Svenskar har rykte om sig att vara strävsamma och pålitliga. Jag tror att det är en bild som stämmer ganska väl fortfarande. Det finns ännu en relativt hög tillit människor emellan och en tro mellan människor och institutioner som bygger på att alla gör sitt bästa.
Under decennier har dock grunden för denna tillit stegvis eroderats. Skatterna har fortsatt att stiga, och efter åtta alliansår är de åter på väg upp. Men kvaliteten på polis, rättsväsende, sjukvård, äldreomsorg och skola har gått i motsatt riktning. Hur länge kommer folk stå ut med denna utveckling?
Jag skrev tidigare om den svenska drömmen. Finns den? Om ja, vad består den i? Det är högst oklart. Jag konstaterade då följande:
Vad är den svenska drömmen? Behöver vi ens någon? Statsminister Stefan Löfven har mest pratat om ”samhällsbygget”, något som för övrigt får mig att tänka på det kinesiska Kommunistpartiets gamla slogan ”Bygg landet!” (jiànguó, 建国, vilket faktiskt blev ett vanligt namn i Kina). Kanske inte något som Löfven vill förknippas med.
Det saknas visioner i svensk politik, månne är det delvis ett arv efter Reinfeldt. Men det saknas också en politisk idé, en viljeriktning. ”Alla som kan jobba ska jobba”, upprepar Stefan Löfven. Det är mer en tom önskan än en riktning eftersom Löfvens regering saknar en politik som leder dithän. Problemet är att det ser lika mörkt ut på avbytarbänken, det vill säga hos oppositionen. Ingen vill någonting. Ingen har några idéer om vad Sverige ska vara om tio, tjugo eller femtio år.
Om vi ska skapa en motsvarighet till den amerikanska och kinesiska drömmen behöver den inte vara så fasligt annorlunda. Jobba och tjäna ditt uppehälle. Betala dina skatter. Respektera människor i din omgivning. Ligg inte andra till last. Och njut frukterna av ditt eget arbete. Men om människor ska förväntas göra detta, och tro på det rätta och riktiga i det, måste också staten och kommunerna göra sitt.
Om det ska finnas en mening i att jobba, sköta sig och betala skatt kan vi inte ha en rättsstat som fallerar, en migrationspolitik som kostar tiotals miljarder varje år, en integrationspolitik som cementerar utanförskap och bidragsberoende och en offentligt finansierad vård så ansträngd att den vittrar sönder på område efter område.
Folk förväntar sig att få något tillbaka när hälften av lönen försvinner i skatt varje månad. Alternativet är annars rätt uppenbart: låt alla behålla sina pengar och betala för sin vård, sina barns skolgång och så vidare på egen hand. I dag har vi fått en situation där vi fortsätter att betala väldigt mycket i skatt men till följd av att det offentliga inte levererar det vi anser oss betala för även känner oss tvungna att betala för privata lösningar. Detta är varken hållbart eller acceptabelt.
Alliansen visade under sina åtta år att det går att sänka skatterna och samtidigt öka skatteintäkterna. Denna sanning har av någon outgrundlig anledning begravts i de moderata historiearkiven. Det är som om det aldrig hände, trots att Sveriges Radios Jörgen Huitfeldt tog upp frågan i Ekots lördagsintervju med Socialdemokraternas partisekreterare häromveckan.
Här finns en utmärkt grund för en stor ideologisk strid. Tyvärr verkar inget parti villigt att nappa, allra minst Moderaterna som just nu genomgår en djup kris. Röster från kretsen i och runt partiet verkar inte utesluta att Anna Kinberg Batra skulle kunna avpolletteras före valet – om det nu bara fanns någon att sätta där i hennes ställe.
Det är ett vilset moderatparti utan riktning och självförtroende som riskerar att upprepa 2002 års valfiasko. Kinberg Batra borde i detta trängda läge satsa allt på ett kort: bli det där modiga oppositionspartiet som kräver förändring på riktigt. Spara inte på krutet, gå all-in. Partiets tassande för att vara alla grupper till lags har gjort Moderaterna till det där otydliga och fega alternativ som Centerpartiet länge var. Hennes enda kort att spela nu med ett drygt år innan valrörelsen sätter igång är att brösta upp sig och faktiskt föreslå stora och nödvändiga förändringar på område efter område. Beskriva den svenska drömmen, beskriva en annan framtid än den vi är på väg mot just nu.
