Året går mot sitt slut och vi närmar oss ett valår. Det är svårt att känna någon större entusiasm inför detta faktum, i synnerhet när opinionsläget är som det är.
Valkampanjerna har i viss mån redan börjat. Magdalena Andersson skickade häromdagen ut en signal om att Sverige har nått sin integrationspotential (även om det ordet inte användes) och att asylsökande borde vända sig till andra länder. För detta fick hon väntad kritik både från vänstersossar och miljöpartister.
Socialdemokraterna ligger stabilt i opinionen men ser riskerna med att ”fel” frågor kommer dominera valrörelsen. Partiet försöker därför vinna väljarnas förtroende i en rad frågor där sådant av naturliga skäl saknas.
Tiggeriet. Socialdemokraterna lär inte vilja ha upp tiggerifrågan i valrörelsen. Stefan Löfven utesluter inte ett nationellt förbud, men det är som om han vill vänja partiet vid tanken först. Alla andra vägar ska prövas, hur verkningslösa de än är. Under tiden pågår kriminell verksamhet, nedskräpning, illegala bosättningar och ett växande missnöje hos allmänheten. Kanske är det en cynisk väntan på att detta missnöje ska nå kokpunkten så att S kan leverera ”lösningen” lagom till valrörelsen?
Kriminaliteten. Moderaterna har traditionellt varit partiet för lag och ordning, men det är många som konkurrerar om den positionen nu. Såväl S som SD kommer försöka vinna väljare på trygghetsfrågorna. Statsministern har under flera år hållit ett högt tonläge mot brottsligheten, men som jag många gånger konstaterat är diskrepansen mellan ord och handling gigantisk.
”Organiserad brottslighet har ingen plats i Sverige”, hävdade Löfven i sin senaste regeringsförklaring. Samtidigt har Carin Götblad, regionpolisområdeschef i region Mitt, varit öppen med att den internationella erfarenheten visar att där organiserad kriminalitet fått fäste har den inte gått att utplåna.
Statsministern tror och hoppas, regionpolischefen säger som det är.
Migrationen. Trots att det ständigt upprepas att Sverige lagt sig på ”EU:s miniminivå” i migrationspolitiken är vi alltjämt i EU:s topp fem i asylmottagande per capita. Lägg till detta den föreslagna amnestin för ensamkommande afghaner och allt prat om ordning och reda blir rent löjeväckande.
Sossarnas eftergift till Miljöpartiet om de ensamkommande är knepig att förklara pedagogiskt. I Aktuellts partiledarutfrågning hade Löfven betydande svårigheter att redogöra för varför personer som ljugit om sin ålder ska få chans att stanna medan den som varit ärlig ska utvisas. ”Någonstans måste man dra en gräns”, försökte statsministern.
Förtroendeingivande som en tvättsvamp.
Valåret 2018 ger politikerna en chans att ta sig samman och finna lösningar på problem som de flesta av dem varit med om att skapa. ”Det måste vara en härlig tid att vara politiker. Det är sällan man har en så stor chans som nu att lösa en för väljarna central fråga. Så stor chans att bli hjälte”, skriver Erik Helmerson i DN.
Nåja. I slutändan måste väljarna fråga sig om det är rimligt att be pyromanen släcka branden.
Hej.
S-strategi numero ono: visa fast sammanhållning och beslutsamhet samtidigt som man splittrat all opposition genom frågeställningar och påståenden riktade mot de punkter där de andra partierna har från just varandra avvikande åsikter.
Funkar jämt, främst för att oppositionen är korkad och okunnig samt feg.
”Hur vill Alliansen hantera den integrationsutmaning som Reinfeldtministären dumpade på socialdemokraterna och det svenska samhället?”
Hey presto, som man säger. Fyra år till med Löfven.
Det finns mycket man kan säga om Sveriges partier, men modiga, konsekventa och i besittning av pedagogisk förmåga är de inte – de klarar inte ens av att redogöra för vad ko-optering betyder, eller hur det bemöts.
Varför de väljer att delta i ett av Socialdemokraterna riggat spel, där (s)teriliseringspartiet kontrollerar hela brädet och dess regler, istället för att göra gemensam sak med SD i syfte att vräka bort (s) från makten, häva diverse hemligstämplade handlingar och piska ut politruker och apparatchniks samt rasera den ekonomiska basen för (s)?
På det saknar jag annat svar än ren feghet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag anser att anledningen till att alliansen inte vill piska ut politruker och apparatchniks är att dessa nu även dominerar allianspartierna. Bägge sidor är nöjda med att de har tillgång till fina reträttposter efter valen. Betalade av oss.
Alliansen är stendöd på grund av Lööfs beteende, som även bakbinder Björklund. Kristersson är ingen posör utan han kommer att ta över makten efter valet, kanske ihop med KD. Stoppar Lööf en sådan regering kan hon ställa till det ordentligt för C.
