Det har blivit något slags officiell sanning att det tar sju år för en flykting att bli självförsörjande i Sverige.
Siffran har använts för att visa på de stora utmaningar som finns för flyktingar att etablera sig i sitt nya hemland, och samtidigt varit en nagel i ögat på politikerna. Ansvaret för att det ser ut så här bärs ju av sju av riksdagens åtta partier, som i decennier försvarat en hög invandring och omfattande regleringar på arbetsmarknaden. Uppenbarligen helt utan insikt om att det är en väldigt dålig kombination.
Men som Tino Sanandaji visar genom att hänvisa till offentlig SCB-statistik, är siffran inte korrekt. Läget är i själva verket värre än så. Ungefär hälften av flyktingarna har kommit i arbete efter sju år i Sverige. Siffran är marginellt bättre i dag (mätår 2012) jämfört med för 15 år sedan (1997). Efter 15 år hade ungefär 60 procent kommit i arbete.
Detta är förfärligt deprimerande siffror som borde göra integrationsministern och alla arbetsmarknadspolitiska företrädare sömnlösa. Men de är inte särskilt chockerande. Det är möjligen endast den infantila debatten i Sverige, som handlat om huruvida invandring är lönsam eller ej och inte komplicerat frågan med vilken sorts invandring som är lönsam, som kan göra någon förvånad över nedanstående statistik.
Jag har tidigare konstaterat att svaret på frågan om huruvida invandring är lönsam eller ej är ”det beror på”. Vi måste skilja på å ena sidan arbetskrafts- och kärleksinvandring, som är nettobidragsgivande, och å den andra sidan flyktinginvandring från krigshärjade länder där läskunnigheten är väldigt låg och matchningen mot den svenska arbetsmarknaden problematisk.
Det säger sig självt att den sistnämnda gruppen kommer att behöva längre tid att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed kosta mer pengar för samhället. Den stora frågan borde vara hur personer utan utbildning ska kunna bli självförsörjande genom eget arbete på kortast möjliga tid. Att 4 av 10 flyktingar efter 15 år i Sverige fortfarande inte förvärvsarbetar är ohyggligt illa.
Hittills har vi inte sett någon regering, oavsett färg, presentera en trovärdig lösning. Allt har handlat om vuxenutbildning (som inte leder någonvart), praktik (som inte ger jobb) och subventionerade anställningar som visserligen gör att individen inte är arbetslös men som i realiteten fortfarande gör att personen inte är självförsörjande eftersom staten betalar lönen.
Det vore önskvärt att politiker från alla partier tog denna fråga på betydligt större allvar. Om Sverige ska ta emot flest asylsökande i hela EU måste det finns någon sorts plan för hur människor som kommer hit ska komma i arbete och hitta en bostad. Det saknas i dag.
De senaste fyra åren har partierna i stället tävlat i vem som kan markera mest mot Sverigedemokraterna. Den sortens billiga poängplockning har inte hjälpt en enda flykting till ett mer självständigt liv.
Jag blir förtvivlad när jag ser sådana siffror. Politikers och medias blinda "vi måste vara humana och vi fixar det här bara … och …. och …." samt "SD är ett rasistiskt parti rösta inte på dem!".
Vilket annat parti KAN man rösta på?! Det är ju inte bara lögnerna kring invandringen, vartenda ett av sjuklövern har bidragit till skolans förfall, försvaret, polisens låga uppklarande grad etc etc.
Såg förresten i Sydsvenskan att förra året ska det ha kommit 300 tiggare till Sverige. I år ska det ha fördubblats till 600. Det kan inte stämma. Vår stad har inte haft tiggare förut och vi har 63 enligt lokaltidningen. Tror de har tappat en nolla … med flit eller okunnighet?
Varför fokuserar du liksom Volksgmeneinschaftstillskyndaren Tino Sanandaji bara på invandrare?
Är det inte många andra svaga grupper (ungdomar, lågutbildade etc) som är dömda till utanförskap p.g.a. de omfattande regleringarna?
Och varför målar du upp det som ett invandringsproblem när det är staten som är problemet?
@ Anonym 11:33
Helt rätt. Liberalisera inte Sverige. Välfärdsstat till varje pris!
