Mitt i semesterhettan släpper Migrationsverket sin uppdaterade prognos för migrationen 2018, den fjärde av fem. Sommarprognosen kan mycket väl vara ett av landets minst lästa dokument, men fler borde sätta sig ned och fundera över de siffror som myndigheten presenterar och konsekvenserna av dem.

Flera har reagerat. En av dem är moderaten Hanif Bali, som i ett Facebookinlägg kallade prognosen för 2018 på 23 000 asylsökande ”abnorm” och tyckte det var märkligt att prognosen publicerades på en söndag mitt i semestertider.

Insinuationen att Migrationsverket släppte prognosen på en dag då ingen skulle märka det är onödig. Myndigheten offentliggör sina prognoser vid samma tidpunkt varje år, vilket framgår av regeringens regleringsbrev.

DN gjorde förstås en stor grej av detta lilla missförstånd och toppade sin nätupplaga med Balis utspel om ”abnorma” nivåer. Argumentet för att det är fråga om helt normala inflöden av asylsökande framgår i statistiken historiskt, menar DN.

Nu kan man faktiskt se på saken på flera sätt. Givet den oerhört stora asylinvandring Sverige haft under lång tid, med 2014 och 2015 som toppår som fick allt att börja skaka och braka, är 23 000 asylsökande en väldigt hög siffra. Även jämfört med våra nordiska grannländer och snittet i EU räknat per capita sticker Sverige fortfarande ut. Trots allt prat om att reglerna nu ligger på ”EU:s miniminivå”.

Dessa 23 000 människor ska precis som alla som anlänt tidigare ha boende, pengar till uppehälle, sjukvård, tandvård, svenskundervisning, barnen ska ha en plats i förskolan eller skolan och så vidare.

Det DN inte nämner i sin sågning av ordvalet ”abnormt” är vad som händer sedan. Alla anknytningsärenden beräknas nämligen till det dubbla – 43 000 för 2018 och hela 55 000 för 2019. Det är så pass höga tal att vi rimligen kan utgå från att den anhörige i Sverige knappast står för försörjningen. (Gissningsvis handlar det om ett icke oansenligt antal familjer som ansluter sitt ankarbarn.)

Migrationsverkets prognos borde användas som utgångspunkt för en verklighetsbaserad migrationspolitisk debatt i valrörelsen. Men det lär inte ske. Eftersom 2015 års rekordnivå på 163 000 bisarrt nog har blivit referenspunkt, kommer flertalet partier inte se prognosen för de kommande åren som särskilt oroväckande. Och det är ett problem i sig.

Trots allt vi vet historiskt och trots det som hände hösten 2015, en tid som skakade om Kommunsverige och gav regeringen veritabel skrämselhicka, anses alltså fortsatt höga nivåer inte vara ett dugg oroande.

De politiker som nu rycker på axlarna behöver svara på några rätt grundläggande frågor: Var ska alla de tiotusentals människor som väntas under de kommande åren bo? Vilka lärare ska undervisa deras barn? Vilka sjuksköterskor ska vårda dem?

Och framför allt: tycker ni att det har gått bra hittills?

Läs även:
Pophöger
HAX