Försörjningsstödet, det som i dag kallas ekonomiskt bistånd, är lågt. Bidraget ligger under det existensminimum som en person som fått skuldsanering har att leva på under fem år när skulderna dragits av Kronofogden.

Skälet är enkelt: försörjningsstödet har aldrig varit tänkt som en långsiktig försörjning utan en tillfällig och akut lösning. Så fungerar det nu inte. Inte bara har antalet försörjningsstödstagare ökat (400 000 personer under 2013), alltfler lever på bidraget under en längre tid.

Hur illa är det? Socialstyrelsen har mätt en rad indikatorer som visar på läget. Mest intressant är hur stor andel av försörjningsstödstagarna som befinner sig i ”långvarigt ekonomiskt bistånd” (10-12 månader under året) och ”mycket långvarigt ekonomiskt bistånd” (27 månader under en treårsperiod).

Det är skrämmande höga siffror. I stadsdelen Rinkeby-Kista är siffran över 51 procent för långvarigt och 36 procent för mycket långvarigt ekonomiskt bistånd. Över en tredjedel av alla som uppbär försörjningsstöd i den stadsdelen har alltså gjort det i minst 27 av de senaste 36 månaderna. Detta är ingen tillfällig utan en permanent försörjning.

I något mer välmående Stockholmsstadsdelar är siffrorna lite lägre, men även stadsdelar som Enskede-Årsta-Vantör (49 respektive 36), Södermalm (42 respektive 29) och Östermalm (46 respektive 28) har förfärande höga siffror.

Bilden är tämligen entydig: om du hamnar i en situation där du måste söka försörjningsstöd, är risken stor att du kommer att bli kvar i denna försörjning under minst ett år framöver. Steget för försörjningsstöd till egen försörjning är långt, och det underlättas inte av att många försörjningsstödsenheter inom socialtjänsten går på knäna både ekonomiskt och personalmässigt. Det sistnämnda bidrar tyvärr till att handläggarna inte hinner arbeta med den andra delen i sitt uppdrag, nämligen ge den sökande stöd i att bli självförsörjande.

Om detta borde politiker prata betydligt mer. Framför allt borde vi presenteras konkreta förslag på hur tiden i försörjningsstöd kan kortas. Att uppbära försörjningsstöd i år efter år är nämligen en ganska knäckande tillvaro (även om det självfallet finns personer som inte gör så mycket för att förbättra sina chanser), och ju längre det dröjer desto mindre attraktiv blir personen för en arbetsgivare.

Små åtgärder har vidtagits – från den 1 juli i fjol blev det exempelvis möjligt att tjäna lite extra pengar utan att det påverkar det ekonomiska biståndet. Handläggaren ska räkna av den summan. Tanken med denna så kallade jobbstimulans var förstås att underlätta steget från försörjningsstöd till arbete, men det är dock tveksamt om den haft några effekter.

En hög andel personer i långvarigt ekonomiskt bistånd är kostsamt för både individen och samhället. Det borde därför vara en prioritet för riksdagens partier att se över hela systemet. Inklusive hur arbetsmarknaden fungerar. Ty någon tillfällig och akut lösning är försörjningsstödet inte längre.

Läs även:
Nedanstående skärmdump visar bara delar av statistiken. Gå in på denna länk på Socialstyrelsens hemsida för hela dokumentet (klicka på ”tabeller” och i dokumentet på fliken ”omfattningsindikatorer 2014”).