1994 var ett oerhört händelserikt år. Det var en fantastisk sommar som gav Sverige VM-brons i fotboll. Men vi drabbades också av Estoniakatastrofen, Stureplansmorden chockade hela landet och Socialdemokraterna vann tillbaka regeringsmakten efter tre år i opposition.
Något annat som hände var att svenska folket röstade om huruvida Sverige skulle bli medlemmar i Europeiska unionen. Den 13 november 1994 genomfördes folkomröstningen. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej. Jag minns att vi målade staplar i skolan.
Det fanns stora förhoppningar på det svenska EU-medlemskapet, inte minst från borgerligt håll. Visserligen hade de borgerliga styrt Sverige i tre år, men det där systemskiftet tycktes inte möjligt utan hjälp utifrån. Sålunda hoppades många borgerligt sinnade väljare att EU skulle kunna tvinga Sverige att bli mer som andra ”normala” europeiska länder. Monopolen skulle falla, friheten öka. Och, inte minst, snuset lämnas i fred. Men hur blev det?
Alexander Stubb, tidigare finsk statsminister, nu president, har kallat EU för en ”patchwork union”. Det beskriver ganska väl vad EU är – ett lapptäcke av länder, kulturer, värderingar, åsikter. Försök görs ständigt att harmonisera lagstiftning och regelverk, att försöka fila ned kanterna. Det finns dock betydande skillnader i synen på allt från ekonomi till utrikespolitik, välfärd och familjevärderingar mellan södra och norra Europa som inte låter sig elimineras av påbud uppifrån. Många delar trots alla olikheter valutaområde med varandra, och det har väl gått sådär.
Sverige står utanför euron och har fått behålla både snuset och Systembolagets detaljhandelsmonopol. Däremot fortsätter riksdagen stegvis att tappa i reellt inflytande. Det pågår en konstant maktöverföring från de nationella parlamenten till EU:s institutioner. Detta kringskär demokratin då väljarnas ansvarsutkrävande försvåras betänkligt. EU tar stadiga steg mot ett slags europeisk superstat. Här driver federalisterna på. Begreppet subsidiaritetsprincipen tycks dött och begravet. Sedan Storbritannien lämnat EU har Sverige en allierad färre att ta stöd från.
Även om Sverige till viss del motsätter sig en utveckling i federalistisk riktning är vi inte sällan bäst i klassen när det gäller implementering av fattade beslut. Också när de går i direkt antidemokratisk riktning. Chat Control, som ger makten rätt att granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden och bildalbum och därigenom möjliggör en massövervakning på en aldrig tidigare skådad skala i ett demokratiskt samhälle, tystas ned av etablissemangsmedierna.
I dag är den svenska EU-opinionen rekordpositiv. Och ja, det finns givetvis fördelar med medlemskapet. Tillgången till den inre marknaden är guld värd för ett exportberoende land. Men här finns också betydande baksidor, även om vi lägger det demokratiska underskottet åt sidan. Unionens oförmåga att bli en betydande ekonomisk spelare i världen är uppenbar. Politikernas orubbliga tro på ”mer EU”, vilket vanligtvis betyder fler regleringar och styrning, kommer inte göra unionen med konkurrenskraftig gentemot Kina och USA.
Den gränsöverskridande kriminaliteten har fått oerhörda konsekvenser för brottsutvecklingen i Sverige. Fri rörlighet är trevligt, men när den även omfattar kriminella är den inte lika rolig längre. Schengensamarbetet är i gungning när land efter land vill skärpa gränskontrollerna. Så var det ju inte tänkt. Därtill fortsätter migrationstrycket utifrån att vara en huvudvärk för unionen som helhet.
Hur Sverige hade sett ut om vi hade röstat nej till EU för 30 år sedan är omöjligt att veta. Drömmen om ett frihandelsområde bestående av självständiga och fria stater är månne inte stendöd. Men med tanke på EU:s utveckling är det svårt att tro att den någonsin kommer bli verklighet i vår del av världen. Kanske behöver nuvarande samarbete rasa samman och något nytt byggas på dess rasmassor. Resan dit kommer inte bli vacker.
Tidigare bloggat:
Den totala övervakningen
Om Sverige hade röstat nej till EU för 30 år sen hade vi i alla fall varit med i EU i dag. Det antyddes redan före valet att om det blev nej skulle det bli en ”folkbildningskampanj” och sen en ny omröstning, ty det var redan bestämt att vi skulle med!
EU är en europeisk version av det forna Sovjet. Schweizarna var kloka – de gick inte med.
EU har urartat. De tar ifrån medlemsländerna deras självbestämmande. Jag röstade för EU-inträde, men nu säger jag: Swexit! Å det snaraste!
Pär. Jag säger Dexit.
Röstade emot. Resonerade som så att om vi inte går med i unionen slipper vi falla med den, för falla kommer den göra och troligen väldigt våldsamt. Både Schweiz och Norge klarar sig alldeles utmärkt utanför.
”Kanske behöver nuvarande samarbete rasa samman och något nytt byggas på dess rasmassor”
De bidde socialism. Tyskland är nu nere för räkning, UK flydde fältet. Prussiluskorna gavs för stor makt. EU saknar helt sjukdomsinsikt. Fortsätter glatt skyffla skit över USA men ser samtidigt mellan fingrarna beträffande Kina, Ryssland och Mena-träsk-länderna som ges ansvarsfrihet, stryks medhårs -de förstår inte bättre – väst har förtryckt dem. Dubbelmoralen.
Jänkarna har definitivt tröttnat. Nya styret inte minst. Musk har attackerats av EU sen dag ett. Det är upplagt för tillbaka-kaka.
