På senaste tiden har medierna rapporterat flitigt om överdoser av ”spice” bland ungdomar. Spice är samlingsnamnet för en rad olika syntetiska droger vars innehåll är oklart och bruk potentiellt livsfarligt.
Sverige har en drakonisk narkotikalagstiftning. Tesen är att en repressiv politik får många unga att avstå från att testa droger, vilket i sin tur gör att de inte riskerar att hamna i missbruk. Sverige har visserligen en lägre andel unga som testat exempelvis cannabis än andra jämföra länder i Europa, men vi har sidoeffekter av att just cannabis bekämpas så frenetiskt: värre droger med okänt innehåll som inte hunnit narkotikaklassas blir mer intressanta.
Jag har träffat tillräckligt många narkotikamissbrukare för att inse att en avkriminalisering eller legalisering inte skulle lösa alla problem. Inte heller tycker jag att det är självklart att drogmissbrukare utan vidare ska få gratis substitutionsbehanding utan krav på att på sikt bli kvitt drogerna, men det är en fråga för en annan bloggpost.
Dagens nolltoleranspolitik är hur vi än vrider och vänder på fakta och känslor oerhört skadlig. Det officiella målet med den svenska politiken är att skydda människor från illegala droger. Det är förstås en hopplöst naiv vision, och framför allt tar den inte hänsyn till orsakerna bakom att många provar och ett mindre antal blir beroende.
Förbudsförespråkarna pratar ofta och gärna om de illegala drogernas skadeverkningar. Vilket gör ointresset för skademinimeringar särskilt anmärkningsvärt. Borde inte målet vara att begränsa de skador som drogerna kan orsaka?
Nej, inte i Sverige. Vi har en väldigt hög dödlighet bland narkotikamissbrukare jämfört med andra länder, och det fästs mycket liten uppmärksamhet på detta faktum. Vilket får mig att tro att svensk narkotikapolitik i grunden bygger på ren cynism. En död knarkare är en god knarkare, och ett gott avskräckande exempel. Denna cynisk moralism fortsätter att prägla svensk narkotikapolitik – samtidigt som alkoholpolitiken bygger på skademinimering.
Det är fel att spärra in människor bara för att de råkar bruka ”fel” drog. Men oaktat de drakoniska straffen måste vi börja diskutera hur skadorna kan minimeras. Det vore en bra början.
Som sagt, den svenska åsiktskorridoren innefattar inte endast migrationspolitik.
DDR lever kvar i Sverige. Fast i ny design. Ungefär som ett politiskt spice.
M:s socialpolitiska talesperson Cecilia Widegren motionerar o kallar ecstasy för ny drog. Den uppfanns 1912. Ridå
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/_H202424/?text=true
Ingen mår bättre av att fastna i ett beroende och sen gång på gång kriminaliseras för det. Självklart finns det en gräns för vad samhället kan betala för varje person, men den väg vi är inne på nu är inte den rätta. Det är tragiskt att ungdomar söker sig till livsfarliga, osäkra droger istället för mer stabila eftersom de är så rädda för samhället….
Jag skapade en undersökning för att få reda på vad folk tycker om legalisering av främst marijuana: http://www.plusett.nu/omrostning-4632/tycker-du-att-man-ska-legalisera-marijuana-i-sveri