Vad får dig att tro att Kristersson inte är en posör , hur naiv kan man va?
Jag tror du underskattar honom. Men även jag inser att hans förflutna som medarbetare till Reinfeldt belastar honom. Dock, vad är alternativet. Fyra år med en regering som domineras av V och där högersossar rensas ut. Han inser nog att han måste agera.
Jag gillade det där du skrev om.. (s)teriliseringspartiet : ) Lite tragikomisk humor och outad historia om socialdemokraterna i ett snäpp så att säga. En saftig artikel om (s) mörkare historiska delar vore på sin plats 2018. Löfven har ju lyst så frenetiskt på andra men glömt sitt eget parti. Vad ska vi börja med?
Exakt vad får någon att tro att”våra” politiker skulle klara något sådant?
Bevisen för motsatsen ligger i en sådan gigantisk hög som tornar upp sig såpass att sikten skyms?
”Nåja. I slutändan måste väljarna fråga sig om det är rimligt att be pyromanen släcka branden.”
Snygg formulering!
Det är precis detta det handlar om, vilket fortfarande majoriteten av väljarna inte har fått upp ögonen för!
Konstigt nog kanske, men så länge MSM och 7-klövern mörkar verkligheten så dröjer det innan väljarna förstår det.
Precis så är det, tragiskt men sant. Folk som inte vet hur det förhåller sig, vill heller inte veta hur det. Det är bara så skönt, att inte veta någonting, så tror man att politikerna kommer att lösa allting.
”Det sovande folket”, som Reinfeldt skrev.
Ja, vi har tyvärr en bra bit kvar till ”rock bottom”.
Det måste till att majoriteten börjar få kännbara konsekvenser avseende oro i samhället innan folk stannar upp och börjar reflektera över situationen.
För att inte tala om ekonomin, där majoriteten inte ännu har börjat känna av konsekvenserna i plånboken än, på riktigt.
Men de har bara inte begripit det än, vad gäller pensionen så är det bara få som har hunnit erfara försämringen, och försämringen är framför allt på ett sluttande plan där vi i framtiden riskerar att bara få ut halva garantipensionen om migrationen fortsätter som den gör.
Baserat på kostnader, utbildningsnivåer, språk, samt den låga andelen förvärvsarbetande (riktiga självbärande jobb då alltså).
Staten, Landsting, samt Kommuner har i allt större grad överkonsumerat, dvs lånat mer, tillförskansat sig halva valutareserven, samt gjort ytterligare indragningar i välfärden.
Kombinerat med allt mer bortprioriterad polisväsende så kommer vi allt djupare ner efter hand, tills dess majoriteten börjar få upp ögonen om hur illa ställt det är.
de kan inte ta sig samman. politikerna håller en för låg kvalitet helt enkelt. sossepartiet hade inte ens ett partiledarämne i sin riksdagsgrupp på över 100 ledamöter! de var tvungna att ta steffe utanför partiet. detta gäller övriga partier,m,liberalerna med den lika löjlige som fanatsilöse Björklund,etc,etc.
Kan bara hålla med dig.
Det går snabbt att se att förhoppningarna på den politiska eliten är obefintliga.
Men när man konstaterat det så vad ska man då säga om det demokratiska systemet? Det blir ju bara en charad, ett spel, ett demokrati-lajv helt enkelt…
Ja, man undra verkligen hur det kan ha blivit så här, hur det har kunnat gå så långt.
Vi har en statsminister, som inte agerar som en sådan, han har enbart den posten.
Vi har ett samhälle i djup kris, och det är bara ett enda parti som törs säga det, och det är totalförbjudet i vårt land att påtala politikernas misslyckanden. Sverige är numera ett land med många kriser, ekonomin, brottsligheten och en yttrandefrihet som är i fara.
Man kan bara hoppas på, att efter valet 2018, så kommer folk att öppet kunna säga sanningen. Det gäller först och främst politikerna.
Jag har grunnat mycket på vad som är det klokaste och mest realistiska förhållningssättet, särskilt under valåret. Hittills hade jag hoppats att det skulle växa fram ett förtroendeingivande personvalsparti, som skulle kunna komplettera SD, men tiden har nu runnit ut. Då återstår att stödja SD och i alternativmedia förespråka vettiga strategier såväl för partiet som för egen och alla andra dissidenters del.
I korthet bedömer jag att Sverige har blivit så djupt infantiliserat och PK-aggressivt att SD bör hålla sig helt borta från makten och ansvaret i åtminsone fyra år. 7K-partierna och hela deras väljarkår 2018 måste få löpa linan ut och inte ges minsta chans att skylla någonting på SD eller skyffla över ansvaret på något annat än sig själva. SD bör satsa mycket på att vila, mogna och bli ett balanserat, kunnigt, lyhört vuxenparti, som varken är undfallande eller aggressivt. SD bör skarpt, ironiskt och välgrundat gång på gång markera avståndet till alla 7K-partierna och gripa varje tillfälle att offentligt påpeka vilka som har skulden och bär ansvaret. SD bör uppmana sina medlemmar och sympatisörer att varva ner, inse att de svåra och brutala tiderna framöver är helt nödvändiga, beväpna sig med tålamod, fördjupa sitt kunnande och träna upp de sarkastiska värjsticken på de ömmaste punkterna. Den kommande hårdhänta verkligheten är det enda som kan ge de svenska vuxenbarnen en möjlighet att mogna och skaffa sig en ryggrad.