"Taxation is theft. A law is an opinion with a gun. And democracy is a suggestion box for slaves." -Molyneux
Men Hans.. nu är du ju bara sådär storsvenskt chauvinistisk.. haha 🙂
Kul att Tino's arbete uppmärksammas här igen. HAX har ju börjat radera hela inlägg av sig själv om konversationen i kommentarsfältet inte går dit han vill. Men han är ju arbetslös nu och vill väl kanske hålla öppet för ett jobb inom rasisthojtar-sfären? Då kan man inte ha öppna diskussioner om massinvandringens problem i kommentarsfältet.
En annan aspekt i denna fråga om invandrare i arbete är ju att många predikanter i vissa religiösa samlingsplatser uppmuntrar följeslagarna att leva på de icke troendes bidrag. De ser det som en form av särskild religiös skatt som åläggs de icke-troende att betala de troende. Jizya.
http://youtu.be/KOz68fy_3hQ
http://youtu.be/8m2wjj_zJXY
Antirasistnarcissism är det som driver dessa godhetsknarkare. Ungefär som med biståndsindustrin där Sverige har ett utgiftsmål istället för ett resultatmål.
Dessa individer är så upptagna av sitt poserande som goda, så de skiter fullständigt i eventuella utfall.
En självupptagenhet utan dess like.
Riktigt, riktigt äckligt.
Anonym 11:42:
Jo! Absolut. Jag tycker att jag har bloggat en del om det tidigare, om behoven av att reformera både arbets- och bostadsmarknaden. Det är väldigt många grupper som far illa av de höga murar som finns på arbetsmarknaden i dag. Det har skapats en inside- och outside-marknad, både när det gäller arbete och bostad.
Allra svårast är det dock för en person som flyr till Sverige från ett krigshärjat land. Deras förutsättningar är redan från början sämre. Adderar vi arbetsmarknadsregleringarna till detta är SCB:s siffror inte alls överraskande. Men tragiska, givetvis.
"Vi måste skilja på å ena sidan arbetskrafts- och kärleksinvandring, som är nettobidragsgivande, och å den andra sidan flyktinginvandring från krigshärjade länder där läskunnigheten är väldigt låg och matchningen mot den svenska arbetsmarknaden problematisk."
Din analys vore korrekt om du gjort indelningen: arbetskraftsinvandring och viss kärleksinvandring ger ett positivt netto till staten, flykting-, anhörig- samt viss kärleksinvandring ger ett negativt netto till staten.
Anhöriginvandringens negativa effekter är i allra högsta grad ett särdeles negativt netto till Sverige. Ungefär så här brukar det gå till: x söker asyl i Sverige från t.ex. Eritrea, Afghanistan eller Somalia, får uppehållstillstånd, stannar i Sverige på flyktingförläggning i 3 år, och sedan efter 5 år kommer 3-5 personer från dennes släkt till Sverige och personen kan också sälja svenskt medborgarskap till någon person i dennes hemland eftersom en gift person får medborgarskap i Sverige.
Filosofie doktor i företagsledning Jan Tullberg skriver:
"Vad är då en realistisk ekonomisk förväntan av den extra somaliska invandringen? Av de nya somalierna som beräknas komma till Sverige efter att kraven för anhöriginvandring sänkts förefaller det realistiskt att en tredjedel kommer att försörja sig genom eget arbete och att två tredjedelar försörjs av svenska skattebetalare."
"Räknat på 14 miljoner per person och 18.000 personer (2/3 av en prognostiserad extrainvandring av 27.000 individer från Somalia) blir kostnaden 250 miljarder, ungefär vad vi betalar för hela Sveriges sjukvård under ett år."
Ja, vi betalar också enorma summor för anhöriginvandringen. Ganska snarlik den summa som flyktinginvandringen utgör.
Någon som minns vår svenska 1500-meters löperska, Abeba Aregawi (från Etiopien), som vips skilde sig från sin tränare Henok Weldegebriel.
Expressen skriver:
"Men inför mästerskapet kommer alltså beskedet som väcker en del frågetecken. SPORT-Expressen kan berätta att hon har skiljt sig från maken Henok Weldegebriel. Äktenskapet som ledde till ett svenskt medborgarskap är över.
Skatteverkets officiella dokument visar att skilsmässan ägde rum redan den 17 maj 2013, alltså för drygt tio månader sen."
Och skatta ville hon tydligen inte göra i Sverige (från samma artikel):
"Efter SPORT-Expressens avslöjande om att Abeba valt att flytta tillbaka till Etiopien så kom friidrottsagenten Jukka Härkönen med ett utspel i finska Ilto-Sanomat: 'Det svenska äktenskapet är rent tekniskt för att hon ska kunna bli medborgare. Så fort hon skulle börja betala skatt i Sverige så flyttade hon tillbaka till Etiopien.'"
