När en flygolycka, ett fartygshaveri eller annan stor katastrof inträffar tillsätts en haverikommission med uppdrag att utreda orsaken till händelsen. Inte sällan dras slutsatsen att orsaken var en kombination av olyckliga omständigheter, tekniska fel och den mänskliga faktorn. Som i fallet med Air France flight 447.

Planet lyfte från Rio de Janeiro den 1 juni 2009 med destination Paris. Det störtade i Atlanten utan förvarning. Först två år senare återfanns färdskrivaren och utredarna kunde få en bild av händelseförloppet. Det visade sig vara just en kombination av yttre omständigheter, instrumentfel och den mänskliga faktorn som orsakade kraschen. Den minst erfarne piloten flög planet när instrumenten började visa fel uppgifter och lyckades aldrig riktigt förstå situationen (dokumentär här). Genom att hålla sin spak bakåt utan att andrepiloten förstod detta, tappade planet fart och började falla som en sten.

Piloterna fattade helt fel beslut i ett läge när planet hade kunnat räddas och fortsatte enligt inspelningarna från cockpit att missförstå situationen och agera förvirrat ända till slutet när planet störtade i havet.

Jag tänker på den svenska regeringen och dess totala oförmåga att hantera dagens krissituation i Sverige. Den läser instrumenten fel, den förmår inte anpassa sig efter nya förhållanden och den håller på att föra landet in i motsvarigheten till aerodynamisk överstegring.

Regeringen står helt handfallen. Den förstår inte vad som händer, varför det händer och hur den kan ta landet ur en situation som den själv beskriver som ”ohållbar”. Statsministerns mantra att EU ska komma till Sveriges hjälp känns i dag bara pinsamt.

Du är Sveriges statsminister, Stefan Löfven. Du är kapten på bryggan. Det är du som ska fatta besluten, inte EU.

I praktiken säger Löfven att Sverige inte har någon egen politik längre utan blint förlitar sig på andra. Den krissituation som många kommuner nu upplever är skapad av Sveriges riksdag, inte av kriget i Syrien eller säkerhetsläget i Afghanistan.

En illustration av detta är att Sverige tar emot fler asylsökande på två veckor än vad Danmark gör på ett helt år. Det är helt häpnadsväckande siffror. Sverige tar emot fler flyktingar per capita än Turkiet, som är grannland till konflikten i Syrien. Och så låtsas regeringen att krisen ligger utom Sveriges kontroll.

Moderaterna har föreslagit att Sverige ska upprätthålla Dublinförordningen genom att hålla på principen ”första säkra land”, vilket i princip betyder att gränsen stängs för fler asylsökande. Detta skulle ge Sverige en andhämtningspaus, möjliggöra för kommuner att komma ikapp i rekryteringen av lärare och socialsekreterare, bygga skolor och så vidare. Det vore ett sätt att ta ansvar för landet Sverige och för oss som bor här. Men Stefan Löfven avfärdade i går förslagen som ”ogenomtänkta”.

I dag kan vi läsa att Tyskland, som tillsammans med Sverige tar emot flest asylsökande, planerar att återinföra Dublinförordningen och skicka tillbaka syrier till det första EU-land de ankom till. Anser Löfven att Tyskland nu agerar ogenomtänkt?

En sak vet vi. Planet är på väg utför. Kabintrycket faller. Men Stefan Löfven fortsätter att hålla spaken bakåt och tro att någon annan ska komma till hans undsättning.

När historikerna och statsvetarna granskar färdskrivaren kommer de att upptäcka att det var den mänskliga faktorn som orsakade kraschen.

Läs även:
Ivar Arpi: Flyktingkrisen beror på svensk politik