Ni kanske minns SVT:s reportage från Rinkeby, där Mona Walter (tidigare muslim, numera kristen) och SVT:s filmteam angreps verbalt och deras bil fick utstå äggkastning. Inslaget bekräftade den bild som många har skvallrat om i åratal men som medierna och det politiska etablissemanget velat dölja: att delar av Sverige har förvandlats till… något annat.
De bevingade orden ”Det här är inte Sverige!” har skurit genom de sociala medierna sedan Aktuellt-inslaget sändes. Den som besöker Rinkeby får nog hålla med. Det är åtminstone ett väldigt annorlunda Sverige.
Jag har lite svårt att förstå oviljan att bli en del av det land man flyttat till. Jag går till mig själv. I ett antal år funderade jag på att flytta till Kina. Det var därför jag började plugga språket och det var så jag träffade och gifte mig med en kinesisk kvinna. Det hade aldrig föresvävat mig att isolera mig bland svenskar i Kina, inte lära mig kinesiska eller vägra äta kinesisk mat. Tvärtom ville jag ju flytta till Kina på grund av jag var nyfiken på landet, älskade maten och ville förstå människorna och kulturen. Därmed inte sagt att man måste tycka om allt.
Sedan tittar jag på min fru, som efter bara några år i Sverige har blivit vad jag skulle kalla ”försvenskad”. Det betyder inte bara att hon talar språket, ser på svenska serier, följer nyheterna och äter svensk mat – även messmör, sill och blodpudding går ner – utan att hon faktiskt ställer samma frågor som jag: varför vill vissa inte integreras? Varför kommer man till ett land och isolerar sig, rent av ser detta lands kultur som kränkande mot ens egen?
Egentligen spelar det förstås ingen roll vilken mat människor äter. Det är inte poängen. Poängen är betydelsen av viljan att integreras och i viss mån assimileras med det nya landets majoritetsbefolkning. Det borde vara en målsättning för alla som invandrar, oavsett om det sker på grund av kärlek, jobb eller i flykt från krig och förtryck.
Ty även om Sverige är ett mångkulturellt land finns det vissa kulturella aspekter som bör och ska respekteras av den som kommer hit. Här tror vi exempelvis på likhet inför lagen. Här tar vi i hand, oavsett kön. Och här tror vi på både frihet att utöva sin religion och frihet att häckla samma religion.
Välkommen till Sverige. Om du vill försörja dig och anpassa dig efter ditt nya land.
Läs även:
Adam Cwejman
Det enkla svaret är att din fru hade en väg. Vägen behöver inte vara giftermål utan kan vara vilket socialt sammanhang som helst. Man ska inte underskatta svårigheterna med att ta sig in i svenska sociala sammanhang.
Trots allt snack om motsatsen är svenskarna i allmänhet socialt inkompetenta och det gör det svårt för utomstående att ta sig in. Det räcker att som etnisk svensk ta ett arbete i en annan medelstor stad för att konstatera detta faktum.
Det är väl ett faktum att vissa invandrargrupper har lättare att assimilera sig än andra. Nu ser jag helst inte att man gjort som Sverige, dvs. kört in massa invandrargrupper utan att tänka på samhällets dynamik. Hellre hade jag sett en kanadensisk, singaporeansk, österrikisk, schweizisk eller australiensk invandrarmodell, där man tar hänsyn till kulturella och etniska aspekter.
Nu när vi har gjort detta, dvs. kört in alla invandrargrupper utan tanke på hur de ska assimileras eller överhuvud bli en del av samhället, tror jag man måste börja tala klarspråk. Dvs. vi talar svenska i Sverige (och gärna en svenska där man förstår talet och inte en väldigt undermålig sådan), svenskar finns som ett folk, hets mot folkgrupp kan även gälla svenskar, anpassa dig till svenska värderingar (vilket självklart inte betyder att du ska älska all svensk mat, historia och kultur, men du ska dela våra grundläggande värderingar om yttrandefrihet, sekularitet etc.) etc.
Jag har talat med en kines som tycker vi borde vara mycket restriktivare med vilka vi väljer att ta in. Kineserna har sina problem sa han. Vi har våra, men våra problem är ju inte lika stora som Världens alla problem, så vi ska prioritera den Andre, Ständigt.
Men, vi har haft de här problemen länge. Men det har blivit så tydligt nu att den vanlige medborgaren faktiskt märker av mångfaldens fasor.