Tyvärr tror jag inte att dagens moderata partiledning är kapabel att tänka stort. Så det närmaste en svensk dröm som svenska folket kommer serveras inför nästa val är Löfvens förbannade ”samhällsbygge”. Det, om något, är tragiskt talande för nivån på politiken just nu.
Jag gillar låga skatter och om man verkligen vill argumentera för detta borde Schweiz vara det bästa exemplet. Ett ideologiskt drivet högerparti skulle kunna förespråka en gradvis övergång till det system som finns där. Bevisligen fungerar det enormt mycket bättre och de som gynnas mest är den stora majoriteten ”vanligt folk”.
Men jag tror inte att det är produktivt att prata om något annat än migrationsrelaterade frågor. Allt annat är helt sekundärt. Det spelar ingen meningsfull roll om vi har EUs högsta eller lägsta skatter om 10 år, givet att inget radikalt görs för att reversera den demografiska utvecklingen.
M har här ett ytterst välförtjänt trovärdighetsproblem. De bär det i särklass största ansvaret för den katastrofala utveckling som vi nu ser. Personligen anser jag att om ledningen har någon som helst anständighet kvar i kroppen, så borde de frivilligt upplösa partiet. Skadan de har gjort är alldeles för stor för att man ska kunna be om nytt förtroende.
Men jag vet också att organisationer av denna typ inte bara lägger sig ner och dör, i synnerhet inte om man är nära köttgrytorna. Så de lär sprattla vidare. Vad som är rätt eller fel strategi för dem har jag dock ingen aning om, eftersom jag har otroligt svårt att förstå att någon svensk ens i sin mörkaste mardröm skulle kunna överväga att fundera på att rösta på dem. Men jag har å andra sidan länge haft väldigt svårt att förstå svenska väljare…..
”M har här ett ytterst välförtjänt trovärdighetsproblem. De bär det i särklass största ansvaret för den katastrofala utveckling som vi nu ser.”
Exakt så. Jag är därför inte alls övertygad om att M ens ”förtjänar” (om nu det ordet ens går att använda i politikens värld) att regera igen i närtid. Det du skriver är också viktigt att ha i minnet när många nu tycks vilja lägga hela förklaringen till M:s ras i opinionen på en svag partiledare. AKB bidrar givetvis men partiets problem går djupare än så.
Jag skulle säga att Sveriges situation kan jämföras med hur situationen för oppositionen i Polen var på 80-talet. Man har ett gemensamt mål att få ut ockupationsmakten. När det målet är avklarat splittras rörelsen för man har olika viljor hur man skall gå vidare.
I Sverige är det största problemet invandringspolitiken. Då får man som jag acceptera att SD är ganska sossiga, att de är för övervakning och ett antal ytterligare frågor jag inte håller med dem om. Om vi inte får ordning på invandringspolitiken spelar inte det någon roll vad man tycker i andra frågor.
@ Fd moderat,
Utmärkt förklaring! Så ser jag också på saken.
@ Hans,
Tack för det vänliga instämmandet. Att problemen inom M går djupt är vi eniga om.
”När det målet är avklarat splittras rörelsen för man har olika viljor hur man skall gå vidare.”
Viktig punkt.
Vill sammanfatta att det finns några olika vägar för en nationell svensk rörelse:
1. Stängda gränser. Inte mycket mer. Man försöker skapa ordning genom brutal polis. Stark segregering. T.ex. kopiera Brasiliens eller USAs modell.
2. Stängda gränser med repatrieringar. Kan göra så samhället minskar ghettobildningar och tryggheten ökar.
3. Arbetskraftsinvandring som inte skiljer mellan invandrares ursprung utan enbart tar hänsyn till den ekonomiska aspekten. Även vissa repatrieringar och stängt flyktingmottagande eller litet, t.ex. 5 000 per år från MENA.
4. Stängda gränser för asylinvandring, men med öppenhet för arbetskraftsinvandring för europeisk invandring. Repatrieringar ingår.
5. Etnostat för vita.
Alternativen kan kombineras.
Om jag får komma med ett förslag på en ny Sverigeberättelse, skulle jag välja ”Det vanliga västlandet”.
