Feministiskt initiativ har fått kritik (ja, inte av de etablerade medierna utan av många av oss andra) för att partiet i praktiken saknar en ekonomisk politik.
Gudrun Schyman medgav inför EU-valet att Fi inte räknat på sina förslag och tillade att hon tröttnat på den ”ekonomism” som präglar svensk politik. Eller annorlunda uttryckt: Det är jobbigt att behöva tänka på finansieringen när man vill så mycket!
Nu har Fi släppt sitt valmanifest inför riksdagsvalet. Den som hoppats på att Schymans feminister skulle ha lärt sig att räkna eller tagit intryck av den kritik som framförts har gjort det förgäves. Detta valmanifest är lika extremt, lika verklighetsfrämmande och lika tossigt som det som lades fram inför EU-valet.
Fi vill bland annat…
Fi påminner inte väljarna om att de även vill ”omskola män”, men det förslaget finns som vi alla vet i partiprogrammet.
Det är viktigt att minnas att Fi är ett extremistiskt men även populistiskt parti. Partiet tar ingen hänsyn till ekonomiska begränsningar. Fi för fram en reflexmässig tillväxtkritik och säger sig vilja ha en annan sorts ekonomi, men ger inga trovärdiga alternativ.
Schyman tycker inte att feminismen kan trängas in i några ”kamrersliknande räkneövningar”. Fi:s politik är därför en enda lång kravlista på saker partiet vill ha men inte har några medel att finansiera.
Efter påståenden som ”klyftan mellan mäns och kvinnors inkomster har vidgats” (vilket är fel) följer en uppräkning av allt som partiet upplever som galet i det svenska samhället. Men i de allra flesta fall jämför Fi inte samhället i dag med förr utan med det feministiska idealsamhället med obegränsade resurser till alla.
Rasismen ökar inte alls i det svenska samhället. Påstådda ”inskränkningar i rätten till stöd och service för personer med funktionsnedsättning” är i själva verket en LSS-budget som aldrig har varit större.
Fi säger sig vilja ”värna mångfald och alternativa driftsformer inom välfärden”. Ändå har partiet inskrivet i partiprogrammet att det både vill förbjuda vinster och avskaffa lagen om valfrihetssystem (LOV). Politiken går inte ens ihop retoriskt.
Sverige har råd, tycker Fi. Men frågan var pengarna till alla enormt kostsamma reformer ska tas är en gåta. Särskilt som Fi vill bekämpa en tillväxtpolitik som möjliggör det välstånd som partiet så ivrigt vill fördela till kvinnor och andra påstått förtryckta grupper i samhället.
Feministiskt initiativ drivs av manshat, fördomar och en vilja att utöka den politiska klåfingrigheten på alla nivåer. Dessutom saknar partiet alltså helt och hållet en trovärdig ekonomisk politik. Detta är det bra om fler får veta innan de går och röstar i höst.
Är inte Vänsterpartiets och SD:s ekonomiska politik lika populistisk?
Intoleransen riktas bara mot olika grupper.
Jovars. Men i V:s och SD:s politik finns i alla fall annat än bara fluffiga önskningar.
Det ska bli spännande att se om Fi granskas inför riksdagsvalet eller om de får åka på en räkmacka precis som inför EU-valet.
Fi kommer få åka räkmacka genom hela valrörelsen. Sedermera göra sitt intåg i riksdagen. Sen är det kört för Sverige. Någon som vågar sätta emot?
Och jag antar att normkritisk pedagogik innefattar de feministiska normerna.
/B
Vill kommentera några av punkterna i mer detalj:
– jämställdhetsfond
Onödig.
– sex timmars arbetsdag
För dyrt för samhället.
– gratis kollektivtrafik
För dyrt för samhället.
– införa skatt på växthusgaser från mat
Va?
– införa ett slags medborgarlön
Ok… Det är kanske möjligt.
– förbjuda vinster i välfärden
Helt ok. Jag föredrar dock formuleringen att man skall minska vinsterna, inte eliminera dem.
– normkritisk pedagogik
Mycket vettigt även om det är ett slöseri på energi att lägga alltför mycket fokus på detta.
– samtyckesrekvisit i sexualbrottslagen
Onödigt.
– ge rättsväsendet obligatorisk utbildning om våld, sexism, rasism och mänskliga rättigheter
Tänkbart, men då är det viktigt att vi fokuserar på riktiga mänskliga rättigheter och inte feministisk mumbojumbo som "rätten att få bo i ett samhälle fritt från porr" och liknande skit.
– ge alla s.k. papperslösa uppehållstillstånd
Nej. För dyrt.
Expressen har en liten artikelserie med intervjuer av partiledare och jag läste Åkessons och Schymans idag. Åkesson framstår som ett under av vett och sans i jämförelse. Spara versus Slösa.
Ska ta och läsa de andra också. Sjöstedt fanns också och säkert fler.
Vilket fick det att plinga till. Såg en kul länk, ICA gav i uppdrag till Sifo att fråga folk vilken partiledare de helst bjuda på grillafton. Reinfeldt, Löfven i den ordningen, men till min förvåning kom Åkesson trea. Sist kom Romsson (hälften ingen alls…). VAR hade Schyman hamnat tro?! Före eller efter Romsson?
"Men frågan var pengarna till alla enormt kostsamma reformer ska tas är en gåta."
De ska ta dem från männen såklart!
/B:
Ja, precis. När dessa sedan blivit norm, vad ska barnen få för slags normkritik då?
Vad är norm (normalt) egentligen? och när blir kritiken själv en norm? …kanske man ska börja med att fråga sig innan man svävar ut i föreställningar om normkritik.
Jag upplever det som att det absolut icke-modigas och normala man kan göra i dagens Sverige är att sjunga med i mångkulturens och den statsfeministiska genusdoktrinens lov och prisa dess härlighet.
SD får man väl anse bedriva nyttig normkritik också då?
Men vad vet väl an en anonym stackare på internätz…
Problemet med SD är att de avviker från den svenska konsensuskulturen, men samtidigt står de för en ideologi (konservatism) som i grunden handlar om att återupprätta normerna.
SD kritiserar alltså den politiska normen, men endast i syfte att få makt så att de kan återupprätta de "normer" som de "normkritiska" har "krossat".
Problemet med SD är att dom verkar i samma tradition som alla andra europeiska pseudonazister och att om dom blir för många så blir det krig. För andra är gamla käringar det största problem dom stött på under sina liv.