Anders Lindberg fortsätter att leverera högklassiga bidrag till tävlingen ”Årets mest infantila texter” (läs via Unvisit). Denna gång försvarar han Husby och utpekar Östermalm som ”problemet” i Sverige.

Eftersom östermalmsborna är så mycket rikare är genomsnittssvensken är Stockholmsstadsdelen ett exempel på segregation. Som måste bekämpas. Slutsatsen är lika infantil som talande.

Att personer på vänsterkanten hatar rika är förstås inget nytt. Men att en ledarsida går så långt som att förminska bekymren i problemförorterna enbart i syfte att få nöjet att svartmåla en rik stadsdel i centrala Stockholm ger onekligen en dålig smak i munnen.

Egentligen styrs Anders Lindberg precis som den övriga vänstern (med vissa strålande undantag) av rädsla. Rädsla för att någon kan få för sig att alla är stenkastare i Husby bara för att att vi belyser att det är ett växande problem med angrepp på blåljuspersonal. Detta är att kraftigt underskatta människors intelligens och förmåga att se skillnad på enskilda individers brott och hela gruppers skuld.

Ingen har sagt att alla i Husby, Tensta eller Rosengård bränner bilar eller kastar sten. Ändå darrar vänsterdebattörer av rädsla för att någon ska kunna tolka debatten så.

Ibland är det inte lika viktigt. Uppenbarligen räds Lindberg och hans gelikar inte att prata om skattesmitare på Östermalm. Enligt samma logik borde ju detta vara att svartmåla en hel stadsdel – men det har Anders Linberg i detta fall inga som helst problem med.

Det är bara att konstatera: vissa är bortom räddning. De förmår inte se det som sker framför näsan på dem. Aftonbladets ledarsida hör dit. Vi har sett det i frågor om hedersförtryck, nu upprepas det igen om heders- och klankulturers följder i Sverige.

Det förnekas och förringas, blandas med korten och i slutändan är det ”högern”, ”marknaden” och ”de rika” som får skulden medan kriminella får sympati i egenskap av ”utsatta”.

Denna sorts retorik liknar mer den paranoida stämningen i det Venezuela som Hugo Chávez lämnade efter sig än en sansad och rationell diskussion på ledarplats i en av Sveriges största tidningar. Det är tragiskt att se.

Tidigare bloggat:
En fråga för borgerligheten att driva