Magne
Nisse:
Jag kommer att tänka på boken av A. Johansson Heinö: "Gillar vi olika?", som Timbro sammanfattar (http://timbro.se/bokhandeln/bocker/gillar-vi-olika-hur-den-svenska-likhetsnormen-hindrar-integrationen):
"Svenskar vill se sig som ett tolerant folk. I det mångkulturella samhället är svenskheten inte så viktig längre. För vi gillar olika.
Men gör vi verkligen det? Statsvetaren Andreas Johansson Heinö har synat självbilden och finner att den tyvärr inte stämmer. I teorin är vi toleranta, men i praktiken stöter vi bort avvikare. Vi gillar inte särskilt olika. Vi gillar lika.
Om vi ska klara integrationens utmaningar krävs att vi förstår vilka vi är och varför. I Gillar vi olika? beskriver Andreas Johansson Heinö hur Sverige på relativt kort tid har blivit ett invandrarland, jämför svensk invandringspolitiken [sic] med utvecklingen i resten av Europa och skärskådar invanda föreställningar om mångkulturalism, nationalism, integration och assimilation. Och ställer frågan: vad innebär det egentligen att vara svensk?
Vad har gått fel i integrationspolitiken? Ett mångkulturellt samhälle förutsätter pluralism bortom det triviala. Då är det inte i första hand islamister eller nationalister som vi bör bekämpa – utan den utbredda svenska likhetsnormen."
Visst fan är svenskar i många sammanhang socialt stela och har inte en alldagligt hälsande och konverserande ton med människor. Dock finns dessa kulturella yttringar inte enbart i Sverige. Jag skulle tro att ett mångetniskt samhälle och mångkulturellt dito skulle vara svårt att fungera särskilt bra i exempelvis Kina. Skulle kineserna släppa sina långa traditioner och kalla sig själva för barbarer? Att släppa fram massa moskéer i Kina och prioritera andra grupper än sig själva? Xi Jinping går ut och talar om att samhället byggs starkt av invandrare? Dvs. att Kina utan invandrare skulle stanna? Jag har svårt att se detta. Resultatet skulle nog bli mera segregering än det vi ser i Sverige dessa dagar.
Magne
Nisse: Det ligger en hel del i det du skriver. Men jag vet inte om jag vill gå så långt som att hävda att svenskar är "socialt inkompetenta". För den som kommer till Sverige hänger det förstås mycket på att få ett jobb. Då kommer man nära svenskar även om man kanske bor i ett invandrartätt område som man inte har möjlighet att lämna av olika orsaker. Jag tror ändå att det är lättare för en invandrad person att ta sig in i svenska sociala sammanhang om den anpassar sig och inte väljer isolering i form av språk, klädsel och andra attribut.
För att ta del av gottepåsen innehållande PUT, livstids försörjning, retroaktiva pensionsgrundande föräldradagar och rekordkort tid för erhållande av medborgarskap krävs inget annat än närvaro. Att vegetera i Sverige duger utmärkt för att få gottepåsen.
Den egna insatsen består i att alldeles själv öppna foderluckan så att de stekta sparvarna kan ges plats att flyga in.
Med ett sådant system är det ingen överraskning att särskilt den som vill fortsätta leva sitt muslimska liv väljer Sverige. Vi liksom bjuder in till det, särskilt som vi skrivit in mångkulturen i grundlagen.
Gud hjälpe oss.
Salafismen motarbetar all integrering i den västerländska kulturen, därför har vi parallella samhällen.
Singapore räknas som mångkulturellt. Lee Kuan Yew, Singapores premiärminister 1959-1990 sa: Jag menar att idag kan vi i Singapore integrera vem som helst, förutom muslimer.
Detta klipp i Sveriges Riksdag med David Lång (SD): https://www.youtube.com/watch?v=95YwF9ZnkLk&feature=player_embedded, är 16.45 min., men ack så sevärt. Han går sakligt igenom massinvandringen som pågått under de senaste decennierna, för en diskussion om hur det påverkar Sverige, hur andra EU-länder går över mot en mera invandringsrestriktiv och mångkulturkritisk hållning, utvisning av kriminella invandrare, återflyttning, EU-länders olika tolkning av Genévekonventionen, och uttrycker det hela utmärkt när han säger att 44 000 i nettoinvandring (asylsökare, studenter, arbetskraft) är mycket eftersom det kommer varje år, vilket adderas för varje år (detta fattar inte opponenten, Eva Lena Jansson (S)).
Magne