Det har i dag gått 30 år sedan Olof Palme sköts ned på öppen gata i korsningen Sveavägen Tunnelgatan en kall februarikväll 1986. Palmeutredningen är en av världens mest omfattande. Men ingen har slutligt dömts för mordet. Chanserna att få ett svar på vem som mördade Sveriges statsminister är i dag närmast obefintliga.
Spåren har varit många och fantasifulla. Inget har lett någon vart. Christer Pettersson, en alkohol- och drogmissbrukare, misstänktes för mordet. Han pekades sedermera ut av Lisbet Palme i en kritiserad videokonfrontation, dömdes av tingsrätten men friades av hovrätten efter att ha fått alibi och fick fram till sin död sin mer än beskärda del i rampljuset.
Det är i dag uppenbart att polisens sjabbel under de första minuterna och timmarna kraftigt kom att försvåra möjligheterna att någonsin klara upp detta mord. Inga större avspärrningar gjordes, medierna släpptes nära brottsplatsen och kunde klampa omkring och förstöra eventuella spår.
Christer Pettersson är fortfarande mångas svar på vem mördaren var. Lisbet Palmes vittnesmål ger jag emellertid inte mycket för, och det beror bland annat på att videokonfrontationen vid vilken hon pekade ut Pettersson gjordes så lång tid efter mordet samt att hon informerades om den misstänktes missbruksbakgrund.
Socialdemokrater, från Ingvar Carlsson till Stefan Löfven, uppger att de ”litar” på Lisbet. Carlsson säger rent av att hon, eftersom hon är utbildad psykolog, har ”ett fotografiskt minne”. På sådana föreställningar biter inga sakliga invändningar. Det är dessutom lite anmärkningsvärt att Löfven gör en Lambertz och pekar ut en man som friats i hovrätten som mördare.
Det vi vet är att vittnesuppgifter sällan ska tas som sanningar. Det finns exempel från USA på kvinnor som våldtagits och pekat ut fel man efteråt. Det mest uppmärksammade fallet rörde en kvinna som fick en svart man dömd för våldtäkt på henne. Mannen friades med DNA-bevis efter många år och kvinnan trodde fortfarande att han var den skyldige när hon såg honom.
Enligt Innocence Project är ögonvittnesuppgifter den mest bidragande faktorn till att personer som sedan friats med DNA över huvud taget blev dömda. Människor tar miste, helt enkelt. Ändå är det ofta vittnesmål vi har att gå på när brott ska utredas. Vi måste givetvis använda dem, men vi bör göra det med försiktighet.
I fallet Palme fanns ett vittne på andra sidan gatan som betraktade mördaren på håll i vad han uppskattar som flera minuter före mordet. Han beskriver honom som ”effektiv”, ”vältränad” och en person ”som visste precis vad han gjorde”. Vittnet bakom byggbarackerna ger en liknande beskrivning av mördarens fysik. Det är väldigt svårt att få ihop den beskrivningen med en missbrukare med ölmage.
Bara för att Christer Pettersson är ett offer och inte en mördare i denna historia, behöver det inte nödvändigtvis ligga en avancerad konspiration bakom. Det räcker faktiskt att någon med politiska motiv velat ta livet av Palme och lejt en man att utföra dådet.
Vem som utförde det och varför kommer vi aldrig få veta.
Vi får aldrig veta men etablissemanget vet.
Det spelar väl bara roll för inbitna sossar,en viss sorts författare och privatspanare numera?
Det har gått trettio år utan svar.
Sosse-toppen tror på Lisbeth och underkänner svenskt rättsväsende.Man kan misstänka att språkrören ställer sig bakom det.Ändå var väl Holmer en variant på Eliasson egentligen?Inte så duktig,inte så mycket polis men sosse i varje fall..
Men det är klart, lite spekulationer kring den mördade statsministern,fredsduvan,ger kanske draghjälp i ett läge när S verkligen behöver det?
