Under de senaste decennierna har svenska språket berikats med ord vi inte kommit att förknippa med vårt moderna land tidigare. Ord som ”könsstympning”, ”kusingifte”, ”hedersvåld” och ”balkongflicka”. Vi har på senare år kommit att vänja oss vid dagliga nyheter om ”skjutningar” och ”sprängningar”, som om Sverige förvandlats till en kombinerad skjutbana och byggarbetsplats.
Nu har vi ännu ett begrepp att lägga till vokabulären: skolskjutning. Inte för att det varit okänt och inte för att vi inte haft dåd i skolor förr. Men med hittills elva döda är dådet i Örebro den 4 februari 2025 den värsta massakern på en svensk skola någonsin.
Tids nog kommer vi få veta mer om gärningsmannen. Somliga sitter förmodligen och cyniskt hoppas på att det var ett rasistdåd för att få igång den numera något insomnade debatten i samhället igen. Andra håller tummarna för att det var en invandrare som sköt invandrare.
Personligen blir jag mest bara dyster. Dyster över samhällsutvecklingen i stort. Inget samhälle kan skydda sig från enskilda människors illdåd. Vi har haft psykiskt sjuka människor som begått hemska gärningar förr, som har sett troll och huggit ned oskyldiga med svärd, som mördat för att rösterna sade så. Men dådet i Örebro sker inte i ett vakuum. Det inträffade dagarna efter en av de våldsammaste månaderna i modern svensk historia med mer än ett bombdåd om dagen under januari.
Kulissen till dådet är således eld, rök och rädsla. Därför får det som hände i Örebro en extra dimension. Det bryter inte tystnaden i ett oskuldsfullt land. Sverige har förlorat den oskulden sedan länge. Det fyller snarare på en dimension av våld i ett skede där vårt land redan gått ned på ett knä.
Det är meningslöst att spekulera om motivet till dådet i dagsläget, även om det ligger nära till hands att tro att det är en desperat och misslyckad människas hämnd på ”samhället”, möjligen ett slags utvidgat självmord. Vi vet inte än. Men det vi troligen kommer få se framöver är utökad säkerhet på landets skolor. Tyvärr går vi mot en utveckling med fler låsta entréer och metalldetektorer vid inpassering. Fler vakter. Mer misstänksamhet.
Sverige har slagit sig för bröstet för vår öppenhet och tillit. Dessa tillgångar dräneras alltid en gnutta varje gång något sådant här händer. Så även denna gång.
Och de sedvanliga vetarna är ute och vet.
Sveriges Radio har frågat Sarnecki som inte är förvånad, dvs nästan visste, att något skulle inträffa. Magda var snabbt ute i SVT och hade svaret på frågorna som alla ställde till just henne.
Mera av same same kan man väl säga. Ingenting nytt under den svenska solen. Allt är som det ska förutom det här undantaget. Sverige är fortfarande undantaget. På något underligt sätt.
Allt annat vore bara för extremt. I varje fall med svenska ögon.
Vad som förvånar mig är att denne filur inte har jobbat på över 10 år. Ändå hade han licens på ett halvautomatiskt vapen. Märkligt må jag säga. Kontakter?
I ljuset av bl.a. skjutningen i Örebro, är det uppenbaŕt att det är extremt otryggt att bo och leva i dagens Sverige. Tacka vet jag det trygga Sverige under kalla krigets glada dagar. Sverige hade då rykte om sig att vara ett av världens tryggaste länder med världens längsta fredsperiod. Det hade också ett alliansfritt, mycket starkt militärt försvar.
Men det Sverige är nu förstört genom en rad otrygghetsskapande, ickereversibla processer. Etablissemanget har ju implementerat den destruktiva massinvandringspolitiken samt gått in i de otrygghetsskapande EU-, Schengen- och natomedlemskapen. Det senare gör oss till ett kärnvapenmål.
Till råga på allt bedriver vi ett resursslösande , utarmande proxykrig utomlands samtidigt som vi har ett undermåligt
lågprioriterat territorialförsvar.
Ja, nog har våra fosterlandsförrådande politiker skapat denna otrygga situation! Detta förmodligen i mångt och mycket för personlig vinning. De vill, genom Sveriges prisgivande, kunna frottera sig med globala aktörer i globala sammanhang på de globala estraderna.