När en regering har panik måste den låtsas som om allt är under kontroll. När den behöver hjälp måste den omformulera denna önskan som en utsträckt hand om ”samarbete”. Regeringen Löfven gör just detta på DN Debatt. Nu gäller det bostadskrisen.
Ja, det är en kris. Situationen kan inte beskrivas på något annat sätt. Läget har länge varit väldigt allvarligt. Det har haft en rad konsekvenser. Studenter har under lång tid haft svårt att hitta boende. Människor som fått jobb i storstadsregionerna har misslyckats med att hitta någonstans att bo. Det står i dag över en halv miljon i Stockholms bostadsförmedlings kö.
Som en konsekvens av en havererad bostadsmarknad har en stor svartmarknad vuxit fram. Förstahandskontrakt har blivit en handelsvara (i dag får du betala några hundratusen kronor för ett förstahandskontrakt i en närförort till Stockholm). Rekordmånga bor i otrygga andra- och tredjehandsboenden. Socialtjänsten är en växande hyresvärd. Bostadsrätts- och villapriserna skjuter genom taket som en effekt av att det är stört omöjligt att hitta en hyresrätt till en rimlig kostnad.
Ökningen är närmast pervers. Ett exempel på hur snett vi har hamnat är att prisökningen på bostadsrätter i Skärholmen söder om Stockholm under det senaste året har varit ofattbara 80 procent. Folk är desperata efter ett boende. Ökningen är en signal om att medelinkomsttagare inte längre har råd att bo i innerstan men heller ej i närförorterna. Barnfamiljer bor kvar trångt i sina lägenheter eftersom radhus och villor är utom räckhåll, även för två heltidsarbetande utan betalningsanmärkningar. De ohållbara prisökningarna är förstås en effekt av utbud och efterfrågan, men boven i dramat är den socialistiska bostadspolitiken.
Då har vi ändå inte nämnt effekterna av den rekordstora asylinvandring som Sverige har haft under lång tid, som innebär ett rekordstort befolkningstillskott och genom en misslyckad integrationspolitik ett påfyllt utanförskap i redan utsatta områden. Invandring vore inte ett problem om bara de som kom till Sverige kom ut i arbete och hade en rimlig chans att ordna bostad. Men så ser det som bekant inte ut. Tvärtom är den svenska socialstaten öppen från dag 1, arbetslösheten bland utrikes födda över 21 procent och bland personer som definieras som flyktingar ännu större än så.
Byggtakten är hög just nu. Byggbolagen har svårt att hitta personal. Men det räcker ändå inte. Och för vilka är det de nya lägenheterna byggs? Inte för låginkomsttagare, inte för personer med ekonomiskt bistånd, inte för unga.
Regeringen pratar fortfarande, i detta akuta läge, om att ”se över” beskattningen, om att ”titta på” förslag. Det är för sent för det nu. Det krävs handling. Efter alla utredningar, alla debatter, alla genomlysningar står den svenska regeringen där och visslar.
Regeringen föreslår att en bult ska skruvas åt och att en annan ska ersättas när det som i själva verket skulle behövas är att hela karossen byts ut.
Tidigare bloggat:
Politikerna vill inte ha en förändrad bostadspolitik
Om politiker och journalister vaknade en morgon med en oförmåga att tala nyspråk så vore det en Gud behaglig gärning.
Men det är troligen så att bara den högste skulle kunna få igenom något så storartat.
Om nu bara SD kunde göra en hårt reglerad socialistisk bostadspolitik till sin främsta fråga så skulle det nog bli fart på liberaliseringen.
Här kan man läsa SDs bostadspolitiska program (från 2014) för Stockholmsregionen:
https://stockholmslan.sd.se/wp-content/uploads/sites/37/2014/01/Regionpolitiskt-program-SD-Stockholm-l%C3%A4n-v8.pdf
Här är SDs riksdagsmotion angående bostadspolitik (från 2013) gällande hela Sverige:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Sverigedemokraternas-bostadspo_H102C390/?text=true
Jaha, Amnexis. Det ser ju ganska bra ut. En klok observation är t.ex. "Studenter är generellt sätt (sic) inte särskilt kräsna och de flesta som väljer en populär studieort kan tänka sig att bo enklare, bara de får möjligheten till en bostad." I mitten av 90-talet bodde jag högst upp i ett fyravåningshus i Uppsala utan hiss och fick gå ner i källaren till en gemensam dusch där, vilket gick bra. Troligen har alla sådana moderniserats nu med dusch i varje lägenhet och mycket högre hyra.