Detta skulle då handla om att överge själva grundbulten i det tänkande som har präglat landet sen minst 70-talet. Allt har utgått från att vi är bäst i världen och kan lösa alla problem med fantastiska, nyskapande metoder. Istället vill jag se ett erkännande av att det utopiska tänkandet helt har misslyckats, följt av en mycket ödmjuk strävan att lugnt och försiktigt kopiera de lösningar som verkligen fungerar.
Vi bör inrikta oss på att bli tråkiga och ovilliga att delta i dramatiska samhällsexperiment. Vi bör sluta att ha moraliserande synpunkter på andra länder och istället bara föra en saklig och torr utrikespolitik, helt utifrån våra egna intressen. Vårt mål bör vara att bli ett stabilt och välfungerande västland, varken mer eller mindre. Givet där vi står nu, lär detta inte bli lätt, men det är ett vettigt mål. Om vi, mot alla odds, lyckas med detta bör vi aldrig någonsin igen lockas av utopisternas locktoner.
Precis ett sådant land finns det i Europa – Österrike. Men det är väl för ”mesigt” för de självgoda svenskarna att ta efter. När jag nu 40 år senare återigen bor i Ö. ser jag hur otroligt hög levnadsstandard de har jämfört med S. Men så har de också gått sakta och försiktigt fram när det gäller hur ett land ska styras. Inga fullskaleexperiment för Ö.
Jag håller med till 100%!
Vi behöver ha rimliga och tydliga mål som går att uppnå.
Till berättelsen hör att det är moderaternas kris man talar om.Inte sossarnas.
S är på väg att landa kring 20 – 25 % dvs en spillra om man jämför med fornstora dagar.Något man inte tagit till sig då man fortfarande tycks tro att man representerar minst 50% av FOLKET.Kanske är det det som är MP:s egentliga bidrag, att få den större samarbetspartnern att känna sig som en jätte?
Aldrig ställs frågan hur det hela kommer sig.Berättelsen berättar istället om den jobbiga situation väljarna sätter de etablerade partierna i när man röstar på populisterna i SD.De som bara har enkla svar på svåra frågor som man säger.
Det skulle nu krävas alldeles för mycket självkritik och självinsikt om man ställde sig frågan hur det hela kommer sig.Alltså är man helt enkelt inte intresserade.
S och M är med andra ord tvungna att förinta sig.
Jag sluddrar mest förbi hela texten Hans skriver. Inte för att du inte tar upp problembeskrivningar som existerar och som behövs förändras. Utan för att invandringspolitiken egentligen är det som allt krut måste läggas på.
”Nu vill Fi-politikern Joakim Månsson Bengtsson få till just en sådan praxisförändring. Han kräver i en motion till kommunfullmäktige att Lund ska ta ansvar för ensamkommande till dess att de fyller 21 år.”
http://www.sydsvenskan.se/2017-03-12/fi-lat-ensamkommande-stanna-i-lund-tills-de-ar-21-ar
Är inte det där den gamla vanliga berättelsen?Den om att Sverige alltid har råd?Med allt?Att killen bytt från MP till FI gör inte saken sämre.Han aspirerar ensam sen länge på titeln ”den goda Lundaiten”.
Om ”S och M är tvungna att förinta sig”, om ”M har ett ytterst välförtjänt trovärdighetsproblem och bär det i särklass största ansvaret för den katastrofala utveckling som vi nu ser” och om ”ingen har några idéer om vad Sverige ska vara om tio, tjugo eller femtio år” … borde vi då inte försöka skapa/beskriva någon slags gemensam idé om vad vi vill ha för resultat i valet nästa år? Vad som kan vara bra för landet i stället för att älta det som hittills varit allt annat än bra?
Vara FÖR något i stället för att ägna tid och utrymme åt samma slags blame-game-retorik som det rödgröna blocket använder för att vinna valet?
Jag är för stoppad invandring. Många andra här är det med. Vad ska vi försöka uppnå med dagens invandring som enbart leder till ghettobildningar? Ska vi försöka skapa fler och bättre vägar eller kanske försöka göra skolorna lite bättre i Angered o Rinkeby, samtidigt som vi försöker få in 50 000 nya bidragstagare per år från Mellanöstern och Afrika?
