”Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv” har blivit ”Hur kan vi bäst inskränka detta skydd?” Vi tar mycket långtgående steg mot ett alltmer komplett övervakningssamhälle just nu.

Frågan om personlig integritet är politiskt död. Det är därför inte förvånande att EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden samt bildalbum har fått så pass lite uppmärksamhet i mainstreammedia. Trots att det handlar om massövervakning på en aldrig tidigare skådad skala i ett demokratiskt samhälle.

Detta är inte fråga om en övervakningskamera på en tågstation, ett torg eller ett köpcentrum. Detta skulle innebära att innehållet i din telefon eller dator blir AI-granskat. Du, jag, vi alla, kommer bli övervakade som om vi vore brottslingar. Enligt lagstiftarna är vi förmodligen att betrakta som presumtiva brottslingar och bör således gå med på att bli placerade under övervakning.

Förslaget kom ursprungligen från EU-kommissionen med argumentet att det skulle bekämpa övergrepp mot barn. Det brukar vara den förevändning som används när långtgående inskränkningar av yttrande- eller informationsfriheten ska införas. Så förstörs förutsättningarna för en vettig debatt (ingen vill hamna på fel sida i en sådan fråga). Det perverterar därtill frågan om rätten till personlig integritet och förvandlar den till något slags ljusskygg verksamhet.

Europaparlamentet sade nej men ministerrådet lade fram ett kompromissförslag känt som chat control 2.0 som går ut på att granskning är OK så länge användaren godkänner den i förväg. Vilket väl är lite som att godkänna användarvillkoren när du köpt en vara. Vill du använda varan (eller skicka ett meddelande) måste du godkänna.

Åtgärden är fullständigt oproportionerlig. Att kontrollera alla dina meddelanden innan de krypteras och sänds beskrivs som ett sätt att respektera rätten till krypterad information. Det är ett så skruvat resonemang att det nästan blir underhållande. Konsekvensen i sig är ju densamma: folks elektroniska meddelanden kommer inte längre vara privata.

Vi ska ha klart för oss att det inte kommer stanna vid jakten på barnpornografiskt material. Om det är något vi lärt oss historiskt är det att användningen en ny teknik eller en lagstiftad inskränkning i våra fri- och rättigheter tenderar att svälla med åren. Det lärde oss FRA-lagen om inte annat, där det var sagt att endast spaning mot utländska hot mot Sverige skulle vara tillåten. När en lag väl är på plats kan den utvidgas med en enkel votering, ofta med en slö motivering att lagen ju redan finns varför en liten justering inte är en stor sak.

Det är egentligen detta som är den mest farliga med chat control. En AI kan förstås lära sig att leta efter vilken sorts material som helst och flagga detta till myndigheterna. Att vi befinner oss på ett sluttande plan här är en underdrift. Detta kan sluta varsomhelst, och det läskiga med den här sortens lagar är att det aldrig tycks finnas en väg tillbaka.

Föreställ dig allt som sittande regering eller riksdagsmajoritet skulle vilja veta om vår kommunikation och sedermera filtrera, censurera eller flagga som olämpligt. Det krävs ingen vild fantasi för att inse att detta kommer att landa i att människor med ”fel” åsikter eller språkbruk kan komma att slängas ut från meddelandeappar. Allt politikerna behöver göra är att få lagstiftningen på plats och ta ett allvarligt samtal med nätjättarna.

Nu har både Moderaterna och de så kallade Liberalerna sagt ja till chat control 2.0. De enda som sade nej när frågan hastigt och lustigt kom upp i riksdagens justitieutskott var Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Det hedrar dem. Vänsterpartiet och Miljöpartiet uppges ha sagt ja av misstag. Hatar när det händer.

Det finns hård kritik mot chat control, men det handlar om små motståndsfickor. Dessutom är det så att många som kritiserar chat control inte har haft några som helst problem med censur och filter på internet. Det är först nu, när massövervakningen har gått så långt att alla våra privata meddelanden till vänner och bekanta ska AI-granskas, som de reagerar. Ursäkta, men ni är för sent ute. Minst tio år.

Chat control tillkom inte i ett vakuum. Det är en del av de små stegens tyranni som vi har bevittnat under lång tid. Edward Snowdens gärning kunde ha satt stopp för detta. Men intresset från allmänheten var för svagt, vilket gjorde att ingen eller åtminstone väldigt få politiker ville röra frågan. Nu har över tio år passerat och ingen kan påstå att massövervakningen i Sverige, EU, västvärlden eller någon annanstans har minskat.

Ur makthavarnas perspektiv är massövervakning givetvis något bra. Alla politiska system eftersträvar största möjliga kontroll. Om detta kan uppnås den demokratiska och ordnade vägen via knapptryckarkompanier i nationella parlament efter att frågan beretts på överstatlig nivå i EU, med medborgarnas tysta samtycke, är det förstås att föredra.

Förslaget ska beredas vidare i Bryssel, exakt hur slutprodukten kommer se ut är för tidigt att säga. Men det verkar alltså bli så att alla dina och mina elektroniska meddelanden, allt vi sänder till varandra, alla ord, bilder och länkar, kommer granskas av en av makten tillsatt AI. Detta är en dystopi som få nog trodde var möjlig under vår livstid, även om utvecklingen onekligen har gått i denna riktning under en lång tid.

Vi tar sjumilakliv mot ett verkligt digitalt panoptikon. Ett slags fängelse utan synliga väggar där allt vi säger, skriver och gör övervakas. Det är så att man får lust att dra ur sladden för gott. En stuga i skogen kanske inte är så dumt ändå.

Läs även:
Emanuel Karlsten