Det var en statsminister på krigsstigen som besökte Sundsvall och talade om ”den härjande högern” på första maj.

Första maj är en besynnerlig dag. Särskilt besynnerlig är den de år Socialdemokraterna själva sitter vid makten. Då ska nämligen maktpartiet framstå som om det är i ”opposition mot orättvisor”, men uppenbarligen oförmöget att använda regeringsmakten till att eliminera de orättvisor som identifierats. Första maj fyller således ingen annan funktion än som en ursäkt för vänsterpartierna att samlas, minnas gamla goda tider och skrika nötta fraser. Ibland mot sig själva.

Det har länge varit populärt att begrava frågor i utredningar. Det är så politiker hanterar heta politiska stenar. Innan utredaren är klar, har frågan oftast förlorat eller i alla fall minskat i sprängkraft. Så kan man gå vidare.

En ganska ny trend är att tillsätta nationella samordnare. Detta är inget typiskt socialdemokratiskt, även alliansregeringen fick smak för det. Men lita på att Socialdemokraterna under Stefan Löfven kommer att accelerera användningen av verktyget i fråga.

Egentligen är tillsättandet av samordnare och kommissioner ett erkännande att man själv saknar politiska idéer. Löfven har under sin tid som partiledare lovat inrätta både ett innovationsråd och en arbetslöshetskommission. Ingen arbetslöshet har någonsin minskats genom tillsättandet av en kommission. Men det spelar ingen roll för Löfven, ty för Socialdemokraterna är det ett sätt att visa handlingskraft.

Innovation föds inte i ett av regeringen tillsatt råd. Den växer ur människors spontanitet, entreprenörskap, frihet och önskan att få det bättre, den uppstår i ett företagsklimat som tillåter människor att både ta risker och bli rika på det. Alltså själva motsatsen till det Socialdemokraterna tror är hälsosamt i ett samhälle som, som det så fint kallas, ska hålla ihop.

Socialdemokraterna fick ta över regeringsmakten efter åtta år i opposition. Men faktum är att Löfven sitter i ett mycket besvärligare läge än han ville ge sken av i går. Han har visserligen lyckats oskadliggöra oppositionen genom Decemberöverenskommelsen (hur länge den nu håller). Men han har flera riktigt svåra utmaningar framför sig – ungdomsarbetslösheten, utanförskapet bland utrikesfödda, bostadsbristen, tillväxten och alla utmaningar kopplade till migrationspolitiken. Och i opinionen ligger S nu på Juholtsiffror.

Hittills har Löfvens regering visat sig helt sakna idéer på bärande områden. Det skulle man kunna skrocka lite skadeglatt åt, men faktum är att väldigt många människor kommer få lida till följd av regeringens oförmåga att tänka nytt.

Det känns säkert bra, sådär lite hemtamt, för socialdemokrater runt om i landet att Partiet åter sitter vid makten. Men vad makten ska användas till har det sedan länge tappat bort längs vägen.

Nu är makten viktigare än vad den kan användas till. Makten är själva syftet.