Jag är också för begränsad invandring och en betydande uppstramning av rättssystemet. Jag är mot dagens socialistiska politik och önskar att vi kan få en ny regering nästa år.
Men som det ser ut i dag kommer inget parti ens i närheten av egen majoritet utan stöd av SD. Därför är det viktigare än någonsin att de som är opinionsbildande försöker stödja de eller det alternativ som de vill föra till makten i stället för att öda tid på att kritisera de beslut som ligger bakom dagens ohanterliga situation.
För det kan väl inte vara så illa att en majoritet av svenska folket vill ha ytterligare 4 år med den här regeringen?
” i stället för att öda tid på att kritisera de beslut som ligger bakom dagens ohanterliga situation.”
Helt omöjligt med någon som helst förändring om man låter de skyldiga komma undan tidigare beslut.M har försökt men betalar dyrt för öppna hjärtan och omsvängningen därefter.
Tids nog drabbar detsamma S.Ygeman och Eliasson heter kvarnstenarna.
”M har försökt men betalar dyrt för öppna hjärtan…”
Tja, dyrt och dyrt…med tanke på skadan de åsamkat så är det kanske inte dyrt nog?
Vad jag förstått är Li Engnell för en regering med sd+kd+m.
Du har väl rätt i att det är tid för förändring. Vi har nog alla här vid det här laget konstaterat vilka bovarna till samhällsförfallet är.
– stoppad invandring
– utvisning av dem som saknar asylskäl
– utvisning av invandrade kriminella
– stopp för anhöriginvandring
– assimilation istf integration
– indraget presstöd
– slopande av tv-licensen
Helt rätt! Dessa punkyer har jag också på min önskelista.
ja vad ska man säga när t.o.m självaste Aftonbladet börjar bli otåliga på ledarplats?
http://www.aftonbladet.se/ledare/a/yoK52/kriminella-skitungar-och-angsliga-politiker
Den i särklass starkaste berättelse om Sverige i något så när modern tid är Per Albins om folkhemmet. (Kanske som att svära i kyrkan bland alla moderater på denna blogg. Ni kan ju rösta på Bildt och ”den enda vägens politik”, men den gick som bekant in i väggen 😉 ).
I boken The Rise and the fall of the Miraculos Welfare Machine behandlar forskaren Carly Elisabeth Scall utvecklingen i Sverige från 30-talet till idag. Hennes huvudtes är att homogeniteten – inte nödvändigtvis etnisk men däremot när det gäller verkligt grundläggande värderingar (och tilliten) var en avgörande förutsättning för framgången. Men ”maskinen” började krackelera åtminstone från 70-talet. Då beslutade riksdagen – aningslöst(?) – att Sverige skulle vara ett mångkulturellt samhälle, något som förstärkts mycket sedan dess. Nu tilldöms t ex en man skadestånd från arbetsgivaren för att han vägrade hälsa i hand på kvinnor och bl a därför inte fick jobbet. Med andra ord har extrema minoriteters sedvänjor fått företräde framför basala svenska värderingar.
Här någon stans behöver berättelsen börja. Sverige, med värderingar högst upp till höger på skalan ska naturligtvis inte anpassas efter migranter med värderingar längst ner till vänster på skalan.
https://en.wikipedia.org/wiki/Inglehart%E2%80%93Welzel_cultural_map_of_the_world#/media/File:Inglehart-Welzel_2015.jpg
Tilliten är helt avgörande i ett samhälle. Då duger det inte att importera klansamhällenas rättsskipning t ex. Att berätta berättelser på ytan när basen eroderar är naturligtvis meningslöst. Sveriges problem är mycket mer grundläggande än skattetrycket. För tydlighetens skull: SD har inte lösningen men måste behandlas som en politisk realitet. De som sitter på lösningen är trots allt moderaterna och socialdemokraterna. Och den lär vi få vänta på.
@ Klas Bengtsson,
”bland alla moderater på denna blogg”
Que?? Det finns väl inga moderater på denna blogg? Eller någon annanstans heller där det är fria kommentarer. Jag har letat!
” De som sitter på lösningen är trots allt moderaterna och socialdemokraterna.”
Varför inte ta någon längre variant ur t.ex ”Tusen och en natt” om du vill berätta rena sagor?
Tack för en intelligent och konstruktiv kommentar!
