Ylva Johansson har varit arbetsmarknadsminister i två år men fick vid Stefan Löfvens regeringsombildning ett utvidgat uppdrag att överse etableringen av nyanlända. Nu är hon därför även ”etableringsminister”, en sorts superminister med ansvar för det mest svårlösta området som regeringen har att hantera och som kommer förbli det även för framtida regeringar.
Det var Ylva Johansson som på den famösa tillställningen i Münchenbryggeriet i oktober 2015, ”Sverige tillsammans”, klev upp och sade att ”det är en så härlig känsla att få vara med” när Sverige förändras. Ett hån, tyckte nog många, eftersom Sverige i dag är ett land med ökad grov våldsbrottslighet, med fler sexualbrott och med en välfärdssektor som inte klarar uppdraget längre, trots det höga skatteuttaget.
Det var förmodligen inte detta Johansson syftade på. Men hon har uppenbarligen en fäbless för klämkäcka ord. I DN:s reportage ersätter hon ”härligt” med ”spännande”. Det är nästan som om hon upptäckt Amerika och börjat fantisera om vad som går att göra av detta nya land.
Självfallet måste Ylva Johansson vara optimist. Det ingår i hennes uppdrag att ständigt se glaset som halvfullt. Att se möjligheter. Men jag kan inte låta bli att undra vad som finns bakom hennes positiva retorik. Om hon, precis som så många andra, är orolig för hur Sverige kommer se ut om tio år. Om hon kan se bortom att hon då förmodligen är välbeställd pensionär och inte personligen behöver se så mycket av de problem som hennes parti varit delaktigt i att skapa.
Alla problem, alla hinder, alla föraningar om att vi står inför något som inte går att lösa, har annars klätts i ett enda ord de senaste åren: ”utmaning”. Det har gått så långt att allt som är åt helvete, må det vara krisen inom polisen eller sexåringar som misshandlas och utsätts för sexuella trakasserier i skolan, kallas för ”en utmaning”. Ordet har urvattnats sin betydelse på ett liknande sätt som ”rasist”.
Rent språkligt är det dessutom fel att använda ordet på det sätt som i dag görs. Norstedts ordbok hävdar att utmaning betyder ”handling varigenom ngn uppmanas till kamp eller tävling … äv. inspiration, eggande”. Migrationskrisens effekter på svenska kommuner är för den som drabbas inte ett dugg inspirerande eller eggande.
Ylva Johansson har satt målet att mediantiden för nyanlända att komma i någon sorts arbete ska kortas från åtta år till två. En rimlig gissning är att de allra flesta inte kommer ha ett jobb att gå till efter två år utan i allra bästa fall en praktikplats. Mer troligt en arbetsmarknadsåtgärd eller SFI. Genom att sätta helt orealistiska mål har Ylva Johansson, precis som regeringen med sitt arbetslöshetsmål, målat in sig i ett hörn. Regeringen har spänt bågen men riskerar att det bara blir en ljummen fis av alltihop i slutändan.
Något jag saknar hos den nya etableringsministern är självkritik. Det är visserligen en bristvara i alla politiska läger, men när Ylva Johansson hävdar att ”vår generation har fått den här stora utmaningen” beskriver hon ett slags deterministisk situation som ingen kunnat påverka. Det bara hände. Faktum är att det är svenska politiker som har skapat detta.
Det är inte kriget i Syrien, IS härjningar i Irak eller talibanerna i Afghanistan som har skapat en kris i svenska kommuner. Det är svenska politiker som stiftat svenska lagar som möjliggjort för Sverige att bli en attrahent för så många på jakt efter ett bättre liv, med eller utan skyddsskäl. Parallellt har inget alls gjorts åt generösa bidragssystem då det ju skulle bryta mot devisen ”alla ska med”.
Den minst sagt ansträngda situationen i kommuner som Hultsfred, Ljusnarsberg och Högsby är skapad av politiker som Ylva Johansson, och den är varken härlig eller spännande.
Att ministern nu traskar omkring och ser glaset som halvfullt är möjligen trösterikt för henne och hennes partikamrater. Men knappast någon hjälp för alla som i sysslolöshet väntar på asylbesked, för de kommuner som inte klarar att ta emot fler nyanlända eller de välfärdssektorer som inte längre klarar kvaliteten.
Genom att inte medge att det är svenska politikers beslut som har försatt kommuner i en ytterst besvärlig situation riskeras en upprepning igen i framtiden. Då som nu kommer en ministers klämkäcka inställning inte att räcka.
"det är en så härlig känsla att få vara med" när Sverige förändras
Men visst. Som här ungefär:
https://www.youtube.com/watch?v=byHKqCInb5U
V
Om man som Ylva Johansson besitter den inte helt unika förmågan att mutera till cyklop
när helst lönekontot kräver det så är hennes uttalanden inte konstiga utan ligger helt i linje med Löfvens ministär.Det enda som är konstigt är att någon lyssnar.
Nu verkar Johansson dras med en del problem på det kommunala planet och har Johansson problem så har Löfven problem.Väldigt snabbt blir Löfvens problem Kinberg Batras problem och så rullar det på.Det klämkäcka fastnar som ett kycklingben i halsen och det blir dags att ringa reklammakarna akut.