Hej Sixten
Är inne på samma spår…”man ska inte fånga den fallande kniven” är ett börsspråk i en nedåtgående trend utan bidar sin tid, tills tiden är mogen?
Partiet kan inte axla regeringsansvaret än, finns fortfarande för litet kunnigt folk, utan partiet måste fortfarande växa organisk för att klara den otrolig svåra uppgiften att få Sverige på rät köl igen.
Tror mig att jag hörde något om ”tålamod” från Åkesson i den vägen.
De som tror att det blir direkt bättre bara SD kommer i regeringsställning är enligt min mening lika naiva som de som försöker ställa och styra nu.
Det kommer oavsett vem som styr bli än sämre i Sverige så som jag förstår det och varje försämring spelar SD rakt in i händerna eftersom partiet (i alla fall än så länge) framstår som rakryggat.
De första med erfarenheter börjar övergår så sakteligen till SD…tom från MP.
Kan det vara så att ”man” vill att SD ska ta rodret i korta fyra år, inte klara av jobbet, och därmed dör till syvende och sist?
Äntligen?
Där kom jag visst in i ”konspirationsspåret”…ett sidospår som man lätt hamnar i i dessa tider.
Å ena sidan träffar Hans-Li än en gång spiken mitt på tummen:
”I slutändan måste väljarna fråga sig om det är rimligt att be pyromanen släcka branden.”
Där är mitt enkla, raka svaret: ”Ja!”
Vilket motsäger det jag har skrivit tidigare…
Inte är det enkla tider att ta ställning nuförtiden!
Jag själv har har haft tankegånger att efter mera än trettio år i Sverige ansöka om svensk medborgarskap så att jag kan välja SD in i riksdagen med min röst…men kom, så här långt, fram till att det vore som att ”hoppa i galen tunna” (om ni förstår vad jag syftar till).
Och det är jag inte beredd på!
Mitt svar som enbart kommunal- och landstingsväljare å andra sidan, trots mitt tidigare tal om tålamod, är ett klart och enkelt: ”Nej!”
För det krävs även mod att fånga ovannämnda kniv! Och partiledaren för SD visar för mig att han besitter modet för han utmanar tre stora krafter i valfilmen
Inte är det enkla tider vi lever i.
Och jag kommer antagligen att välja VP kommunalt eftersom jag vet vad de går för i mina hemtrakter, känner en kommunalpolitiker personligen mycket väl…och hans ord klingar i mina öron än: ”VP ska inte sitta i regeringen…vi ska vara i opposition, det är där vi har vår största kraft”.
Lycka till med ställningstagandet med fötterna på den svenska graniten som vilar under våra fötter i landet…
Sixten, good point.
SD behöver rekvirera skarpa hjärnor från universiteten, både studenter och utbildade akademiker. SD får inte heller skaffa sig mer av så kallade affärer från enskilda medlemmar.
Jimmie Å måste i debatterna skaffa sig ett hårdare ansikte ungefär som elaka Måns Jonas Sjöstedt. Hans måste exempelvis använda uttrycket mot sina antagonister från 7-and out: ”du står ju och ljuger svenska folket rätt upp i ansiktet”.
Han skall inte stå och nicka upp och ned med huvudet när motståndaren talar som om han nickade bifall.
Dessutom kan han gott skaffa sig tunna runda stålbågade glasögon i stället för fjolliga modeglasögon. Vidare ta av sig jönsiga hipsterstrumpor. Be a real man.
#TOO MUCH POSER`S Vi behöver ett nytt drev mot rabiata PK-fascister och politiska missdådare. #Too much hipocrite`s. Exempelvis, Johan Ulvenlöv, Eric Sundström, Ulf Bjereld, den fullständigt skogstokige tomten A Lindberg samt den elaka och empatilösa tanten Karin Pettersson. Bjereld sitter i praktiken enväldigt och delar ut skattepengar till allehanda muslimska oredovisade projekt och andra obskyra religiösa sekter. Ulvenlöv är LO:s valgeneral och Sundström dess nye kommunikationschef. Vi Sverigevänliga medborgare måste se till att dreva ned dessa och övriga skadliga aktivister i diket, hårt och bestämt, innan de på allvar kommit igång med skitkastningen. De farligaste missdådarna vill inte vara med på bild, jobbar gärna dolda i garderoben där de sitter och rycker i trådarna. Men, Folket sover väl vidare och köper sitt aftonblad som vanligt.