Du kan inte bara avskaffa klaner och assimilera klanfolk.
Klaner är biologiska basfakta som vi inte kan ignorera. I Sverige har vi aldrig praktiserat kusingifte i stor utsträckning och kyrkan förbjöd det. I muslimska länder har det alltid praktiserats och i koranan uppmuntrade det.
Enda sättet att få bort klanerna vore ett obligatoriskt avelsprogram. Det låter väl inte så troligt. De delar av Turkiet som är mer åt det sydeuropeiska i sin kultur är det även till generna. Du kan med blotta ögat se vem som stammar från assimilerade greker och vem som har en gammelfarmor som stulits från Ukraina.
Allmän tillit inom nationen är en av faktorerna bakom västerlandets framgång. Att förlänga tilliten utåt utanför det egna folket är däremot det evolutionära felsteg som blir vår död. Det är en kulturell bugg som utnyttjas hänsynslöst av de folk som inte har en universell syn på moral.
SD är det ända partiet som har lösningar och en trovärdighet i frågan som påverkar alla vitala delar i vårt samhälle.
Lägg de 73 miljarderna som idag läggs på Migrationsverket på vårt försvar, Polismyndigheten, skolan, vården och bygg ut infrastrukturen och servicen i hela vårt avlånga land. Dessa 73 miljarder kanske inte är tillräckliga men det finns en massa myndigheter som borde avskaffas och så även olika forskningsprojekt och olika titlar i vårt offentliga. Ta bort alla bidrag som går till religösa eller minoritets föreningar. Alla bidrag som går till en specifik religiös grupp, etnisk grupp, kön, sexuell läggning osv. Ta bort allt som snedvrider vilka som får och inte får.
Tillsätt en statsminister som ser till att det byggs en polisstation i Rinkeby använd de resurser som krävs och gör det bara, sluta föra denna oändlighets dialog börja verkställa. Jimmie Åkesson är den ända kandidaten som har sin medlemmar och väljare på sin sida vad häller migration osv. Alla andra partiledare har ångest så fort dom ska fatta ett svårt och tufft beslut och det är just det sver
Har alla sett polisens nya spännande arbete kring Järvafältet?
https://www.youtube.com/watch?v=aoyXbd5-XXI
Sverigeberättelsen är kort och gott att arbeta, betala skyhöga skatter, försöka ta ett fett lån och hoppas att räntan stannar låg. Rätt område, högt belånad och antagligen ingen pension. Vem orkar ens tänka på det? Försök tänk på att bege dig av eller stanna kvar och segregera så gott det går. Jag har inte gjort bostadskarriär, så för mig ser det pyrt ut. Den som har gjort bostadskarriär kan åtminstone sova lugnt om nätterna i försäkran om att man har liten ränteutgift vid höjd ränta.
Det hela är mycket enkelt.Jag ser SD som en motkraft, kanske den enda.
SD har blockerat 7-klövern och politiken hänger nu i luften.Utan SD hade det inte hänt.M har försökt att locka tillbaks gamla väljare och misslyckas därför ännu mer.Ljuset har gått upp för dom, SD är här för att stanna.M måste välja sida.Alliansen är sönderkörd och finns bara när det är journalister närvarande.
S har problem med falanger, V och ett tynande MP.Både S och MP:s kongresser lär bli nagelbitare för politrukerna som oroar sig för sin framtid.
Ju mer tiden går kommer problemen att hopa sig och partierna får tid att fundera över Reinfeldts visdomsord: förändras eller dö.Väljer man att dö är det bara att fortsätta på inslagen linje.
”SD har blockerat 7-klövern och politiken hänger nu i luften.Utan SD hade det inte hänt.”
Jag ser det snarare som så att 7-klövern har blockerat sig själv med en totalt orealistisk politik.
Folk reagerar på problemen som har accelererat i landet, och om det inte är SD så så är det något annat parti som växer.
Moderaternas kris skapades i Lycksele 1992 när Reinfeldt med mycket fula metoder manövrerade ut Kristersson som MUF-ordförande. Oturligt nog hade de flesta, men inte alla, glömt det när Lundgrens efterträdare skulle utses, och de som inte hade glömt det accepterade ändå Reinfeldt för att han hade potential att besegra sossar i val. Även Bildts gamla grabbar insåg att det behövdes en ideologilös politruk i ledningen för det.
