Refugees welcome. Feministiskt initiativ in i Europaparlamentet och (nästan) i riksdagen. MeToo-kampanjen som drog över västvärlden med start hösten 2017 med utfallet att kända och beundrade män föll som furor, dömdes och glömdes bort. Fackförbundet Byggnads styrelse poserade i fittmössor samma år. Kanske nåddes botten där någonstans.
Det var onekligen en rosa era, och inget tycktes omöjligt. Sverige hade en regering som drev en ”feministisk utrikespolitik”. Utåt beskrevs denna tid som en sorts kvinnlig resning. Kvinnan lyfte sig själv mot patriarkatet, mot mannen, och tog sin efterlängtade och rättmätiga plats i rampljuset efter årtusenden av förtryck. Men hur var det egentligen?
Sällan i modern tid har kvinnor utmålats i så nedlåtande termer som under den värsta Metoo-vågen. De beskrevs som offer, våp, oförmögna att fatta egna beslut och ta hand om sig själva. Metoo-rörelsen spred en förfärlig kvinnobild, och om inte förr var det var här den feministiska rörelsen slutligen avslöjade sig som allt annat än kvinnors och tjejers bästa vän.
Det blev inne att kalla sig feminist, och den som vägrade kunde vänta sig kritik. Det var nästan som att förespråka barnaga. Men inget varar för evigt. Luften gick ur Fi, som föll ur EU-parlamentet och sedan säckade ihop fullständigt med drygt 3 000 röster i valet 2022. I dag är feminist mer av ett skällsord än en hedersbetygelse inom politiken.
Det är intressant hur pendeln svänger tillbaka. För tio år sedan kunde en statsminister tillrättavisa sin minister för att denne använt ordet ”volymer” om migrationsströmmarna till Sverige. I dag tävlar S och M om att vara mest lika Sverigedemokraterna i migrationsfrågan.
Och nu, 2025, är även de senaste årens stora begrepp ”woke”, som likt Metoo blivit ett slags rörelse, på väg ut. Vänstern vrider sig förstås i plågor över detta, men allt är inte förlorat. Under lång tid har en auktoritär idéströmning som inbegriper identitetspolitik, normkritik, rasteori, postkolonialism och statsfeminism fått ett brett fäste i allt från det mediala etablissemanget till utbildningsväsendet, akademin och statsförvaltningen. Fortfarande görs utrensningar av orena skolböcker, historien skrivs om på våra museer (något som förtjänstfullt uppmärksammades av Ola Wong) och våra myndigheter styrs alltjämt utifrån dessa idéer.
Sverige har fått en överideologi som rymmer allt ovanstående. Det kan verka rörigt med alla dessa begrepp, men om du betraktar världen utifrån föreställningen att vita människor är rasister och män är svin som måste lämna plats åt kvinnor, har du åtminstone kommit en bit på väg. Varje försök att komma tillrätta med detta har av vänstern beskrivits som en inskränkning av demokratin, ett slags maktövertagande av mörka krafter.
Som alltid har denna överideologi inte tillkommit genom en rörelse underifrån utan genom en pådyvling uppifrån.
Men som sagt, pendeln svänger.
Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson, Lawen Redar, har kallat utkastet till det nya partiprogrammet för ”väldigt lite woke”. Jo, nu ska Partiet knyta an till vanligt folk igen.
Redar stod tillsammans med Magdalena Andersson när utkastet presenterades på en presskonferens för några veckor sedan och är tvivelsutan ett av socialdemokratins framtidsnamn. Så hennes ord kanske betyder något. Hon anser att Socialdemokraterna har missat kulturens betydelse i samhället. ”Känner man tillhörighetskänsla till ett samhälle om man inte behärskar majoritetsspråket och fått samhällsorientering kring värderingar och kultur?” frågar hon retoriskt.
Som vanligt är Socialdemokraterna sen på bollen. Sverigedemokraterna har pratat om kulturens betydelse i flera decennier. Moderaterna och Kristdemokraterna har pratat om det i mindre än tio år, och på senare tid kan vi till och med höra en och annan folkpartist yttra det förbjudna ordet. Men arbetarepartiet har uppenbarligen landat i slutsatsen att den enda vägen framåt är triangulering.
Amalia Rud Pedersen leder sossarnas arbetsgrupp för att locka tillbaka de unga som övergett partiet. Hennes slutsats är svidande: ”Vi har med vårt fokus på feminism missat att se hur hårt drabbade de unga killarna har varit under de senaste 20 årens samhällsutveckling.”
Ett evinnerligt prat om feminism, i allt från feministisk utrikespolitik till feministisk snöröjning, har stött bort unga män. Det har partiet nu förstått. Nå, det kanske inte är så konstigt att unga män vänder på klacken när de ständigt får höra att de är potentiella våldtäktsmän, vandrande samhällsproblem. Om inte i dag så ett blivande sådant. Att pojkar och unga män gör sämre i från sig i skolan, mår sämre och tar livet av sig i större utsträckning än flickor och kvinnor är något som helt enkelt inte har ansetts så viktigt.
