I dag kommer regeringen att skicka in en begäran till EU-kommissionen om att omplacera asylsökande till andra EU-länder. Detta kan inte kallas annat än ett desperat nödrop från en regering som förlorat kontrollen.

Men det är fortfarande blott en förhoppning. Den svenska regeringen har talat för döva öron i månader nu, och det finns egentligen ingenting som tyder på en vändning i denna fråga på europeisk nivå. Endast en knapp procent av de 160 000 asylsökande som ska fördelas har fått en destination. Men inte ens hundra stycken har de facto flugits till det land som ålagts att ta emot dem. Nu vill alltså Sverige att de länder som inte uppfyllt sin del av uppgörelsen i stället ska ta asylsökande för att avlasta regeringen Löfven. Tillåt mig tvivla på detta upplägg, som först och främst kräver en kvalificerad majoritet bland EU:s migrationsministrar för att gå igenom.

Även om det mot förmodan skulle gå vägen kommer det ta tid och endast handla om den ungerska kvoten på 54 000 personer. Det vore naturligtvis i teorin vara en bra avlastning här och nu. Men det skulle endast köpa regeringen några månader innan läget med dagens höga inflöde blev precis lika ansträngt igen. Detta beror på att regeringen inte har tagit itu med grundproblematiken: svensk asyl- och migrationspolitik.

Att Löfven inte begriper att den rekordstora asylinvandringen till Sverige inte beror på kriget i Syrien utan på västvärldens mest generösa asylpolitik här hemma är onekligen bedrövande. Samma konklusion måste göras i fallet ensamkommande flyktingungdomar. Alla normalt funtade människor bör rimligen kunna lägga ihop ett och ett. Se orsak och verkan. Regeringen klarar det uppenbarligen inte, och det får oerhörda konsekvenser för landet just nu.

Bland andra Anna Dahlberg har varnat för att Sverige kan komma att gå in i väggen. Vi är definitivt på väg dit i själva mottagandet – i natt sov uppemot 100 asylsökande i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping. Enligt Mikael Ribbenvik kunde situationen komma att se likadan ut på flera av verkets kontor i landet.

Superlativen över situationen har tagit slut. Det har även Migrationsverkets evakueringsplatser. När det är slut är det slut, och det kan inte ens Miljöpartiet eller föreningen ”Allt åt alla” ändra på. Nu när idrottshallar, kursgårdar och gamla äldreboenden tagits i anspråk återstår snart bara tälten.

Det måste vara lattjo att sitta i regering med Miljöpartiet just nu. Carpe diem, Stefan Löfven. Carpe diem.