Regeringen presenterade i går förslag för att bättre bekämpa terrorismen. Dit hör kriminalisering av resor, träningsläger och pengainsamling i syfte att förbereda eller delta i terrorhandlingar.
Det låter bra. Närmast som en självklarhet. Men svårigheterna är uppenbara, både vad gäller möjligheten att faktiskt lagföra misstänkta och risken för att spaningen blir för bred. Hur ska man bevisa att den som reser till Turkiet, med slutdestination IS-kontrollerat område i Syrien, har för avsikt att strida för terrorgruppen? Eller att den som kommer tillbaka därifrån har gjort sig skyldig till terrorhandlingar? Och kommer alla som reser till länder i närområdet – vilket kan tänkas vara ganska många framöver eftersom antalet syrier och irakier i Sverige har vuxit stadigt under de senaste åren – automatiskt bli misstänkliggjorda?
Självfallet måste polis och säkerhetspolis kunna avlyssna misstänkta terrorister. Men metoderna måste vara proportionerliga och ändamålsenliga. Detta är en ständig avvägning som lagstiftaren har att göra, och mer ofta än sällan tenderar politiker att väga vår säkerhet tyngre än vår personliga integritet. En som är kritisk mot regeringens planer är advokaten Thomas Olsson.
Jag är obotligt skeptisk mot att ge staten större befogenheter i form av övervakning och olika sorters tvångsmedel. Ofta, menar jag, behöver existerande lagstiftning användas bättre innan ny föreslås. Men politiker har ofta bråttom, och en ny lag smäller alltid högre än en mesig förändring i tillämpning av en gammal.
Ivar Arpi, bra i många frågor men tyvärr inte i övervakningsfrågan, menar att Edward Snowdens läckor försvårat säkerhetstjänsternas arbete. Han hänvisar till boken The great war of our time- the CIA’s fight against terrorism from Al- Qa’ida to Isis, skriven av den före detta CIA-chefen och Bush-rådgivaren vid den 11 september Michael Morell.
Det är en anmärkningsvärd hänvisning eftersom om det är något vi vet om CIA och NSA, är det att de ljuger och bedrar allmänheten. Hela tiden. Att använda en före detta CIA-chef som sanningsvittne i fråga om de effekter Snowdens avslöjanden av NSA:s globala massövervakning fått är, för att uttrycka det försiktigt, naivt. Säg den chef, nutida eller dåtida, inom underrättelsetjänsten som har ett gott öga till Snowdens gärning.
Utvecklingen är väldigt typisk. Först är politikerna naiva och misslyckas med att bekämpa ett problem innan det växer sig för stort. Sedan växer problemet och kraven på hårdare tag blir allt starkare från allmänheten. Då ökar acceptansen för trubbiga och hårdföra metoder eftersom dessa tolkas som ett uttryck för handlingskraft. Längs vägen går både fri- och rättigheter förlorade. Allt för vår egen säkerhets skull.
Detta ser vi nu ske i fråga om radikalisering i muslimska kretsar. I förorter som Gud, eller i alla fall politikerna, glömde. Detta är ett svek, både mot människorna i dessa områden och mot hela den svenska befolkningen som löper större risk för terrordåd när ingen har koll på radikaliserade unga som reser till Syrien, återvänder för att få vård för att sedan åka tillbaka igen.
Det finns mycket att göra. Vi behöver ha bättre koll på vilka som reser till Sverige, vilka som gömmer sig i den stora strömmen av asylsökande, få stopp på handeln med svenska pass genom att begränsa hur många man kan få ut under en viss tid och mycket annat.
Ivar Arpi har fel när han hävdar att dagens övervakning inte är för stor utan för dålig. Den är för dålig därför att den är för stor. Den som har som mål att samla in allt ser till slut ingenting.
Allt du säger är vettigt. Men jag saknar en stor faktor – moskéerna. Vi naiva svenskar trodde ju länge (själv var jag en av då ytterst få som var positiv till Södermalmsmoskéen, inkl böneutrop). Vi har en tendens att tro att detta är byggnader, precis som kyrkor, där man hänger sig till tro, ödmjukhet och ångrar sina synder. Det finns alltför många signaler och vittnesmål om att det är ungefär den motsatta aktiviteten som gäller i flera moskéer; hatpredikningar, hets mot ickemuslimer och emellanåt regelrätta krigsmaningar och rekryteringar till just IS. Man kunde väl åtminstone lyssna på de muslimer som vittnar därom; Mona Walters, Mohammad Omar, m fl. Dessa moskéer borde vara de första anhalter man ser över, och också sätter press på, eventuellt helt stänger. Religionsfrihet innebär inte att man bakom religiösa kulisser får bedriva antidemokratiska och hatiska aktiviteter. Nej, det handlar inte om islamofobi. Det gäller inte heller alla moskéer, men åtminstone tre, stora moskéer i Sverige har förekommit lite för ofta i dylika sammanhang. Varför denna beröringsskräck?