Härlig och spännande har som bekant sedan urminnes tider varit synonymt med kanske inte möjligt.Precis som utmaning åtmindstone sedan Magnus Ladulås dagar betytt ett misslyckande om man måste beskriva det på det sättet.Det spelar inte så stor roll.Solidaritet är både botemedlet och ett fint gammalt svenskt ord som spritt sig till de flesta andra språk härifrån.Andra måste visa Sverige solidaritet och avlasta oss vår utmaning.Då blir det nämligen både härligt och spännande igen på gammelsvenska.Det klirrar gött på reklammakarnas konto under tiden men både Johansson, Löfven och Kinberg Batra är såååå nöjda och glada så.
Det är ganska typiskt svenskt att det går att komma undan misstag, även förödande sådana, genom att framställa det som ett resultat av en situation som bara hände; utan förvarning, som en blixt från klar himmel och omöjligt att förutse.
Både i smått och stort. Några i mindre skala:
"Nej, vi kunde inte förutse att det skulle bli problem och att folk skulle drabbas av yrkesförbud och stora extra kostnader när vi flyttade förnyelserna av yrkeskörkorten från Länsstyrelserna till Transportstyrelsen och läkarintygen blev liggande så att de hann gå ut".
"Nej, vi kunde förutse att när vi trummade igenom nya regler för djurbesättningar här på Jordbruksverket att det skulle bli problem för att våra egna handläggare inte ens själva förstod reglerna"
"Nej, vi kunde inte förutse att många ensamföretagare skulle komma i kläm när vi här på Skatteverket ändrar momsredovisningsreglerna och vi inte själva vet vilka datum som gäller ens om man ringer och ställer en explicit fråga"
"Nej, vi kunde inte förutse att det skulle bli problem för pendlarna i V:a Götaland när man men tre veckors varsel informerar trafikbolagen om att man ska byta kontaktledningar på V:s stambanan med en 60%-ig minskning av just pendeltågstrafiks-kapaciteten som följd"
Och listan fortsätter i all oändlighet. Det här är en jävla skitmyndighetskultur som nu även regering och riksdag har lärt sig att använda.
Skön blinkning till Donald Trumps kampanjstabs slogan: "Let Trump be Trump". Fast färdriktningen i opinionen blir den motsatta för Ylva och (S).
Alex Schulman levererar harang efter harang, men här får han faktiskt medhåll från mig (http://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/empatin-finns-inte-langre-kvar-bland-svenskarna/):
"Kort sagt:
Man kan tro på att Sveriges befinner sig på tröskeln till en systemkollaps – och ändå känna empati för dom människor på flykt som sägs orsaka den.
Man kan tycka att flyktingar inte ska få tillstånd att ta hit sina anhöriga – och ändå känna medlidande för dom asylsökande som går ett sånt öde till mötes.
Man kan tycka att tiggeriet ska förbjudas omedelbart – och samtidigt ömma för människan som man passerar när man går in på ICA-affären.
Det går att göra så, att tänka så.
Kan vi inte alla försöka?"
Ett stort problem som inte diskuteras öppet är att kostnaderna för flyktingmottagandet döljs genom att våra kommuner förutom att pruta på välfärdsservice och höja kommunala avgifter börjat låna för att bekosta flyktingmottagandet. Detta beror troligen på att ingen ansvarig politiker vill höja kommunalskatten så att kostnaderna blir allt för uppenbara för folk i allmänhet. Tänk om någon kunnig ekonom kunde granska kommunernas lån och planerade lån samt tala om vad detta innebär för kommuninvånarna på sikt.
@anonym 10.40
Sist jag läste om den samlade kommunalskulden så låg den i storleksordningen ~500 miljarder.
Lägg samman det med statsskulden (staten) på ~1500 miljarder.
Summa offentliga skulder (lån) =2000 miljarder
Utöver detta har staten de senaste två åren tryckt upp statsobligationer på 250 miljarder. ..(en form av lån det med) vilket ger en total offentlig låneskuld på ca 2250 miljarder.
Privata skulder ligger på 3500 miljarder (nästan högts per capita i världen!).
Summa summarum är hela riket skuldsatt med 5750 miljarder!
Hela rikets BNP låg 2015 på ca 4200 miljarder, så Sverige (svenskar) är ett av de mest belånade folken i hela världen…
Med snabbt försämrad välfärd och samhällsservice så ligger vi illa till.
En hel del kommuner har för att frisera siffrorna dessutom inte tagit upp pensionsskulder i bokföringen, dvs inte redovisat detta som skulder(!).
Rena bokföringsbrotten egentligen!
Så ytterligare dolda skulder finns att finna utöver vad som redovisas…
Mvh
Magnus Sjöström
Hei
Da er vi heldige i Norge som har 13tusen milliarder kroner på bok.
Uten at det hjelper befolningen det grann. Om du ikke er av utenlands herkomst og fra 3 verden.
Eller Bill Gates som får milliarder (var det ikke 13?) av €rna Solberg til sitt vaksineopplegg.
Pengene sitter løst når damen ønsker å spise kirsebær med de store, og å sikre sin egen internasjonale fremtid. Rene kleptokratiet!
Jag hoppas innerligt att våra högsta politiker, ja hela den nuvarande regeringen med sina underhuggare och gärna delar av den förra regeringen också, ska få vara med på allvar NÄR SVERIGE FÖRÄNDRAS