För första gången sedan den så kallade könskvoten började mätas noterades i början av 2015 ett mansöverskott i Sverige. Invandringen är en bidragande orsak men inte den enda. I ålderskategorin 15-19 år var könskvoten 1,08. Det går alltså 108 killar på 100 tjejer i dessa åldrar nationellt sett.
Det har varnats för effekterna av en för stor snedfördelning. Skräckexempel finns. I Kina har problemet eskalerat till följd av ettbarnspolitiken och att flickor traditionellt har varit oönskade. Även om ettbarnspolitiken i dag har luckrats upp lär de flesta på grund av kostnaderna för att ha barn i Kina inte skaffa mer än ett. Och även om den traditionella synen på pojkar som mer värda inte är lika stark i dag lever den alltjämt kvar.
Konsekvenserna av mansöverskottet i Kina är att män söker kärleken på andra sidan gränsen, vilket har skapat ett slags äktenskapshandel med de fattiga grannländerna som inte är helt oproblematisk.
I västvärlden ser vi en pågående trend där kvinnor går förbi männen i utbildning och inkomst. Tjejer dominerar redan i grundskolan och fortsätter dominansen upp i de högre utbildningarna. Kvinnor flyttar i högre grad till städerna (vilket kan förklara att mansöverskottet är något mindre där), SCB noterar en tydlig ökning bara sedan millennieskiftet.
Männen blir kvar i hemorten. Detta behöver inte alls vara ett problem om det bara finns jobb. Men för lågutbildade män utan jobbmöjligheter är framtiden tämligen svart på dagens arbetsmarknad.
Parallellt med att Sverige får ett mansöverskott har alltså kvinnorna sprungit förbi männen i utbildning, vilket gäller för större delen av västvärlden. Att flickor ofta har det lite lättare i skolan än pojkar är nog inget nytt i sig, men medan det förr i tiden gick att få ett arbete även utan skolbetyg är fullständiga gymnasiebetyg i dag ett grundkriterium för att undvika utslagning från arbetsmarknaden. Och det räcker inte att bara ha klarat gymnasiet – du behöver vidareutbilda dig även för hantverkaryrken.
Den som misslyckas med att hitta ett jobb löper stor risk att inte heller lyckas så bra på dejtingmarknaden. Män ger upp på relationer, vilket resulterar i det som redan blivit ett begrepp – sexodus. Att checka ut från sex och relationer med det motsatta könet, något som redan sägs vara en pågående trend i väst.
Vi är således på väg mot en situation med ett nationellt mansöverskott, med kvinnor som tar alltfler av platserna på högre utbildningar och med män som släpar efter och kanske rent av ger upp. Det finns en potentiell bomb här som det talas alldeles för lite om. Förmodligen för att män som utsatt grupp inte passar in i den feministiska diskursen om kvinnor som strukturellt diskriminerade i samhället.
Identitetspolitiken spelar också en roll här. Lågutbildade män i förorten uppmärksammas eftersom de trots sitt kön sägs tillhöra en utsatt grupp. Lågutbildade vita arbetarklasskillar på landsbygden anses däremot ha sitt vita privilegium intakt.
Dessa hudfärgsanalyser ger förstås inga bra förklaringar till varför män som kollektiv halkar efter kvinnorna just nu. Men de visar varför politiker, debattörer, kulturpersonligheter eller andra som älskar sin plats i rampljuset helt saknar intresse för frågan.
I slutändan kommer hela samhället förlora på detta.
Läs även:
The sexodus
Emma Leijnse har skrivit boken Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen där hon lyfter fram det växande utbildningsgapet mellan könen
demografin och migrationen kommer på sikt trycka tillbaka detta fenomen som kallas feminism. En hel del män kommer hämta fruar från sina hemländer och övriga kommer hitta fruar från t ex Afrika . Ganska poppis på vissa byar i södra Frankrike med fruar från Madagaskar gifta med ”överblivna” män. Med detta inflöde kommer andra värderingar än feminism och den här moderna formen av (nyliberalism)”sälja morsan” till vem som helst, bara priset är rätt.
