Ännu ett bloggår är till ända. Det markerar 20 år i bloggosfären för min egen del. Två decennier av bloggande, alltså, och jag börjar förstås ställa mig frågan om jag ska fortsätta.

Det hela började 2005 på en gruppblogg innan jag tog steget till en egen plattform två år senare. Då var den svenska bloggosfären levande och vibrerande, full av skribenter till höger och vänster. Det var kort sagt bra drag, vilket förstås berodde på att bloggen var sättet vi förmedlade våra åsikter på då.

Sedan tog sociala medier stegvis över, och i dag är den politiska bloggosfären knappt ens mätbar i jämförelse. Den har gått samma öde till mötes som diskussionsforumet. Visst finns dessa fenomen fortfarande kvar, och vissa skribenter finns numera på Substack vilket ju i praktiken också är en blogg. Men det är inte som det en gång var.

Som gammal dinosaurie tycker jag att det är lite synd. Jag kan sakna tiden innan alla migrerade till Facebook och Twitter. Dessa plattformar har sina styrkor, men de är inte bra forum för åsiktsutbyten. De är flöden i ordets rätta bemärkelse, vilket gör att inlägg och repliker lätt filtreras eller tappas bort. Man har ingen kontroll över sina egna inlägg eftersom plattformsägaren plötsligt kan plocka bort dem utan förklaring.

Nu är det som det är. Tiderna förändras, och det är inte så mycket att göra åt saken. Facebook är för övrigt också ett långsamt döende forum. Det kommer småningom ersättas av något annat. Alternativmedier kommer också och går. Nyheter Idag har pausats till följd av att behovet inte längre finns, enligt Chang Frick. Inget är för evigt.

Bloggen har överlevt ännu ett år, och jag är förstås tacksam för att ni fortfarande tittar in, läser och kommenterar. Även om det kan bli lite grinigt här ibland. Tack för att ni deltar!

Bloggandet har aldrig handlat om likes eller nödvändigtvis ens om trafik för min del. Det har alltid varit en livsnödvändig ventil, ett slags klåda som måste tillfredsställas för att det inte ska koka över. Så är det fortfarande. Det har påverkat mitt val av ämnen, rubriksättning och så vidare. Om målet var flest antal klick hade det varit möjligt att skriva på ett helt annat sätt.

Vad som händer får vi helt enkelt se. Ingen vet var vi befinner oss om ett år. Här och nu tar vi en dag i taget. Och fortsätter ett stycke till.

Gott Nytt År, allesammans!