Det brinner i Sverige. I Malmö har det brunnit i snitt drygt fem bilar om dygnet sedan i söndags. Totalt har minst 75 bilar brunnit i Malmö i sommar. Men även på andra håll, i Göteborg, Vingåker och Skara, har det brunnit såväl bilar som husbilar på sistone.
Eva Andersson, professor i kulturgeografi, förklarar den stora ökningen av bilbränder med ”frustration och missnöje”. En annan professor i kulturgeografi, Bo Malmberg, har sin syn klar:
Rika ungdomar kan åka ut och festa på segelbåten. De som inte har tillgång till sådana materiella resurser ordnar något annat – som att bränna en bil. Det blir en slags party det också, eller åtminstone en upplevelse.
Idén att ungdomar och unga vuxna bränner bilar bara för att grannen har mer pengar är farlig.
Detta perspektiv – att det är inkomstklyftor som är orsaken till att någon väljer att gå ut och tutta på grannens bil eller kasta sten på räddningspersonal så att den som behöver hjälp brinner inne – skymmer sikten för de kriminalpolitiska insatser som behövs för att komma tillrätta med problemet.
Även om gängkriminalitet, arbetslöshet och en misslyckad skola säkert kan utgöra delar i en händelsekedja som förklarar varför vissa unga begår den här sortens brott, går det aldrig att komma ifrån det personliga ansvaret (och föräldrarnas ansvar i fall med minderåriga).
Varför bränner vissa bilar? Därför att de kan.
En bilbrand är knappast den första kriminella handling en ung person begår. Det har börjat med något annat. Men om varken föräldrar, den övriga vuxenvärlden eller rättsväsendet har satt ned foten längs vägen, om det kriminella beteendet inte har fått några kännbara konsekvenser för den unge, vad finns då för incitament att sluta?
Jag vet att Sverige har förtvivlat svårt med just incitament, men vi behöver faktiskt börja prata om dem nu. Det gäller allt från skattepolitik till arbetsmarknadspolitik, kriminalpolitik och migrationspolitik.
Förlorarna när kriminella ursäktas och deras brott relativiseras är alla som bara vill gå till plugget, ta bussen till jobbet och leva sina liv i fred.
Från vänsterhåll tycks idén med fler fritidsgårdar, rabatterad tandvård och gratis glasögon vara lösningen, gärna kombinerad med poliser som ”förstår”. Dessa tankar har tillåtits dominera kriminalpolitiken alltför länge nu. Samhället håller på att ge upp våldsmonopolet, och det går rasande fort utför.
Det får vara slut med kaffe, bullar och dialog. Rättsväsendet har en enda uppgift när det gäller personer som ger sig på andras liv och egendom: grip, döm, lås in.
Somliga håller förstås inte med. För dem är lösningen ännu enklare: ge alla en segelbåt.
Det är sånt jävla skitsnack! Jag och mina kompisar var 9-10 år gamla när våra föräldrar började säga åt oss att sluta gnälla och hitta på något att göra för vi var inga barn längre. Vad är det för fel på betydligt äldre invandrare som inte kan få höra samma sak? Vi lyckades roa oss utan att bränna bilar, kasta sten på räddningstjänst och polis, råna, misshandla, våldta, snatta eller plåga djur. Och det utan fritidsgård.
En lösning är att dra in varenda öre som de kriminellas familjer får i bidrag. Då skulle föräldrarna helt plötsligt kunna hålla ordning på sina små telningar.
När jag brukade jag och några kompisar tända eld på massor med bilar. När vi tröttnat på det brukade vi 8-10 killar leta upp ensamma tjejer som vi brukade omringa och sedan tafsa på.
Så här har det i alla enligt Federley alltid varit i Sverige.
Den gode professorn är ju gift med fd sosse-ministern Lena Sommestad.
Ytterligare ett exempel på den givande korsbefruktning som sker ovanför våra huvuden.
Vem kan vänta sig annat än ett politiskt korrekt svar då?
”Ett förbaskat ofog”
"Andreas Schönström (S), Malmös kommunalråd med ansvar för trygghet- och säkerhetsfrågor, är frustrerad:
– Detta har inget med vårt eller polisens preventiva arbete att göra utan är ett förbaskat ofog av några enstaka individer."
http://www.skd.se/2016/08/10/ett-forbaskat-ofog/
Ja nog är det lite upprörande allt efter alla bullar och kaffe som delats ut?
Hej.
Kvalificerat skitsnack, och inget annat. Inte bloggposten då, utan de citerade fågelholkarna.
Jag hade klasskamrater som alltid hade samma fyra par tröjor varje månad, som gick i skor tills sulorna lossnade, och som inte fick leka så att byxorna riskerade att gå sönder. detsamma gäller mig själv.