"Invandring vore inte ett problem om bara de som kom till Sverige kom ut i arbete och hade en rimlig chans att ordna bostad. "
Menar du allvar? Skulle det, enligt dig, inte vara några problem med ett inflöde på 2-3 hundra tusen muslimer från MENA per år om dessa inte belastade statskassan och billiga bostäder kunde byggas?
Om det ska byggas närmare 100 000 bostäder om året, när det är brist på arbetskraft, kommer nog kostnaderna per lägenhet att öka……
haha – vi ska gå till botten med det här!
Eller hur?
Hej.
Följande situation har jag upplevt till förbannelse när jag söker jobb i norra Sverige:
-Söker du tjänsten på allvar, eller är det pga Af och A-kassan?
-Ja, på allvar.
-Så du kan tänka dig att flytta hit alltså? (Vilken dum fråga.)
-Ja, jag kan flytta så fort jag vet att jag får tjänsten.
-Nja, vi tänker sätta ut tjänsten igen, för vi vill helst ha sökande som redan bor här/har anknytning till orten.
Men knöka in ekonomiska flyktingar har de inga problem med, för dessa flyttar ju så fort de kan, och betalas av staten.
Framtidens bostadspolitik, vare sig den är socialdemokratisk eller socialmoderat, är att alla får varsin spade. Fast eftersom det inte är ett problem med ett par hundra tusen muslimer om året så lär vi svenskar få bo som Egyptens kopter i framtiden. (Den som gillar islam kan med fördel studera hur den religionen behandlar oliktänkande – parallellerna med socialismen är tydliga).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
"Menar du allvar? Skulle det, enligt dig, inte vara några problem med ett inflöde på 2-3 hundra tusen muslimer från MENA per år om dessa inte belastade statskassan och billiga bostäder kunde byggas?"
Jag är inte för en så stor asylinvandring som vi har sett de senaste åren, så nej, jag ser inte att en invandring av den storlek du exemplifierar med skulle vara problemfri. Däremot finns det två olika kostnader att hålla i huvudet här. Dels den ekonomiska kostnaden som uppstår när människor inte försörjer sig själva och socialtjänsten tvingas ordna boende. Dels den sociala kostnaden. Jag antar att det är den senare du avser.
@ Rikard,
" lär vi svenskar få bo som Egyptens kopter i framtiden."
Ja, jag rekommenderar starkt alla som på olika sätt stöder muslimsk immigration att studera kopternas öde. Det verkligen skär i hjärtat och även en vuxen man har svårt att hålla ögonen torra. Men så ser verkligheten ut och det är den framtiden vi ger till våra barnbarn.
@ Hans,
"Däremot finns det två olika kostnader att hålla i huvudet här."
Visst! Jag ser det som en skillnad mellan kortsiktiga och långsiktiga kostnader. Debatten är fokuserad på de förstnämnda, dvs, vad det kostar just nu att hantera mottagning, boende osv. Den långsiktiga kostnaden är att vi utplånas som folk.
En av anledningarna till att massinvandringen kunnat genomföras, är pga. det stora utbud lägenheter som fanns att tillgå då Svensson flyttade från miljonprogrammen under början av 80-talet. Nu ska alltså ett nytt miljonprogram byggas, för att kunna fylla dem med nya ekonomiska migranter? Är det vad Stefan, Mehmet och Magdalena förespråkar? Det tycks som den enda rimliga förklaringen.
Vad ska vi göra när Stefan, Mehmet och Magdalena fyllt det nya miljonprogrammet med ekonomiska migranter, om c:a 5 år? Ska det påbörjas nästa program? Blir det tiomiljonsprogrammet?
Helst inte ett nytt miljonprogram för att fylla med nya ekonomiska migranter. Det är min fasta åsikt.
Magne
Antingen börjar staten planera för hur gränserna skall säkras och hur alla människor som vi hjälpt och gett så mycket ska ta sig hem. Eller så blir vi förintade.