Agne
Innan man diskuterar övervaknin ska man lägga en stunds funderingar på vem som ska övervakas.En klassiker.
Quis custodiet ipsos custodes?
I Sverige anses det nog som självklart att det är den gemensamma värdegrunden som ligger till grund för vem som ska övervakas.Alla förstår vad det innebär.
IS-terrorister och PKK-anhängare m.fl ska inte ägnas så mycket tid.Det skulle kunna gynna SD.Det finns överväganden och agendor som inte synats tillräckligt bakom politikernas floskler.
Under andra världskriget tillkom många frihetsbegränsande lagar och förordningar, som togs bort efter kriget. Vi ligger nu i krig med stora delar av islam och jag ser inte hur vi ska kunna bekämpa islamist-terrorn utan ett visst mått av övervakning. Fokus bör ligga på hur dessa lagar ska demonteras när hotet från islamisterna försvunnit.
Sverige är nu fullt av IS-anhängare som bara går och väntar på order. Jag har kommit att oroas allt mindre av övervakning och terrorlagstiftningar, desto mer oroande är det att IS-rekryterare och sympatisörer nu öppet bedriver sin verksamhet i Sverige. De pratar på sociala medier om hur de ska halshugga alla svenska "kuffars". De försöker inte ens smyga med det. De testar gränserna och utmanar vår sekulära demokrati. Och de menar allvar. "Ät skit mannen. Det här är inte Sverige".
Frågan är om vi inte, medan vi diskuterar integritet och övervakning, lämnar fältet öppet för islamisterna? De bygger förmodligen just nu upp strategier, nätverk och vapendepåer inför det kommande slaget om Europa. Sen en morgon kommer man helt plötsligt att vakna av en skäggbeprydd man ståendes i hallen som ger dig de tre valen; konvertera till islam, betala jizya eller få halsen avskuren.
Jag hoppas jag har fel. Dessvärre brukar mina framtidsanalyser ofta förverkligas…
@Amnexsis skriver:
Jag har kommit att oroas allt mindre av övervakning och terrorlagstiftningar, desto mer oroande är det att IS-rekryterare och sympatisörer nu öppet bedriver sin verksamhet i Sverige. De pratar på sociala medier om hur de ska halshugga alla svenska "kuffars". De försöker inte ens smyga med det.
Om dessa sympatisörer bedriver sin verksamhet helt öppet, så är det väl inte nödvändigt med mera hemlig övervakning? Då är det bara att plocka in dom och åtala för olagliga hot.
Sverige behöver fundera på vad terrorism egentligen är.Vad vi menar med det.
Tydligen, källan är Johan Westerholm,finns det ett motstånd inom regeringen för att egentligen komma fram till något.
PKK som för inte länge sedan sågs som terrorister världen över slåss mot IS.Då är de plötsligt inte terrorister längre utan Pesh Merga som de då lika plötsligt heter.
Pesh Merga får hjälp med utbildning av svensk militär.Kurdiska svenskar på plats från S hjälper Pesh Merga.
Eller egentligen YKP som är PKK:s systerorganisation från andra sidan gränsen till Syrien.
Så den feministiska svenska regeringen kommer då fram till att israeler och turkar är terroristerna.Lämpligt nog.Slutsatsen är feministisk på något vis.
Alltså inte Hamas,Hizbollah,PKK och IS.Wallström ser till att synliggöra den svenska ståndpunkten.Svensk dagispedagogik räcker ju till för att bota stackarna från deras traumatiska uppväxt.Det är tydligen långt mellan fritidsgårdarna där nere.
Jan Andersen
Förstod att den vinkeln skulle komma. Dock sker ju inte planering av terrordåd och finansiering av dessa inför öppen ridå. Hade den gjort det hade jag också starkt ifrågasatt behovet av övervakning. Jag kan dock tycka att svensk lagstiftning räcker som den är NU, problemet är verkställandet och rädslan inom polisen att bli kallad rasist och/eller anklagas för att springa SDs ärenden…