Det finns till viss del med män som importerar fruar från Thailand.
Och kvinnor från Asien tenderar att inte vara tokfeminister.
I stort sett är det bara i Sverige och i USA man springer på tokfeminister. I Spanien må kvinnor värna sina rättigheter men de är banne mig inga tokfeminster.
Jag tog upp det här med ett gäng feminister på min utbildning. Det jag specifikt tog upp var att män just presterar sämre än kvinnor i skolväsendet. Det svar jag fick var att män ändå tjänar mer när de kommer ut i arbetslivet. Så det är inte relevant att ta upp den frågan.
Hur tror ni feminister på DN, SVD, SVT osv. resonerar? Ungefär likadant. De går propagandautbildning på en flumskola och får sedan en anställning för att de upprepar patriarkala strukturer.
Mycket svårt att ändra på detta. Det genomsyrar hela universitetsvärlden och jag ser inga ljusa moln här. Bra att läsa lite här på bloggen!
”Det har varnats för effekterna av en för stor snedfördelning.”
Men varför i hela fridens namn skulle våra förstå-sig-påare bry sig om det?
Att pojkar och män presterar sämre i skolan är inte en ’pågående trend’ – Det är vad som händer efter decenier av omstrukturering av skolan och universitet för att premiera flickor och kvinnor.
Engagerade Pär Ström och Pelle Billing var inte fel ute.
Pär ström tittade på faktisk påvisbar diskriminering av pojkar genom att ge referenser, för detta drevades han med glödande hat till att kasta in handduken.
https://www.google.se/amp/s/genusnytt.wordpress.com/2010/10/05/flickor-fortrycks-inte-i-skolan/amp/
Hej.
Det finns en inbyggd självmotsägelse i att flickor skulle klara skolan bättre än pojkar, och att snart sagt alla yrken kräver vidareutbildning (för att inte tala om certifieringshysterin…).
När klarade pojkar och flickor skolan bra? När den inte tog hänsyn till kön, och inte var kommunikations/relationsbaserad utan resultat- och bevisbaserad. Sedan fyrtio år är skolan alltmer fokuserad på att kunskaper redovisas via sociala färdigheter vilka flickor utvecklar snabbare och med högre grad av finess än pojkar i samma ålder; föga förvånande då att resultaten förändras mellan grupperna (alla andra faktorer ej beaktade förstås).
Flickorna söker inte till hantverkaryrken och liknande; de söker sig till underhållnings- och serviceindustrin, till politiken och till yrken som väl fungerar ihop med livsprojektet ”Din identitet är ditt varumärke” om uttrycket förstås. Svetsare, sopåkare eller avloppsrensare är det få flickor som vill vara.
Med ett överskott av oönskade män kommer vi på sikt att se en ändrad riktning på den politiska kompassen; de fattiga oönskade männen kommer att kunna agera gemensamt med de kvinnor som sköter de menliga serviceyrkena åt de bättre bemedlade systrarna. Samtidigt som bägge grupperna hunsas och tuktas för att vara moraliskt och värdegrundsmässigt perversa kommer man från samhällets styrande lager att allt hårdare propagera för berättelser – narrativ – som skapar splittring: religiösa särdrag skall skärpas, så även etniska, sexuella, funktionsgrundade, ja vad man än kan finna på, så att enighet bland de förfördelade inte kan uppstå.
Låter det bekant? Arbetsklassen tjänade mest av alla på att samhället sakta men säkert (pådrivet av borgerskapet en gång i tiden) blev allt mer meritokratiskt, och meritokratiska ideal är anatema för identitetspolitiska, såsom de svenska partiernas ökande rasism.
Vi får helt enkelt bakläxa i kursen historia; gör om fr o m 1700 kallt och framåt.
Överskottet kan alltså ses i positiva termer, även om ett överskott på en vara sänker dess värde.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det är skillnad på att prestera bra i en feminiserad skola och i arbetslivet. Något som antagligen är återspeglat i sjukskrivningsstatistiken per olika kategorier medborgare.
