Det har i dag gått 30 år sedan Olof Palme sköts ned på öppen gata i korsningen Sveavägen Tunnelgatan en kall februarikväll 1986. Palmeutredningen är en av världens mest omfattande. Men ingen har slutligt dömts för mordet. Chanserna att få ett svar på vem som mördade Sveriges statsminister är i dag närmast obefintliga.

Spåren har varit många och fantasifulla. Inget har lett någon vart. Christer Pettersson, en alkohol- och drogmissbrukare, misstänktes för mordet. Han pekades sedermera ut av Lisbet Palme i en kritiserad videokonfrontation, dömdes av tingsrätten men friades av hovrätten efter att ha fått alibi och fick fram till sin död sin mer än beskärda del i rampljuset.

Det är i dag uppenbart att polisens sjabbel under de första minuterna och timmarna kraftigt kom att försvåra möjligheterna att någonsin klara upp detta mord. Inga större avspärrningar gjordes, medierna släpptes nära brottsplatsen och kunde klampa omkring och förstöra eventuella spår.

Christer Pettersson är fortfarande mångas svar på vem mördaren var. Lisbet Palmes vittnesmål ger jag emellertid inte mycket för, och det beror bland annat på att videokonfrontationen vid vilken hon pekade ut Pettersson gjordes så lång tid efter mordet samt att hon informerades om den misstänktes missbruksbakgrund.

Socialdemokrater, från Ingvar Carlsson till Stefan Löfven, uppger att de ”litar” på Lisbet. Carlsson säger rent av att hon, eftersom hon är utbildad psykolog, har ”ett fotografiskt minne”. På sådana föreställningar biter inga sakliga invändningar. Det är dessutom lite anmärkningsvärt att Löfven gör en Lambertz och pekar ut en man som friats i hovrätten som mördare.

Det vi vet är att vittnesuppgifter sällan ska tas som sanningar. Det finns exempel från USA på kvinnor som våldtagits och pekat ut fel man efteråt. Det mest uppmärksammade fallet rörde en kvinna som fick en svart man dömd för våldtäkt på henne. Mannen friades med DNA-bevis efter många år och kvinnan trodde fortfarande att han var den skyldige när hon såg honom.

Enligt Innocence Project är ögonvittnesuppgifter den mest bidragande faktorn till att personer som sedan friats med DNA över huvud taget blev dömda. Människor tar miste, helt enkelt. Ändå är det ofta vittnesmål vi har att gå på när brott ska utredas. Vi måste givetvis använda dem, men vi bör göra det med försiktighet.

I fallet Palme fanns ett vittne på andra sidan gatan som betraktade mördaren på håll i vad han uppskattar som flera minuter före mordet. Han beskriver honom som ”effektiv”, ”vältränad” och en person ”som visste precis vad han gjorde”. Vittnet bakom byggbarackerna ger en liknande beskrivning av mördarens fysik. Det är väldigt svårt att få ihop den beskrivningen med en missbrukare med ölmage.

Bara för att Christer Pettersson är ett offer och inte en mördare i denna historia, behöver det inte nödvändigtvis ligga en avancerad konspiration bakom. Det räcker faktiskt att någon med politiska motiv velat ta livet av Palme och lejt en man att utföra dådet.

Vem som utförde det och varför kommer vi aldrig få veta.