvens av vårt rasistiska samhälle, underförstått någon som tagit den sverigedemokratiska hatretoriken bokstavligt och velat mörda invandrare.
Kommentarerna och analyserna är många. ”Det finns ett öppet hat nu, Sverige är sig inte likt”, säger en sekreterare i bosniska islamiska församlingen, och fortsätter: ”[Integration] är ett diffust begrepp. Var den här killen som gjorde detta integrerad?” Aftonbladet konstaterar att Sadia kommer från ett krigsland, men ”har aldrig varit så rädd som nu.”
Allt detta är stickspår, medvetna sidosteg från det som är relevant och inte minst försök att blåsa händelsen ur proportion. Ja, dådet är officiellt det värsta massmordet i modern svensk historia (även om de så kallade Hurvamorden 1952 kommer nära med 9+1 dödade). Men personen var ingen ideologisk krigare som Breivik. Han var en enstöring som levde utanför samhället. Och Örebro är faktiskt inte Mogadishu. Vänstern brukar predika att vi inte ska överdriva våldsutvecklingen i samhället, nu gör den själv just detta. Det passar nämligen deras syften här och nu.
Det är intressant att notera hur våldsamma händelser hanteras olika av olika medier. När den asylsökande eritreanen Abraham Ukbagabir begick dubbelmordet på Ikea för snart tio år sedan var Aftonbladet noga med att konstatera att morden inte var terrorism och inte var politiska. Detta trots att gärningsmannen letade efter personer som ”såg svenska ut” för att hämnas för Migrationsverkets avslag på hans asylansökan. Vad skiljer hans agerande från Rickard Anderssons förutom antalet offer?
Som vanligt läggs stor tonvikt vid hur vi pratar om olika saker. Såväl Magdalena Andersson som allsköns debattör har ånyo lyft frågan om hur vi pratar om invandrare, att denna synnerligen heterogena grupp ständigt utmålas som ett problem i samhället. Denna endimensionella bild av verkligheten är lika tröttsam som den är förrädisk.
Ingen, inte ens SD, pratar bara negativt om invandrare som grupp. Det vi kommit att prata alltmer om, och som i växande grad har styrt den politiska inriktningen i landet, är alla de problem som direkt eller indirekt härrör från den migrations- och integrationspolitik som förts under sisådär tre decennier. Boendesegregation, socialt och kulturellt utanförskap, hedersvåld, bortgifta barn, hela framväxten av gängkriminalitet i nätverk. Inget av detta har uppstått i ett vakuum och kan ej heller förklaras enbart med ”växande klyftor”.
Dådet i Örebro var av allt att döma ett vansinnesdåd. Att somliga nu vill göra politik av det är lika väntat som det är bedrövligt. Bilden av Sverige som ett genomrasistiskt samhälle är tokig. Ett rasistiskt samhälle erbjuder inte invandrare språkundervisning och kostnadsfria yrkesutbildningar. Denna bild måste bekämpas, ty den är inte sann. Vare sig före eller efter den 4 februari 2025.
Såvitt jag vet utreder polisen ännu ärendet. Anledningen till spekulationer är att det ofta tar lång tid. Eftersom samtliga offer tycks vara invandrare, eller barn till invandrare, så är rasistteorin inte långsökt. Personligen tror jag att det faktum att socialtjänsten nekade honom försörjningsstöd kan vara en utlösande faktor.
Det finns personer som hugger ned andra för att röster sade åt dem att göra det också. Huruvida så var fallet här får vi förmodligen aldrig veta eftersom gärningsmannen är död. Men det är uppenbart att det finns en omättlig hunger från vänsterhåll att driva rasistdåd-narrativet här.
Så länge polisen inte presenterar sina resultat så lär spekulationer frodas. Ingenting konstigt med det. Vill du förbjuda spekulationer? Även om gärningsmannen är död så finns det fakta att ta in. Det är det polisen arbetar med nu. De går igenom hans datorer, mobiler och kontaktnät. Sedan presenterar de resultatet av det.
Det är inte spekulationer, det är propaganda. Det är skillnad att sitta och spekulera kring en gärning, något helt annat att driva ett narrativ. Nu är höger och vänster lika skyldiga i sådant här beteende, men det blir väldigt tydligt vad vänstern vill ha ut av detta massmord.
Kamrat Jan försöker återlansera Aftonblaskans teori om att ett socialkontor och att de där anställda var målet. En teori som blaskan lanserade ungefär samtidigt som intervjuen med den obekräftade mördarens ovetande pappa. Man kan säga att det tilltaget har man fått äta upp utan ketchup och senap. Något socialkontor fanns inte heller på skolans område men trollen på blaskan hade skoj en stund runt fikabordet i varje fall. Något kamrat Jan förstås unnar dom.
Nå, än så länge har inget fräscht poppat upp som kan införlivas i SN (Socialdemokratiska Narrativet) så blaskans ”teori” får duga tills vidare. Både på svenska och på finska.
Du är osunt upptagen av vad jag gör hela tiden. Har du funderat på psykologhjälp för det? Det finns säkert hjälp att få.
Inte för att jag debatterar med synålar men på kamrat Jans direkta fråga måste jag svara nej. Däremot måste jag förstås svara JA på frågan om du försöker påverka med din osunda sosse-propaganda.
Jag får tillägga att det är tragi-komiskt när kamrat Jan rekommenderar psyk-hjälp i sammanhanget. Rickard Andersson hade verkligen behövt psyk-hjälp och kamrat Jan försöker då ta sina billiga poäng efter Sveriges värsta mass-skjutning. För en sosse kan ribban aldrig ligga för lågt.
Vad ska man säga?
Vad kan man säga?
”Bilden av Sverige som ett genomrasistiskt samhälle måst bekämpas, ty den är inte sann.”
Ja, om vi hade varit öppet genomrasistiska hade vi aldrig tillåtit någon massinvandring av folk från andra delar av världen.
Hade inte inte Sverige då varit ett MYCKET bättre land? Alla vanliga vita svennar hade då lugnt kunnat bo kvar i vilka delar som helst av landet, i stället för att desperat flytta runt i ett försök att hitta ett område som fortfarande är relativt helvitt.
Anti-rasimen är en fullständigt tokig förnekelse av verkligheten som håller på att helt förstöra merparten av länderna i Väst, troligen irreversibel.
En svensk tar livet av 10 personer på ett bräde. Inte mycket till terroristbrott. När buset skjuter ihjäl varandra, en och en i taget, blir det numera inte så stora rubriker. Är detta nåt som bekymrar svenskar? Tja, inte många jag känner som bryr sig. Det är sånt som händer även i Sverige numera.
Jag har varit på många platser där jag behövt vara uppmärksam på omgivningen eftersom det händer mycket där. Så känner jag aldrig i Sverige. Jag undviker dock vissa områden. Detta eftersom jag är och ser ut som en svensk.
Polisen fastslår att dådet verkar sakna rasistmotiv.
Kan verkligen media köpa den slutsatsen?
Måste inte motsatsen ”bevisas” med alla till buds stående medel?
Är inte just media rätt instans för just den uppgiften?
Journalister är ju Sveriges kunnigaste yrkeskår?
Nej.
Jo.
You bet.
Jajamen!