Socialdemokraternas omsvängning, feminismens tillbakagång och att woke tycks tyna bort under tyngden av sin egen dumhet ska inte tas som tecken på något slags slutseger. Som vi har konstaterat förr kan pendeln svänga tillbaka lika fort igen, och det är viktigt att konstatera att vi har långt kvar till ett samhälle där kvaliteter och meriter, inte hudfärg, politisk åskådning och kön, avgör om vi får en position eller ej.
Auktoritära idéer kommer och går. Om vi vill veta vad som kommer knacka på vår dörr härnäst bör vi blicka över Atlanten. Det är nämligen därifrån vi brukar göra vår import.
Ja,det kommer nu lustigheter som inte visades tidigare🤣🤣🤣
Jhttps://www.instagram.com/reel/DD14cZ-ILeP/?igsh=bTVneTF0c2NkM3Y3
Men nog köper folket det här med Värdegrunden minst en gång till?
Identitetspolitiken är inte död. Dess popularitet har minskat men den lever i allra högsta grad än. Precis som nyliberalismen. De tycks följa varandra åt. Det tar tid att vända samhällstrender. Decennier. Om det ens är möjligt alls.
Eller socialdemokratin..
Kamraten trummar vidare på samma gamla rytmer från SN (Socialdemokratiska Narrativet). Tom när Laven Redar visar vilja på att göra upp med Identitetspolitiken inom Partiet skyller kamrat Jan på alla andra. Nej, nej, nej, hans Parti har aldrig ansatts av några identitetspolitiska strömningar. Alls icke.
Det är rätt festligt att titta på när sossarna gör upp med sina inre plågor. Tack kamrat Jan för att du visar att Partiet fortfarande kört ordentligt fast i Träsket.
Både Göran Persson och Ulf Kristersson har sagt sig vara feminister. Båda statsministrar. Signalvärdet är stort.
USA verkar ha fallit offer för en mycket framgångsrik påverkansoperation med avsikten att splittra och så inbördes konflikter. Att Trump vann är ett av tecknen på att tillräckligt många tröttnat på ”woke”.
Hoppas vi slipper importera föreställningen att alla vita är rasister och det enda sättet en vit kan ta sig ur det facket är att vara en brinnande antirasist som alltid utövar en slags muterad självrannsakan både över sig själv och de andra vita omkring honom.
Håller absolut inte med om att PK är döende.
PK är ett bredare begrepp, vill jag påstå.
Korrekt. Den är institutionaliserad, en del av samhällsapparaten, så dess makt är måhända större än någonsin. Däremot är dess popularitet på väg ner. Det är inte lika trendigt att vara feminist eller anti-rasist längre. Vilket politiker är lyhörda för.
Resultatet av mee-too är väl samtyckeslagen, som i ett slag skärper begreppet våldtäkt radikalt. Lagen kan juridiskt vara svår att hantera men har ett mycket brett stöd i befolkningen. Spanien och Irland har följt efter Sverihge. Nu är det i Frankrike samma slag står och såvitt jag förstår finns majoritet i parlamentet för en liknande skärpning även där. Det efter en mycket omtalad våldtäktsrättegång under hösten. Det var tydligen den Franske presidenten som stoppade ett genomförande på EU-nivå, men jag tror nog att frågan kommer upp igen.
Är mee-too-rörelsen död? Tvärt om skulle jag säga, det har gått några år och nu börjar den bli kodifierad i lag. Jag såg att du nämnde barn-aga. Till det kan vi lägga bland annat sexköpslagen. Än idag kan det vara radikala lagstiftningar som befolkningen brett har slutit upp kring. Men det finns också radikala frihetslagar som markerar identitet. Lagstiftningen kring samkönade äktenskap är väl en sån.
Till det kan vi egentligen också lägga allemansrätten, en gammal lag, men en lag som skulle bekräfta medborganas frihet och identitet. Nu alldeles här på slutet kommer lagstiftningen kring könsidentitet till som däremot inte har landat in lite självklart hos befolkningen än. Men vi får se, tiden är ofta det som krävs för att lagstiftning ska sätta sig.
Visst är det bara för positivt?
@Johan Karlson
I ditt långa svamlande försvarstal för Systemet verkar du glömt eller snarare avsiktligt undvikt den kanske mest springande punkten i Hans text:
”Som alltid har denna överideologi inte tillkommit genom en rörelse underifrån utan genom en pådyvling uppifrån.”
Det vi ser nu är att en sann folkrörelse, en nationalistisk sådan, vinner mark och det hjälper inte att du både tar på dig skygglapparna och håller för ögonen. I Tyskland är AfD näst största parti. I Frankrike skulle Le Pen vinna om det var val imorgon och i Ungern står Viktor Orban fortfarande stark. SD är trots sin stjärtpudertaktik gentemot regeringen det näst största partiet i Sverige. Trump blir president i USA om ett par veckor. Deal with it!