Det fanns gott om barn i betongen som växte upp utan charterresor, segelbåtar, alp-resor, och annat ståhej. Brann det bilar 1975 för det? Vi vet svaret, och kanske gör holkarna som citeras i bloggen det också.
Förorten i Sverige 1975 var befolkad av till övervägande del svenskar vars föräldrar flyttat in till staden från landet, samt barn till invandrare som kommit för att jobba och bli svenskar. Pula in frigolit och en rå potatis i ett avgasrör för att få till en knall med tillhörande rök och flamma kunde väl hända, eller trimmad moped, eller Klorex och socker (tror jag det var?), eller dussintals andra irriterande men harmlösa bus, men att bränna upp någons bil? Otänkbart, även för de kriminella i umgänget.
Nej, gott folk. skall det bli något mera Sverige tror jag tåget har gått vad gäller med demokratins principer förenliga metoder.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
En kamrat på lågstadiet stal en chokladkaka och blev påkommen. Hämtning av polis (bara det!). Polisen ringer hem, modern svarar och åker omedelbart till polisstationen. Där ger hon min kamrat en sådan avhyvling att polisen ber henne lugna sig lite.
Idag hade väl pojken fått saft och bullar och mamman burats in.
Och så var det ju det där med Solbritt och operationen.Den som hon först inte fick och efter "påstötningar" sedan fick ändå.Den nya operationen avbröts eftersom det var för sent.Cancern har spridit sig så pass att inget fanns att göra.Solbritt borde ha haft den för flera månader sedan.Nu får hon dö istället.Solbritt har betalat skatt i helt liv för välfärdens skull.Nu får hon åka hem och dö.
Det är tur att vi inte ställer grupp mot grupp i det här landet.Hade vi gjort det kunde man ha trott att gamla uttjänta skattebetalare saknar ett nutida värde.Men jag tror inte Stefan Löfven tänker ta upp den lilla anekdoten Solbritt när han talar 1:a maj.
Det var bättre för, på 50 talet,att som elev i femte klass avfyra en stycken ollonpistol,vid en grön rabatt och inte en kotte i närheten,utom en ordningsman, renderade en örfil av läraren och ett b i ordning och uppförande.Det var fungerande demokrati,läraren bestämmer!
Bilar verkar vara mer lättantändliga än julgranar…Ge dem segelbåtar så slutar de. Apspel.
Aha, det förklarar saken. Klart ungdomarna måste bränna bilar och kasta sten när de inte har segelbåtar. De har tråkigt helt enkelt, och nbåt måste de ju roa sig med. Har själv ingen segelbåt, och jag kan intyga att varje gång jag ser en sten på marken rycker det i armen av impulsen att plocka upp stenen och kasta den på närmaste utryckningsfordon.
Kan verkligen vänstern rädda rättssystemet genom att dela ut segelbåtar till alla?
Att ungdomar på glid behöver segla är inget nytt påhitt. Någon mer än jag som kommer ihåg "värstingresorna"?
http://www.svd.se/fore-detta-varsting
Den riktiga anledningen till att ungdomar bränner bilar är ARBETSLÖSHETEN. Om vi hade haft en fungerande ekonomi där inte den offentliga sektorn käkade upp allting och det fanns vettiga jobb, då och endast då skulle integrationen kunna fungera.
Jag minns själv hur det var när man var ung och arbetslös på sjuttiotalet när oljekrisen kom och det blev plötsligt svårt att hitta ett arbete. Eftersom vi hade så tråkigt på dagarna så eldade jag och mina kompisar upp säkert över 300 bilar. Det slutade med att fick vi jobb på stans försäkringsbolag som hade fått ett skriande behov av folk på grund av bilbränderna. En dag kidnappade vi chefen och sålde honom till Röda Arméfraktionen, men när vi skulle sätta sprätt på pengarna vi fick så söp vi oss så drängfulla att vi vaknade upp på en militär kryssare som var påväg till Kap Horn. Kaptenen sade att vi hade tagit värvning på fyllan och det fanns inte mycket vi kunde sätta emot! När vi ankrade i en hamn i Elfenbenskusten lyckades vi emellertid rymma, men det var ur askan i elden för nu hamnade vi istället i franska främlingslegionen och fick veta att vi skulle vara med och storma Alger! Det var vi dock inte särskilt sugna på, så kvällen innan stormningen tog vi våra lakan och klädde vi ut oss till beduiner och rymde genom att klamra oss fast under en kamelkärra som var på väg ut genom stadens portar. Min kamrat som tidigare jobbat på en cirkus var en ypperlig ficktjuv, och han hade lyckats knycka överstens pass, så när vi nådde hamnen i Marocco kommenderade han helt sonika en fransk patrullbåt att köra oss tillbaka till Sverige. Här blev han sedan en av landets mest framstående vinodlare, men det är en annan historia!