Feminism är ett laddat ord. För vissa handlar det att värna en förtryckt grupp i samhället, för andra innebär det en alldeles för kollektivistisk syn på människan och en oönskad strävan att bygga ut politiken. Jag behöver inte säga att jag tillhör den senare gruppen.

Amanda Björkman kallar sig liberal feminist. Det finns vissa som gör det. För henne betyder feminism att ”se ett samhälle där kvinnors liv och möjligheter är begränsade enbart på grund av att de är kvinnor”. Men hon vill inte ha radikal vänsterpolitik, säger hon.

Vilket samhälle pratar då Amanda Björkman om? Saudiarabien – där kvinnor är förbjudna att köra bil? Afghanistan – där kvinnor av tradition måste täcka sitt hår och ansikte? Eller kanske Irland – där abort är förbjuden?

Nej, Sverige. Världens kanske mest feminiserade land. Hur begränsas kvinnors liv och möjligheter i dagens Sverige? Förklara. Löneskillnaderna mellan könen brukar nämnas. Men det som brukar kallas den oförklarade löneskillnaden, alltså den som inte kan förklaras av skillnad i erfarenhet, utbildning eller annat, är några få procent. Detta kan inte betraktas som att få sitt liv och sina möjligheter begränsade på grund av sitt kön.

I övrigt då? Det går bättre i skolan för tjejer än för pojkar. Fler män än kvinnor tar livet av sig. Av alla dödsolyckor i arbetet rör nästan samtliga män. Män är mer våldsdrabbade. Män förlorar oftast vårdnadstvister. Kvinnor döms generellt sett till lägre straff. Och så vidare.

Detta betyder inte att livet som kvinna är en dans på rosor. Men det betyder att kvinnor i Sverige har minst lika goda möjligheter att forma sina liv som män har.

Grundläggande i ett gott samhälle är lika rättigheter. Att alla är lika inför lagen. Extrema grupper som Feministiskt initiativ vill ha särskilda rättigheter för kvinnor. Det är motsatsen till jämställdhet och likhet inför lagen.

Just nu håller Fi kongress. Där kommer det diskuteras om 18-årsgräns för att hålla ”icke-mänskliga djur” för sällskap, förbud av ”fiskjakt”, teckenspråk som obligatoriskt ämne i skolan, ”makt” som skolämne (gissa ur vilket perspektiv), att återinföra alla skatter som avskaffats de senaste 15 åren, ”avveckla” skatteparadis utomlands, prisregleringar på kollektivtrafik som tåg och flyg så att flyg alltid är dyrast, om att högre utbildning ska genomsyras av ”genus-, funktionalitets, hbtq- och antirasistiska perspektiv” bland mycket annat.

I kongresshandlingarna kan man se att ”fåmansföretagande” ersatts av ”fåhensföretagande”. Ja, på den nivån är det. Fi-kongressen är en studie i odiagnosticerad galenskap.

Dessa extremister försökte komma in i Sveriges lagstiftande församling i höstas. De kommer försöka igen. Att en liberal feminist vänder sig emot radikal vänsterpolitik och rena stolligheter är positivt. Men att utmåla Sverige som ”ett samhälle där kvinnors liv och möjligheter är begränsade enbart på grund av att de är kvinnor” är att spela Gudrun Schymans feminister i famnen, att köpa deras förvridna grundsyn på samhället och männen och kvinnorna i det.

Det är tvärtom denna grundsyn som måste utmanas. Ett jobb för riktiga liberaler och borgerliga. Alltså alla som inte är feminister.

Läs även:
Uvell