Vi lever i ett förbryllande tidevarv. Gamla sanningar gäller inte längre. Sällan har det talats så mycket om ”ansvar” och samtidigt agerats så ansvarslöst från landets politiska ledning. Frågan är inte om regering och riksdag har förlorat kontrollen utan hur det kunde ske.
Samtidigt som asyltrycket pressar kommuner och myndigheter till bristningsgränsen, fortsätter vissa att leva i sina alldeles egna alternativa världar där varningar för en annalkande systeminfarkt är ”överreaktioner” och främlingsfientlighet.
På DN överträffar man sig själva i dag med ett riktigt mysreportage om Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Danielsson citerar Churchill (uppenbarligen utan att förstå innebörden i premiärministern tal), talar om ”onda krafter” och leker med tanken om inte Globen kan göras om till asylboende.
Jag fastnade för en passage i det långa reportaget:
Jag är inte dum. Jag förstår väl också att detta får konsekvenser. Men då får vi väl ändra våra system då! Jag talade med Skolverkets generaldirektör Anna Ekström om lärarlegitimationen. Det är väl jättebra med legitimerade lärare men just nu passar det kanske inte. Ta Suad Ali här: talar tre språk flytande. Skulle inte hon kunna utbilda människor grundläggande kunskaper om svenska samhället?
Risken är att Anders Danielsson nog är lite dum. Tänk efter lite. Varför lades ens förslaget om lärarlegitimationer? Var det för att jävlas med lärarkollektivet? För att göra det svårare och besvärligare att bli lärare? Nej, det var för att höja läraryrkets status och kvaliteten i undervisningen. Satsningen har fått kritik för att dra ut på tiden, men syftet var alltså att stärka kvaliteten på sikt. Det är något svensk skola behöver, och det har varit tämligen bred enighet i denna fråga.
Detta ska vi enligt Migrationsverkets generaldirektör, som plötsligt och lustigt uttalar sig i skolfrågor, kasta överbord. Han gör alltså prioriteringen att det är viktigare att invandrare kan bli lärare än att lärarna är bra.
Mona Sahlin lade ett liknande förslag för att möta bristen på förskolepersonal i ett land där barnkullarna kommer växa lavinartat under de kommande åren till följd av asylinvandringen. I en diskussion i Sveriges Radios Studio Ett i våras föreslog Sahlin att kvinnor från Somalia som uppfostrat många barn borde kunna anställas i förskolan och barnomsorgen. De vet ju hur man tar hand om barn, tyckte den före detta partiledaren.
Även här måste vi ställa oss frågan varför vi ens har förskolepedagogiska lärarutbildningar om det nu bara är att hoppa in i yrket med erfarenhet från egen barnuppfostran som enda merit? Sahlin problematiserade inte frågan.
Jag är inte alls främmande för att underlätta för människor att komma i arbete genom att förenkla en rad processer. I Sverige stirrar vi oss lite väl blinda på formell kompetens ibland, och det finns många som skulle kunna göra ett gott arbete inom en rad sektorer utan att ha en examen att visa upp. Men vi måste samtidigt beakta konsekvenserna om vi löper denna lina ända ut. I praktiken får vi då en nedvärdering av formella utbildningar. Det är en panikåtgärd som jag inte önskar se.
Tätt kopplad till diskussionen om att få folk i arbete är frågan om integration i samhället. Just nu handlar den dagliga debatten om den panikartade jakten efter tak över huvudet åt uppåt tvåtusen människor varje dag. Den stora och riktigt svåra utmaningen kommer emellertid senare. Det är när alla dessa människor ska vandra rakt in i socialstaten med alla dess förmåner i form av skola, vård, äldrevård och psykiatri som svenska folket kommer få se de långtgående konsekvenserna i sin vardag.
Förutsättningarna för att integrera utomeuropeiska invandrare från sönderfallande samhällen kunde knappast vara sämre. Tre faktorer kommer bli avgörande: bostadsfrågan, arbetsmarknaden och de offentliga trygghetssystemens kapacitet. Jag är inte särskilt hoppfull i någotdera fall. Regeringens svar är att placera asylsökande i tältläger och satsa på Komvux. Det hade varit skrattretande om situationen inte vore så pass allvarligt.
Det talas mycket om ansvar. Att fortsätta som nu är möjligen att ta ansvar för människor från andra länder. Men det är inte att agera med det bästa för Sverige som land för ögonen. Sveriges politiska ledning lägger just nu grunden för något väldigt obehagligt: en systemkollaps.
Läs även:
Anna Dahlberg, Dick Erixon, Lars J Eriksson
Vad kommer härnäst? Slopat krav på legitimation för läkare? Kanske flygledare?
Som vanligt ser vi att vänstereliten har sina egna barn i privata skolor som de vill förbjuda/göra svårtillgängligt för andra.
/Sofie
Att vilja och att göra, om EU:s ”hotspots”:
http://www.thelocal.at/20151008/austria-warns-migrant-hotspots-far-from-ready
Hej.
