Det har nu gått tusen dagar sedan Vladimir Putin annonserade sin så kallade militära specialoperation och skickade in hundratusentals man på ukrainskt territorium från norr, öst och söder. Börjar vi närma oss rätt tidpunkt för en fredsförhandling eller kommer kriget pågår i tusen dagar till?
Ryssland nådde fram till Kyivs utkanter våren 2022, men misslyckades med att ta huvudstaden. Kort därefter pressades de ryska styrkorna tillbaka och den hösten nådde Ukraina de största framgångarna hittills under kriget när de återtog stora områden i öst, däribland Kupyansk.
Sedan den misslyckade ukrainska sommaroffensiven 2023 har dock ryssarna haft initiativet. Givet de massiva ryska förlusterna, som beräknas ha passerat 700 000 man i dödade, sårade och saknade, har Ryssland tagit väldigt lite ukrainskt territorium under de senaste 18 månaderna. Men de gnetar sig framåt meter för meter.
Oktober 2024 bedöms vara den blodigaste månaden hittills i kriget för ryssarna. Än så länge verkar inte tillgången på nya soldater vara ett problem, men om Putin nu får förstärkningar från Nordkorea indikerar det givetvis att inte heller de ryska lagren av stridsvilligt slaktkött är oändligt. Den ukrainska personalförsörjningen förefaller betydligt mer akut, vilket gör det än mer imponerande att de trots de envetna ryska angreppen fortfarande håller platser som Pokrovsk och Tjasiv Jar. Och därtill, ska tilläggas, delar av den ryska Kurskregionen.
USA ska äntligen ha gett Ukraina grönt ljus att använda amerikanska långdistansrobotar mot ryska mål. Det är välkommet, men effekten ska inte överskattas eftersom ukrainarna har ett begränsat antal av dessa robotar och Ryssland givetvis rimligen redan agerat på denna information genom att flytta baser och annat av intresse utom räckhåll. Ukraina skalar samtidigt upp sin egen vapenproduktion, både i form av drönare och sin egenutvecklade robot Neptun.
Med tanke på att Ukraina siktar på att bli alltmer självförsörjande vad beträffar tillgång på vapen, självfallet till viss del mot bakgrund av det sviktande och opålitliga stödet från Väst, är frågan om indraget amerikanskt stöd som en del i en trumpsk ”fredsplan” kommer spela den avgörande roll många förutspått. Ukraina har hittills inte signalerat någon som helst vilja att avstå de av Ryssland erövrade territorierna, inte heller Krym. Det kan förstås vara en del i ett förhandlingsspel, eller så är det helt enkelt så att motståndet kommer fortsätta så länge inte Ryssland backar.
Tusen dagar av krig, och lägg tio år av fientligheter innan dess. Tusentals döda civila. Hundratusentals döda soldater. Utplånade städer, folkfördrivning, avrättade krigsfångar och kemiska stridsmedel. Detta är sådant vi hoppades hörde historien till, men åter igen ser vi det utspelas på europeisk mark. Var vi naiva som trodde att fred och försoning skulle uppnås bara vi idkade handel och gjorde oss ömsesidigt beroende av varandra? Ja.
Vart kriget i Ukraina tar vägen kan var och en spekulera i. Det finns inga experter här, för de flesta så kallade experterna har haft fel. Det är inte omöjligt att det pågår trevande diskussioner mellan de krigförande parterna på lägre nivå, även om det förefaller osannolikt. Båda sidor vet att det måste till något slags överenskommelse förr eller senare och vill stärka sin position inför en sådan. Men utåt står Ryssland och Ukraina alltjämt fastlåsta i sina positioner.
Jag tror att Katarina Engberg har rätt när hon spår att kriget kommer sluta i ett eldupphör och en frusen konflikt. Inte i ett hållbart fredsavtal. Donald Trump kommer kunna beskriva detta som ”fred”, men i realiteten kommer fientligheterna inte ha upphört i ett sådant läge och situationen för de människor som befinner sig på ryskockuperat område lär knappast bli bättre.
Ett bra slut på detta meningslösa krig är svårt att föreställa sig.
Jo, man behövde nog vara vänsterliberal för att vara naiv nog att tro att världen hade förändrats.
”Givet de massiva ryska förlusterna, som beräknas ha passerat 700 000 man i dödade, sårade och saknade”
Här är de officiella siffrorna från Ukraina:
”As of November 1, 2024, Russian combat losses amount to 696,410 troops, according to the General Staff of the Armed Forces of Ukraine.”
”As of November 1, 2024, Russian tank losses in Ukraine reached 9,162 units, in addition to 18,470 lost armored personnel vehicles. ”
Man får väl tro på det om man vill. Ryssarna uppger liknade siffror för antalet förluster för Ukraina.
”Jag tror att Katarina Engberg har rätt när hon spår att kriget kommer sluta i ett eldupphör och en frusen konflikt.”
Tja, jo, så kan det bli. Ryssarna rullar på ganska bra nu på flera ställen och vi får se hur mycket de lyckas ta innan Trump tillträder. Kanske får jag till slut rätt om någon form av kollaps för Ukrainas väpnade styrkor, kanske fortsätter de att backa under relativt ordnade former. Det ser väldigt skakigt ut, men det har det gjort länge nu.
”situationen för de människor som befinner sig på ryskockuperat område lär knappast bli bättre”
Vad gäller Donbass och Krim är jag övertygad om att en stor majoritet av befolkningen kommer att se en rysk seger som en stor förbättring.
Man får väl tro på det om man vill. Ryssarna uppger liknade siffror för antalet förluster för Ukraina.
Först och främst kan vi konstatera att det finns skäl för båda sidor att överdriva förlustsiffrorna för motståndarsidan. Med det sagt finns det som jag ser på saken två huvudskäl att ifrågasätta de ryska uppgifterna om ukrainska förluster: 1) Ryssarnas stora förluster tillskrivs deras sätt att strida med s.k. köttvågor av mindre kompetent kanonmat varefter elitförbanden kommer i senare led när de ukrainska försvararna tröttats ut. Detta har ryssar själva vittnat om. Ukrainarna har betydligt färre soldater att tillgå och måste således slåss utifrån den vetskapen. Jag har heller inte sett att de skulle slåss på samma sätt som ryssarna. 2) Ryssarna ljuger alltid, även om sådant som är enkelt att motbevisa.
Precis som Hans skriver, vi vet inte hur det kommer att sluta. Men Ukraina kommer inte att vika sig. De har fått stöd från västvärlden, om än inte tillräckligt samt med restriktioner. De har anpassat sig och insett att de måste utveckla egna vapen. Jag har tidigare sagt att de kommer att vinna detta krig i år. Året är inte slut så vi får se. Men att de kommer att vinna, att de kommer att slå ut Ryssland är helt klart. Ukrainarna är väl motiverade, de vet vad det betyder att underkasta sig Ryssland. Terror,
våldtäkter,
mord.
Ryssland är på dekis, ekonomin är urusel, järnvägen funkar sådär, stridsmoralen är dålig. Så, jag ser fram emot ett fritt Ukraina. Ett Ukraina som till slut kommer med i EU. Ett blomstrande Ukraina som tillsammans med övriga europeiska länder (med vissa undantag) kommer se till att Ryssland aldrig mer angriper ett europeiskt land.