Och ideologilösa politruker kommer alltid med en avigsida som är just avsaknaden av ideologisk kompass. Makten framför allt, även om det innebär att träffa en huvudlös överenskommelse med MP om invandringen som gick stick i stäv med partilinjen. M hade trots allt fram till dess en invandringspolitik som gick längre än SD:s idag men den frågan låg långt ner på agendan och var ingenting som Reinfeldt riskerade alliansen för.
Allt kommer med både för- och nackdelar. Reinfeldt gjorde precis vad man kunde förvänta sig av honom utifrån hans historia och eventuell skuld för det ska läggas på dem som släppte fram honom trots att de mycket väl visste vad han gick för.
Om regeringen har problem med berättelsen?
Såg just Bah Kunke i Agenda och svaret är:
JAAAAAA!
Och nu Valter Mutt ovanpå det.MP kramas med Erdogan och Putin.Det visste vi redan.En turkisk minister praktiserar sin yttrandefrihet i Sverige.Inget konstigt med det.En tjeckisk/svensk barnboksförfattare praktiserar sin yttrandefrihet i Tjeckien.
Det tycker statsministern är konstigt.
Problemet i Sverige är att debatten har präglats av människor med det som Tomas Sowell kallar den obegränsade visionen. Det gäller människor både höger och vänstermänniskor. Den vanvettiga migrationspolitiska överenskommelsen 2011 där man släpper alla spärrar är crescendot för dessa personer.
S borde ha stått emot detta och avskaffat den när de kom till makten. I vilket fall är jag rätt säker på att Löfvén var emot. Tyvärr har identitetspolitikerna tagit makten över s. De realistiska sossarna har övergett s och gått till SD.
Egentligen sammanfattar Risliberalen Fredrik Segerfeldt skillnaden mellan de obegränsade och de realistiska i en debatt med Staffan Danielsson (c). Danielsson undrade hur man skulle hantera den situation som skulle uppstå om man tillät alla som vill att komma till Sverige:
-Det är inte mitt problem. Jag är debattör och du är politiker.
@ Fd moderat,
”Problemet i Sverige är att debatten har präglats av människor med det som Tomas Sowell kallar den obegränsade visionen. ”
Ja, utan tvekan! De finns överallt, men i Sverige har de varit helt dominerande. Jag kallar dessa människor ”utopister” och mitt försök till ny Sverigeberättelse ovan är i princip en (orealistiskt?) förhoppning om att detta tankesätt ska marginaliseras. Det finns en viss chans till detta, eftersom en meningsfull andel av utopisterna faktiskt ändrar sig när de direkt konfronteras med problemen de har skapat.
I USA sa man länge ungefär att ”a liberal is a conservative that has not yet been mugged”. Någonting liknande pågår nu i Sverige. Många utopister förvandlas till pragmatiker när de kommer i direkt kontakt med mångkulturen. Problemet är att landet samtidigt hamnar i ett allt mer hopplöst läge.
Man kan se denna process historiskt. De områden som först blev berikade, var även de där SD först började växa. Nu berikas hela landet i raketfart och SD har blivit det största partiet. Men det har fodrat den mest dramatiska demografiska förändringen någonsin i ett västland för att väcka upp en fjärdedel av svenskarna. Frågan är om detta räcker för att rädda landet och det sannolika svaret är nej. Men visst hopp finns det!
I Holland har feminister och HBTQ-aktiva insett vilka det är som är på deras sida. Det är inte de som förespråkar fri invandring av muslimer från MENA.
hahaha, ”en svensk dröm”, det finns inte mycket att hoppas på från s k allianshåll, AKB har aldrig varit ett partiledarämne, hon har inget i sig av det som krävs och hon blir aldrig minister öht. hon blev överlistad, (hur nu det är möjligt) av löfven.
allt efter det har varit en långsam men obeveklig nedgång för henne, moderaterna och upplösningen av alliansen.
Vi kommer få se en tyst och outtalad övk mellan sossarna och sd.
detta är anledningen till att löfven attackerar batra-kinberg, att leda uppmärksamheten i fel riktning. AKB fattade galoppen för sent och hon och hennes parti är nu borta från makten under överskådlig tid