Ett bra och viktigt ämne att diskutera. Dock så är det politiska- och mediala etablissemanget feministiskt. Alla pengar och resurser läggs på att öka kvinnor bland mansdominerade arbeten utan att förstå vad konsekvensen blir. Om en blir kvoterad så blir en annan bort kvoterade. Byggutbildningarna marknadsförs för tjejer där byggbolagen betalar för de kvinnliga sökarna. När det gäller IT sektorn ser vi samma sak. Överallt där det traditionellt sett är män som jobbar ser vi samma sak.
Skolan och arbetslivet är nu anpassat för kvinnor. Vad ska vi göra med oss män som dessutom vi har ett överskott av?
Detta feministisk experiment från politiker, media, skolväsende och näringsliv skadar hela vårt civiliserade samhälle.
Det finns en anledning varför män är överrepresenterad i självmordsstatistiken medan kvinnorna krossar i sjukskrivningsstatistiken.
Vi är olika, något som etablissemanget tror att de kan ändra på! Allt är en social konstruktion som går att ändra. Heterosexualitet, homosexualitet osv existerar inte, eller?
Några reflexioner:
Det kön som har de flesta högintelligenta individerna är det manliga. Kvinnorna samlar sig mer mot mitten. Färre genier men även färre idioter. Det som har hänt i Sverige är att de mest intelligenta männen sedan 1980-talet sökt sig till det privata näringslivet. Det privata näringslivet fungerar nu mycket bra och levererar ständigt stigande vinster som resten av samhället drar nytta av. Detta betyder tyvärr också att färre högt intelligenta män söker sig till den offentliga sektorn varför den i allt högre utsträckning domineras av kvinnor och kvinnliga värderingar.
Muslimerna är något på spåret. Könsseparerad undervisning skulle säkert gynna manliga studenter så till vida att de skulle kunna utveckla sina färdigheter på ett sätt som är avpassat för det manliga könet. Män drivs av konkurrens och tävling.
Genusvetenskapen borde ta tillfället i akt och triumferande lösa detta samhällsproblem. Det borde genom social konstruktion lätt kunna skapas fler fittbärare.
Sexodus?
I dessa tider borde väl ”sexit” ligga bättre 🙂 på tungan.
V
Definitivt!
Jag har läst att rent naturligt så föds fler pojkar än flickor. Detta kan förklaras med männens naturliga instinkt att ta risker, så när Moder Natur arbetar så är det helt enkelt gynnsamt att ha fler pojkar eftersom det finns ett bortfall.
Däremot så såg nog aldrig Moder Natur dagens situation hända – många män som helt enkelt kommer från andra världsdelar till en del av världen. Detta kommer skapa rätt många problem, förutsatt att de inte är av homogay-typen. De kommer vilja hitta en partner – naturligt – men vad händer när inte partners finns?
Nåväl. Bara en tanke från någon som säkerligen inte vet mycket mer än vad han skriver.
Denna växande grupp av ensamma, isolerade, sexuellt- och relationellt frustrerade (unga) män beskrivs ibland som en tickande bomb. Jag ser snarare gruppen som en oanad och oupptäckt resurs som med lite uppmuntran definitivt kan mobiliseras i kampen för Sveriges överlevnad och i förlängningen i avskaffandet av den liberala demokratin vilken sedan länge spelat ut sin roll.
Som pappa till 2 grabbar som nu börjat få betyg kan jag ange en annan anledning varför pojkar halkar efter flickorna. Du ska i nya betygssystemet inte bara svara rätt på frågorna utan du ska även beskriva och analysera tillvägagångssätt som finns för att få fram resultatet. Då detta system premierar känslodelen av hjärnan och inte (bara) faktadelen i det som kallas höger o vänster hjärnhalva, så får pojkarna sämre betyg trots full pott på svaren då de generellt, och speciellt mina pojkar, är dåliga på känslor och filosoferandet.
Tänkte också på att digitaliseringen och robotiseringen framförallt kommer påverka många av de traditionellt mansdominerade yrkena inom, tex industi och transport. Så det lågutbildade vita arbetarklasskillar på landsbygden kommer bli arbetslösa i mycket högre utsträckning också.