I dag kom Migrationsverkets sista prognos för antalet asylsökande under 2015. Den blickar även in under nästa år. På en presskonferens under förmiddagen redogjorde myndigheten för det nya läge som väntar Sverige under de kommande månaderna och åren.

Det är ett katastrofläge, både socialt och ekonomiskt. Det som nu sker kommer att påverka svensk ekonomi och det svenska samhället i decennier framöver. Det är därför dags att använda de stora orden.

Jag vill understryka att denna situation de facto inte beror på kriget i Syrien eller Irak. Den är skapad av den förra regeringen och den sittande genom den migrations- och integrationspolitik som förts under de senaste tio men särskilt fem åren. Det var under Reinfeldts andra mandatperiod som ett rekordhögt asylmottagande blev normalläge. Ökningen har varit stadig sedan 2010 frånsett en smärre minskning 2011 (se nedan). Sedan dess har vi sett en tydlig trend med ett ökat tryck på Migrationsverket för varje år. Detta, trodde många, kulminerade 2014 när 81 000 sökte asyl. I själva verket var det bara en gäspning mot för vad som väntade, mot vad vi ser just nu.

Det viktiga att komma ihåg när migrationsministern och andra i regeringen säger att dagens situation var omöjlig att förutse, är att Migrationsverket gjorde just det för ett år sedan. Den 4 november 2014 skrev myndigheten i sin prognos att den räknade med uppemot 105 000 asylsökande under 2015. Det var med facit i hand en rätt bra prognos.

Redan för ett år sedan borde alltså varningsklockorna ha ringt hos den då nytillträdda regeringen. Redan då var läget ansträngt. I stället låtsades regeringen som att det värsta var över, och så sent som i våras kallade Stefan Löfven det svenska asylmottagandet för ”en liten ansträngning”.

2015: 160 000 / 190 000 (>100%)
2014: 81 301(+50%)
2013: 54 259  (+23%)
2012: 43 887 (+48%)
2011: 29 648 (-7%)
2010: 31 819 (+32%)
2009: 24 194
(Asylsökande. Statistik för perioden 1980-2014 finns här i PDF)

Migrationsverkets bedömning på uppemot 190 000 asylsökande under 2015 bygger på antagandet att EU-länderna inte lyckas komma överens om en jämnare fördelning inom unionen innan årets slut. Vilket låter som en rimlig utgångspunkt. Huvudscenariot är 160 000, och det skulle betyda att det kommer färre än 1 000 asylsökande per dag under resten av året. Snittet just nu är ungefär 1 300/dag.

Förutsatt att migrantströmmarna inte förändras markant räknar Migrationsverket med 170 000 asylsökande till Sverige under nästa år. Huvudscenariot är 135 000, men det förutsätter att ”något görs” på EU-nivå. Vilket förstås är högst osäkert. En överenskommelse med Turkiet kan kanske minska strömmen något, men den lär knappast upphöra.

Med minst 30 000 ensamkommande barn och ungdomar i år, varav många är äldre än de uppgivna tonåren, ställs enorma krav på kommunerna att ordna boende, skola och i förlängningen ett tryggt hem. Norberg är första kommun att säga nej till att ta emot fler. Det är ett viktigt ställningstagande som visar på kurage och öppnar även upp för fler kommuner att följa efter.

Utgifterna för mottagandet av asylsökande ökar enligt Migrationsverkets beräkningar med 29 miljarder. Över en fyraårsperiod handlar det om totala kostnader för migrationen på hisnande 270 miljarder kronor.

Migrationsverket hade i somras en plan att komma ur de tillfälliga boendena under hösten 2017. Denna plan har nu, som Anders Danielsson uttrycker saken, ”ställts på kant”. Det kommer alltså vara fråga om dyra asylboenden som permanentlösningar under överskådlig framtid. Därtill kommer tälten, som nu sätts upp i all hast. Det är oklart vart de asylsökande ska ta vägen eftersom det inte finns några lägenheter att tillgå. Ingen kan svara på den frågan.

Regeringen bemöter denna exceptionella situation med att den lagda budgeten gäller. När det gäller boendefrågan (det kommer enligt Migrationsverket saknas uppemot 45 000 boendeplatser i slutet av detta år) bemöts den med att regeringen har föreslagit byggsubventioner på några miljarder. En helt otillräcklig åtgärd, givetvis, som inte på något sätt kommer trolla fram lägenheter till hundratusentals människor det närmaste året. Men vad ska de annars säga.

Detta är inte en hållbar utveckling, konkluderar finansministern och migrationsministern och upprepar båda att andra EU-länder måste ta ett större ansvar. Men jaha då. Regeringens enda plan just nu är alltså en förhoppning om att andra länder ska ta emot fler. Vilket inte lär ske, gissningsvis av den anledningen att de inte vill hamna i Sveriges situation med skenande kostnader och sociala problem. Och förmodligen för att de sätter sitt eget lands befolkning i främsta rummet.

Det är en riktigt, riktigt dyster situation Sverige har hamnat i. Eftersom vi i bästa fall kan vänta oss en urvattnad kompromiss från migrationssamtalen mellan sju av riksdagspartierna är läget, för att använda Trelleborgs kommuns språkbruk, just nu nattsvart.