Efter 5 månader som svenska skiljer hon sig från sin make som hon tidigare förkunnat sin stora kärlek inför.
Varför blev hon svensk medborgare från början? Är hon sportinvandrare? Måste vi importera våra världssjärnor i friidrott, fotboll och snart också ishockey? Kan vi inte satsa inhemskt på åtminstone sport? Finns killar och tjejer i 15 årsåldern som kanske inte alltid är i Aregawis kaliber, men de förtjänar att få sina talanger utvecklade och prioriterade. Oavsett om de vinner guld eller inte är jag stolt för en svensk insats. Det handlar om att kämpa och göra sitt bästa i sport, samt gemenskap , inte enbart om att vinna många guld.
http://www.expressen.se/sport/friidrott/aregawi-skilde-sig—allting-holls-hemligt/
http://tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/samhe-mainmenu-134/14821-vad-kommer-den-somaliska-extrainvandringen-att-kosta
http://www.tino.us/2013/08/flykting-och-anhoriginvandringens-ekonomi/
http://tullberg.org/
// Magne
Kombinationen somalisk nativitet och svensk naivitet är oslagbar.
@anonym 11:42
"Varför fokuserar du liksom Volksgmeneinschaftstillskyndaren Tino Sanandaji bara på invandrare?"
Tino som jag följt rätt länge ogillar starkt när statistik används slarvigt och i synnerhet då media i sin tur basunerar ut det som sanningar och utelämnar det som ser mindre bra ut. Det gäller alltså inte bara invandringsstatistik utan annat också. Däremot är det just inget som skönmålas eller det med förtjusning flosklas så mycket runt i kring som invandringen.
Angående andra sk "svaga grupper" (tillhör själv den med handikapp), så när hörde du senast en politiker tala om t.ex handikappade som "resurser", "nybyggare", "kompetens som ska tas till vara"? Det är invandrare det handlar om för hela slanten.
Jag tycker inte alls Motpol, Hans, säger direkt att det handlar om invandringsproblem och på något sätt skulle undvika att säga det är politikernas fel ("staten" använde du, jag säger politiker). Det är ju givet att det är där problemet i första hand sitter och deras sätt att t.ex gömma sig bakom "internationella konventioner" är rent oärligt. Jag tror mer på Merit Wagers rapporter om vad lagar/avtal egentligen säger än vad någon floskelpolitiker/journalist påstår
Personligen anser jag att vi har problem med politiker (och media) som skapat det "invandringsproblem" vi har.
Och om man analyserar siffrorna närmare finner man att drygt 70% av de män, och över 85% av de kvinnor som flyktinginvandrat under Alliansepoken 2006-2014 försörjs av offentliga medel. (Vem är förvånad?)
Det är katastrofsiffror för Alliansens migrationspolitik. Ändå säger Reinfeldt att han ska satsa på "ökad invandring från tredje världen" för att slå vakt om välfärden (!).
Ullenhag säger att 600 tusen invandrare går till jobbet varje vecka. Kanske det. Det är väl de som invandrade på 70-talet och 80-talet.
Samtidigt har Alliansen slutat räkna utanförskapsområden. Och när någon ändå gjorde det åt Alliansen presenterade Ullenhag snabbt en helt annorlunda siffra. Han hade "förfinat beräkningsmetoderna" så att resultatet blev mycket bättre.
Såväl Alliansen som DN sysslar med "förfinade metoder". Det betyder att de hittar på metoder som döljer den beska sanningen. Ty invandringen måste ju fortsätta. Det har Cecilia Malmström bestämt tillsammans med någon vice generaldirektör på Migrationsverket, utan att blanda in vare sig regering, riksdag eller befolkningen.
Demokratiminister Ohlsson tycker att det är helt i sin ordning. Numera utgår all makt från Folkpartiet.
Godhetsapostlarnas topplista (i fallande ordning):
1. Erik Ullenhag & Tobias Billström
2. Cecilia Malmström & Birgitta Ohlsson
3. Jan Helin & Thomas Mattsson
4. Åsa Linderborg & Anders Lindberg
5. Fredrik Reinfeldt, Gustav Fridolin osv
6. Listan kan göras lång…
// Magne