Kort efter att Annie Lööf tackat nej till att släppa fram Stefan Löfven som statsminister började det läcka ut detaljer om vilka sakpolitiska förslag som parterna kommit överens om.

Listan av överenskommelser är synnerligen talande för vilken sorts regering Sverige hade fått om Centerpartiet sagt ja (för då hade Liberalerna också gjort det). Det hade varit en regering utan egentlig styrfart, en som saknar karta och kompass. Ett veritabelt lapptäcke av höger och vänster.

Nedanstående lista är en samling förslag från de fyra partierna som den nya regeringen skulle genomföra. Någon helhetsbild av vad denna regering vill med Sverige finns inte. Man kan onekligen undra hur regeringsförklaringen skulle se ut. Den socialdemokratiska klasskampsretoriken hade rimmat rätt illa med slopad värnskatt och marknadshyror.

Följande hade S, MP, C och L kommit överens om:
– återinföra friåret (MP)
– införa ”familjevecka” (S)
– underlätta anhöriginvandring (MP, C, L)
– satsa på en tåglinje till kontinenten (MP)
– avskaffa värnskatten (C, L)
– införa köttskatt (MP)
– höja taket i RUT-avdraget (C)
– införa marknadshyror i nyproduktion (C, L)
– tillsätta en utredning för att förändra LAS (C, L)
– anslå mer pengar till polisen (S, MP, C, L)
– skjuta till mer pengar till försvaret (S, C, L)
– tillsätta en utredning av en avskalad variant på ingångsavdrag för unga och nyanlända (C)

Av punkterna ovan kan man lätt förledas att tro att Socialdemokraterna gjort omfattande eftergifter. Men detta hade i all väsentlighet blivit en socialdemokratisk regering med vissa liberala inslag. De strukturreformer som Centerpartiet och Liberalerna efterlyst hade ignorerats eller begravts i utredningar. Löfven hade fått svälja lite höjda RUT-avdrag och avskaffad värnskatt, men inte mycket mer.

Avgörande är dock att Löfven II hade blivit en dutteliduttregering som helt missar de stora frågorna. Det saknas kort sagt en krisinsikt i de överenskommelser som gjorts. Ingen åtstramad asylinvandring – tvärtom. Inga krafttag på kriminalpolitikens område. Precis som väntat.

Som jag påpekat gång efter annan duger det inte. Inte nu när antalet handgranatsattacker i Sverige sticker ut något oerhört jämfört med andra europeiska länder. Så pass att Försvarsmakten gör en film som visar effekten av detonationen i en lägenhet. Och det duger inte att tjafsa om mobiltelefonförbud i skolan när barn gruppvåldtas.

Sverige behöver en regering som vågar och förmår ta itu med de hårda frågorna på allvar. Eller ingen regering alls.

Tidigare bloggat:
Ödesfrågorna

Köttskatt, RUT-avdrag, friår och avskaffad värnskatt kommer inte bita på detta.