Jyllandsposten visar därtill i en Ledare hur Palme lade grunden för slutet för Sverige som nation, då han införde en ultrasolidarisk utrikespolitik utan hänsyn till nationell solidaritet: Det åbne sår (JP, d. 27/02-16, http://jyllands-posten.dk/debat/leder/ECE8473617/det-aabne-saar/):
"Da kuglerne blev affyret den aften på Sveavägen i det centrale Stockholm, havde Sverige i årevis redet på en bølge af at se sig selv som en særlig moralsk instans i en kaotisk verden. Ikke kun af den grund går der en lige linje fra dengang til i dag, hvor også en statsminister Fredrik Reinfeldt for kun få år siden igen udråbte Sverige til en humanistisk stormagt. Også i dag er Sverige ved at blive hentet tilbage til virkeligheden. Også i dag viser den sig ikke spor ideel. Og også i dag kan den nødvendige opvågning vise sig at have ganske store omkostninger. Mange ser baggrunden for den svenske elites aktuelle selvovervurdering i moralisten Olof Palmes forsøg på at placere Sverige i en særlig liga."
"Under aristokraten Palme blev den løftede moralske pegefinger, som Sverige siden så gerne har villet vise verden, bragt i stilling. […] Der blev ovenikøbet konstrueret en slags matematisk formel for strategien: jo længere væk en konflikt, jo heftigere det svenske engagement. Dermed er forløjetheden også udstillet."
"Det svenske verdensbillede, som i dag har bragt landet helt ud på kanten via en flygtningepolitik, der er lige så idealistisk og lige så urealistisk som de mange fremstød i Palme-æraen, går tilbage til hans tid. Heller ikke dengang var verden så ejegod, som den svenske elite troede, at den kunne opdrages til. Den var og er også både barsk og meget lidt næstekærlig. Sveriges møde med virkeligheden dengang og i dag er et drama i to akter, der ligner hinanden ganske meget."
Bästa hälsningar
Magne
Det är ju löst nu, Löfven vet vem det var. Pettersson.
Statsministern slår oss med häpnad varje gång han öppnar munnen.
Var inte Palme avklarad redan i torsdags? när SVT avbröt Aktuelltsändningen i 10 min och lät två sossar ostört få mala anekdoter om den store s-ledarens vishet.
Mordutredningen kollapsade direkt. Holmér utsåg sig själv till spaningsledare, prio var i första hand att tvätta byken och ta kontroll över informationen.
Ingen större underdrift att S förhållande till makten och staten inte är särskilt sund.
Hej.
Provspring trapporna vid Tunnelgatan, och säg sedan att en nergången blandmissbrukare kunnat skutta upp för dessa utan att krepera.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Problemet är väl att det "måste" vara en ensam galning, för är det inte det, ja vad är det då? Nej, sånt händer inte i Svedala…
Vittnet bakom byggbarackerna kände till Petterson, de bodde i samma område. Och vittnet var säker på att det inte var Pettersson. Kanske var det här vittnet det enda som verkligen såg mördaren. De övriga vittnena befann sig längre bort, och såg olika springande/gående män som mycket väl kunde ha varit knarkare på flykt undan en polisbil som körde i närheten. Lisbet Palme var i chocktillstånd, förmodligen såg hon inte ens mördaren, men vid utpekandet så "kunde hon se vem som var alkoholist"… Kanske inte den första kommentar man fäller när man identifierar personen som mördat ens man.
Om folk tror mer på Ingvar Carlsson och Löfven än på Leif GW Persson när det gäller att bedöma hur sannolikt det är att Christer Pettersson var den skyldige så är det ganska illa ställt. Hoppas verkligen att det inte är så. Vad är i så fall nästa steg? Att vi börjar lita mer på topp-politikers väderprognoser än på SMHI?
Hur avgör man vilka vittnesuppgifter som stämmer?
Om vittnen kan ta fel så gäller det väl i så fall för samtliga personer.
/RG
Hur avgör man vilka vittnesuppgifter som stämmer?
Om vittnen kan ta fel så gäller det väl i så fall för samtliga personer.
Precis. Därför får man bedöma varje vittnes trovärdighet vart och ett för sig men också se vilka som samstämmer. Risken att flera vittnen misstar sig på samma detaljer finns förstås där, men sannolikheten är åtminstone lite mindre.
Det är väl med Olof Palme som med James Dean.
Live hard.Die young.
Om Palme inte hade gått och blivit skjuten så hade han kanske varit hånad som en Juholt eller avskydd som en Persson.Eller värre ändå, jämförd med Sahlin eller Löfven..
Petersson eller Porsche.
Det faktum att man tog bort preskriptionstiden för mord just inför Palmemordets förfallodatum pekar ett ganska tydligt finger i en viss riktning. Tack vare detta blir förundersökningen aldrig allmän handling.
Vanliga mord på folk ur pöbeln slutar man å andra sidan utreda så fort media riktat uppmärksamheten åt annat håll.