Tja, Schweiz klarar sig utmärkt utan att vara medlem i EU.
Ett av världens rikaste länder.
Helt utan hjälp av Bryssel.
EU har sett ut att vara dynamisk och tillväxt skapande. Mycket av detta har varit för att det har funnits forna europeiska länder att ansluta som hade potential. Delar av detta berodde på Sovjetunionen som under några år splittrade Europa. det är mer eller mindre stop nu med sådana länder. Vi har nått peak EU troligen.
Tyvärr så är ointresset samt okunskapen om EU i media sådan att det är svårt att göra något.
Om det finns en åsikt om EU så är det nog att med deras fördelningspolitik ses de som ett vänsterprojekt i media så kan inte attackeras.
Jag tror som du Hans, EU kommer att gradvis, eller möjligen på en gång, falla samman. Filurerna i Bryssel, med höga löner, har tagit allt för stor bit att styra över. Att man dessutom har hittat en guldgruva, koldioxidskatten, som ska föra över pengar från medlemsländerna till Bryssel gör att det kommer att knorras både här och var. Vi får se hur det går.
Hur det kommer sig att vi får veta varenda liten detalj angående politikernas påstådda bananfobi men inte nationaliteten på våldtäktsmannen på Akademiska sjukhuset funderar jag över.
Hur det kommer sig att vi får veta allt om konstaterade Trumpska ministrar och alla som möjligen kan bli Trumpska ministrar när vi vanligtvis bara får namnet på någon EU-utnämning när den är gjord och avklarad funderar jag också över.
Kanske kommentatorerna kan vägleda mig rätt i mina funderingar?
Bananfobi är betydligt mer PK än Afghanfobi som kan HMF-klassas och har fängelse i straffskalan. Konstigt vore det annars eftersom ministrar helst inte ska sitta i fängelse.
OT
Visst är det fantastiskt att vi har en minister i regeringen som är rädd för bananer, precis som om det inte fanns reella hot att oroa sig för.
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) uppger sig lida av en paralyserande rädsla – för bananer. För att undvika att ministern utsätts för obehag måste alla utrymmen hon besöker vara noggrant ”säkra” och fria från bananer.
Det är alltså personer av denna typ som är med och styr Sverige. Man frågar sig vad de andra ministrarna hyser en paralyserande rädsla inför. Kan det vara äpplen, päron eller kanske jordgubbar..? Med detta i åtanke så är det ju fullt förklarligt varför samtliga riksdagsledamöter är rädda för klimatet…
Det var ju ni nyliberaler som såg till att vi hamnade där. Nu gnäller ni. Tala om kappvändare…
Den där har du använt redan flera gånger kamrat Jan.
I stället kan du väl berätta hur sossarna slet och kämpade för att vi inte skulle hamna där vi hamnade enligt Magdas gnäll. Du har väl hunnit sätta dig in i den senaste historierevisionismen?
Hur röstade du själv, var det partilinjen som gällde?
Därför skickar män dick pics:
”The article discusses the phenomenon of men sending unsolicited explicit photos (dick pics) and questions why this behavior is more common among men than women. It touches on the societal issues surrounding this behavior and the reasons behind this disparity. The content seems to be part of a podcast episode titled ”Därför skickar män dick pics” by Rak höger med Ivar Arpi.”
https://www.smry.ai/proxy?url=https%3A%2F%2Fpodtail.com%2Fen%2Fpodcast%2Frak-hoger-med-ivar-arpi%2Fdarfor-skickar-man-dick-pics%2F
https://podtail.com/en/podcast/rak-hoger-med-ivar-arpi/darfor-skickar-man-dick-pics/
Då vet vi alla! Han ska på turné snart också!
https://www.enrakhoger.se/p/ivar-arpi-pa-forelasningsturne-i
Vagina pics … har skickat ett dick pick i mitt liv. Då var jag 14 år.
Jag fick dock inte något vagina-pick tillbaka.
EU är embryot till en global världsordning/New World Order (NWO). Koldioxidskatten och handeln med utsläppsrätter, ivrigt underblåst av klimatalarmism, är ett medel att ta ut skatter på global nivå, och samtidigt beröva nationerna deras beskattningsprivilegium. Syftet här är att, kombinerat med bl.a. med destruktiv massinvandringspolitik, sänka nationalstaterna, ty fosterlandskärlek och nationalism är ett hot NWO. Mest framgångsrika med att sänka en nationalstat har globalisterna varit i EU-landet Sverige. Globalisten Carl Bildt gjorde dock ett litet misstag på vägen mot ett fullständigt utplånande av nationalstaten Sverige, genom att aningslöst föreslå Euroomröstning, med känt resultat. Jag förordrar Swexit. Jag vill ha gränskontroll så att vi kan stoppa införseln av grovt kriminella, illegala vapen, narkotika, zigenska tiggarproffs, dvärgbandmaskar o.d., samt utförseln av stöldgods.
Man kan fundera över om hon sossan som blixtsnabbt stöttade sin liberala kollega när hon gick totalt bananas hade Sveavägens godkännande?
I så fall planeras det att feministiskt gå all in för progressiva kvinnliga obananer här ett tag. Det kan vara en game changer. Ett litet tricks Magda lärde sig när hon gick på kurs hos Biden ni vet. Hitta en fråga som verkligen berör och låt talepunkterna sen handla om den och bara den.
Jan Banan hamnar förstås i kylskåpet eller tvingas på en omskolningskurs för att sätta sig in i allt det nya. Eller byta namn förstås. Märta-Berit HundraprocentBananFri är mitt förslag. Det är både woke och liberalt nog för ledningen.
Det här fråga om patriarkatets förtryck och väldigt många känner sig exkluderade.