Det finns något närmast religiöst över Centerpartiets tro på vad privatiseringar och avregleringar kan lösa. Lägg därtill en dogmatisk tro på hög asylinvandring som en katalysator för tillväxt och välfärd och de idéer som ingår i januariöverenskommelsen framstår som helt logiska. Och förfärande naiva.

Som libertarian är jag i grunden för privatiseringar och avregleringar. Men de får inte ske huvudlöst och enbart bygga på en ideologisk övertygelse. Det folkliga stödet för avregleringar tar då skada, vilket enbart ger vänsterpopulister som V vind i seglen.

Vi har sett exempel på Centerpartiets klämkäcka privatiseringsideologi i Arbetsförmedlingens etableringslotsar, som urartade i allvarlig kriminell verksamhet. Nu ska Arbetsförmedlingen genomgå liknande förändringar igen.

Det råder ingen tvekan om att denna mastodontmyndighet behöver reformeras i grunden – att myndighetens anställda får gå bör vara av betydligt mindre intresse än vilken kvalitet som myndigheten levererar för varje satsad skattekrona. Därmed inte sagt att det som nu är på väg att ske kommer att fungera.

Men hur ser det egentligen ut där Centerpartiet styr? Annie Lööf pratar länge och gärna om Gnosjö och den så kallade Gnosjöandan. Fri företagsamhet i fin symbios med civilsamhället och kommunen. Den säger sig Lööf vilja sprida till hela landet.

Men Gnosjö är i dag knappast ett centerpartistiskt skyltfönster. Nyföretagandet var näst lägst i hela Sverige 2017. Kommunalskatten ligger på höga 34 procent och kommunen tar numera emot mer utjämningsbidrag än den genomsnittliga kommunen.

Att vifta med Gnosjökortet är således inte särskilt effektivt i dag. Vad värre är kan centerledaren ej heller visa på var hennes idéer kring migration och integration varit framgångsrika. Tur då att Lööf i samarbetet med regeringen ånyo fått chansen att förverkliga dessa integrationsmirakel. Åtta år i alliansregering räckte inte.

Allt annat vore ju, för att citera partiets chefekonom Martin Ådahl, ”att låta pessimismen sjunka ned över detta öppna, positiva land.”

Klämkäckast vinner. Om ändå verkligheten vore så enkel och foglig inför centerpartistiska dogmer och önskedrömmar. Nu är det inte så, vilket vi inte minst blev varse under de åtta år som Centerpartiet satt i regeringsställning tillsammans med sin dåvarande allians.

Någon omprövning av politiken har inte skett sedan dess. C är tillsammans med V ensamma om att inte ha dragit några slutsatser av tidigare misslyckanden. Nu kommer partiet få inflytande över allt från arbetsmarknad till migration och integration i ytterligare fyra år.

Klämkäckast vinner.

Tidigare bloggat:
Centerns integrationsmirakel

Ouch.