Bostadsbristen har kommit att bli en av de absolut största frågorna under senare tid. Mitt intryck av alliansregeringens bostadsminister Stefan Attefall var att han verkade ha ganska god koll på vilka förändringar som var nödvändiga. Men inte heller han vågade på allvar utmana det gamla bruksvärdessystemet.
Det saknas inte idéer. Massor av bra förslag har utarbetats och lagts fram tidigare. Hur det kan bli billigare att bygga. Hur plantiderna kan kortas. Hur rörligheten på bostadsmarknaden ska öka. Och inte minst hur vi ska kunna få en fungerande hyresmarknad igen. Tyskland var för den förra regeringen en inspiration när det gäller kortare plantider.
Den nye bostadsministern Mehmet Kaplan har dock varit rena spöket sedan han tillträdde. I sin första intervju som minister hade han inget annat än innehållslösa floskler till svar, och sedan dess har han effektivt hållit sig undan strålkastarljuset.
Enligt Kaplan är ”byggandet det enda verktyg vi har”. Vilket skulle exkludera alla reformer av det rådande systemet. Socialdemokraterna har föreslagit byggsubventioner. De vill alltså inte ha en fri och fungerande marknad, inte ens nu när dess motsats skapat en förfärlig bostadssituation över hela landet.
Att bara säga att det ska byggas mer räcker inte. I dag byggs det mer än på väldigt länge. Problemet är att det fortfarande tar för lång tid från planering till att byggandet kommer igång. De stora byggbolagen uppger dessutom att de lider brist på personal i nuläget. Och experter tar tid att utbilda. Det skulle således behövas utländska byggbolag på den svenska marknaden om de högt satta byggmålen ska kunna ses som realistiska.
Men för att ett utländskt bolag ska kunna bygga i Sverige måste det ta hänsyn till hundratals kommunala byggregler som varierar beroende på kommun. Att komma till Sverige och bygga bostäder är därför en något skräckinjagande uppgift.
Bostadsbristen nämns ofta när utmaningarna med integrationen av nyanlända diskuteras. Men frågan är förstås större än så. Dagens situation på bostadsmarknaden påverkar hela samhället. Det påverkar företags möjlighet att rekrytera personal. Det påverkar ungas möjlighet att studera på annan ort. Och det gör att personer utan fast jobb och/eller en hög inkomst, får hoppa runt i andra- och tredjehandsboenden.
Svårigheterna med att få ett förstahandskontrakt innebär att många som egentligen skulle behöva en mindre lägenhet när barnen är utflugna sitter kvar. På samma sätt blir det svårt för familjer på tillväxt att hitta något större. Det blir ingen rotation i beståndet.
Att tillhandahålla bostäder är faktiskt ett kommunalt ansvar. Att bygga jättearenor är det inte. Att det har byggts mycket mindre i Sverige än i övriga Norden under de senaste 20 åren är ett gemensamt politiskt ansvar. Det vore klädsamt om dagens politiker hade ryggrad nog att våga ompröva den politik som lett oss fram hit.
Hur ska den akuta bostadsbristen lösas? Är man ny bostadsminister borde man vara oerhört taggad på chansen att få leverera ett svar på den frågan. Kaplan tycks vara mer intresserad av resor till Ankara.
Mehmet Kaplan kommer tävla med Alice Bah Kuhnke och Gustav Fridolin om att vinna Ullenhags pokal, priset för Mest Misslyckade Minister. Det blir en hård kamp.
Läs även:
Kaplan (MP) vill röja upp på andrahandsmarknaden
Tidigare bloggat:
Det stora bostadslotteriet
Att det har byggts mindre än i våra nordiska grannländer,vore inget större problem om vi hade samma volym på asylinvandring som de.Sedan vem skall betala hyran i nyproducerade 4 till 5 rum stora lägenheter,den nyanlända med försörjningsstöd eller låg lön men med många barn?nä här behövs skarpare förslag volymen måste minska,annars går allt åt pipsvängen!
Som gammal stadsplanerare vet jag att myten om att plan- och bygglagen som det stora hindret för bostadsbyggande är just en myt. Atterfall har liksom Motpol gått på en av Sveriges starkaste lobbygrupper, byggindustrin. Byggarna bygger det som går att sälja. Därför hjälpte det inte att vi planerade dubbelt så många bostäder som det byggdes. Priset var för högt. "Bostadsbristen" beror framför allt på bristande betalningsförmåga. Byggmarknaden i Sverige är i praktiken ett oligopol. Kostnadspressen är minst sagt mycket begränsad. Sedan går det i och för sig att minska en del krav, T ex kostar kravet att ALLA bostäder ska vara handikappanpassade ganska mycket. Men det vågar ingen politiker ifrågasätta för då får de hela "handikappsverige" på halsen och då är man ju omänsklig (jfr flyktingdebatten). Att Kaplan om möjligt är ännu sämre än sina borgerliga föregångare gör ju i och för sig inte saken bättre.
Trevlig att få en kommentar från en stadsplanerare.
Varför råder det enligt din mening bristande betalningsförmåga i Sverige om det går att bygga bostäder i ex. Tyskland? Är inte plan- och byggtiden, som i många fall är runt sju år, ett problem? Är inte de kommunala bestämmelserna ett hinder för nya och mindre företag, däribland utländska, att ta sig in på marknaden?
Jag är övertygad om att vi behöver gå mot marknadshyror. Dagens system har skapat en sjuk parallellmarknad där ekonomiskt svaga och personer som är desperat ute efter en bostad blir lurade och far illa. Allt fler kommer till Socialtjänsten, som är på väg att bli en allt större hyresvärd.
Tyska byggtider sägs vara ungefär en tredjedel av de svenska.
Detta från planering till avslutad byggnation.
En av orsakerna till skillnaden sägs vara att i tyskland är det svårare att överklaga ett bygge. Du har ett snävt tidsfönster inom vilket du kan överklaga.
Sverige bör självklart begränsa möjligheterna till att överklaga.
Bristande betalningsförmåga hos vem? Hos framtida hyresgäster eller hos beställare av hus? Jag tror att bostadsbubblan hålls till liv på artificiell väg, genom att alla bostäder som kan byggas inte byggs eftersom det kan pressa ner priserna.
Angående att det är dyrt att bygga i sverige, ja, det är dyrt att bygga i sverige. Lönerna hos hantverkare är höga, tomtpriser har pressats upp, höga kostnader för drivmedel samt en oändligt svällande administration hos både stat/kommun och byggföretag. Inte så konstigt tycker jag då de ofta går hand i hand… Att pressa ner lönerna inom byggbranschen tror jag kan bli svårt, särskilt när Käbblet har bakgrund inom LO. Att ha miljöpartiet i regeringen lär inte göra något lättare eller billigare heller, de har en viss tendens att rösta ner alla nya projekt!
Sen så är kommunens handläggning en del i det hela också, tjuvhållandet på tomtmark, detaljreglering och svågerpolitik.
Håller med dig hans, vi måste avskaffa den "temporära" hyresregleringen. Däremot är det inte kommunens ansvar att ordna bostäder, om vi kunde få bort de kommunala bolagen tror jag att mer skulle hända på marknaden!