Lärarlegitimationen är en ren politikerprodukt tillkommen för att man skulle kunna påstå att man agerat för att styra upp skolan. Du blir inte lärare på en lärarhögskola, du blir det i klassrummet. Vad som behövs till skolan är människor som läst sina åtta till tio terminer på universitet, på samma villkor som andra studenter, med samma konkurrens om platser, och sedan frivilligt går in i en verksamhet där du utvecklar PTSD, blir hörselskadad, trakasserad, hotad, bespottad, misshandlad, rasistanklagad, skuldbelagd för disciplinproblem et cetera. Allt detta och dessutom noll karriärmöjligheter, chefer som är rena politruker och apparatchniks, samt föräldrar som begär att man skall se till att tonåriga barn kommer ihåg att gå på toaletten på studiebesök.
Ett bra skolsystem behöver ha lärare i naturvetenskapliga ämnen med lika gedigna kunskaper som skulle de blivit ingenjörer eller matematiker, eller fysiker. Du behöver språklärare och samhällsvetenskapslärare som lika gärna kunde vara språkvetare eller statsvetare, och med så stark integritet att de samtidigt kan stå fria och opartiska i sin undervisning. Ingen licens i världen reder upp den svenska skolan, eftersom ingen politiker och inga av vårt skrås företrädare vill ta i de frågorna. Mitt råd: sätt barnen i privatskola, helst i USA eller Schweiz, eller kolla upp var den goda eliten har sina yngel.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare (än så länge…)
Instämmer till fullo i Rikards inlägg. //tompas11 f.d. gymnasielärare
@ Rikard,
"Ett bra skolsystem behöver ha lärare i naturvetenskapliga ämnen med lika gedigna kunskaper som skulle de blivit ingenjörer eller matematiker, eller fysiker. Du behöver språklärare och samhällsvetenskapslärare som lika gärna kunde vara språkvetare eller statsvetare"
Exakt så funkar det i Schweiz!
I småskolan, dvs. upp t.o.m åk 6 har man lärare med lärarutbildning (ej universitetsutbildning utan yrkeshögskola) som ägnar sig främst åt att lära barnen att läsa, skriva och räkna. Sen delas ungarna in efter betyg. De flesta går lärlingsutbildningar som är en blandning av skola och praktik och som leder till jobb när man är 17-18 år gammal.
Cirka 20% går vidare på det akademiska spåret och där är alla lärare exakt som du beskriver. De som undervisar i matte är minst motsvarande civ.ing, men många har doktorerat. Motsvarande gäller övriga ämnen och för språklärarna gäller ett krav på att de är 100% flytande på språket de undervisar i. Men själva lärarutbildningen utgörs bara av några korta kurser.
Resultaten är mycket bättre än i Sverige. Det ser man på PISA, där Schweiz är bästa västland på matte, men jag har även låtit mina barn göra svenska nationella prov och jag kan berätta att de är ett SKÄMT. Vi pratar många år i skillnad. En unge som går i 6:an här klarar lätt proven för 9or i Sverige och en som går motsvarande 1an i gymnasiet får full pott på högskoleprovet (om man har övat lite svenska hemma).
"Mitt råd: sätt barnen i privatskola, helst i USA eller Schweiz"
Privatskolorna i Schweiz är genomgående mycket bättre än de svenska skolorna, men INTE lika bra som de offentliga skolorna här. För schweizarna är det lite förlorarstämpel att gå privatskola, för det indikerar att man inte hade betygen att komma in på de vanliga skolornas högsta nivå.
Bråk och stök förekommer inte här. Då åker man ut! Å andra sidan förekommer inte heller några problem med ADHD och liknande. Inga ungar går på piller.
Intressant artikel med Bert Karlsson i Falköpings tidning Lördag 10 okt.
I Sverige är dumheten epidemisk och vi har slut på vaccin.
En annan liten fundering kring skolan i Sverige:
Jag är född i mitten av sextiotalet och redan då jag gick i skolan var utbildningen inom vissa ämnen katastrofalt dålig och hade dessutom stora inslag av propaganda. Historieundervisningen är ett bra exempel på detta.
Nu har jag läst väldigt mycket historia själv i vuxen ålder men de flesta svenskar drog sig bara igenom skolundervisningen och har sen fått sin bild bekräftad i media under hela sina liv. Men om man jämför med Schweiz kan man konstatera att ämnet historia ligger på en helt annan nivå och detta bidrar troligen starkt till att det närmast hjärndöda floskeltuggandet som har dominerat svensk politik länge aldrig skulle fungera här.
En person som verkligen har läst på om Europas historia blir i de flesta fall helt naturlig vad vi i Sverige kallar "islamofob" och har dessutom det intellektuella självförtroendet att stå emot olika infantila försök att skambelägga detta.
Att vi fortfarande har kring 70% av befolkningen som kan tänka sig att rösta på sjuklövern är väl det mest övertygade kvitto man kan få på att utbildningssystemet i Sverige havererade för länge sen och merparten av väljarna helt enkelt saknar den grundläggande bildningsnivå som krävs för att förstå världen som vi lever i. Att det då går fullkomligt åt h-vete är väl kanske inte så konstigt.