När en man begår ett uppmärksammat brott ställs genast frågan om det har att göra med att han är man. Feminister söker gärna en korrelation mellan manlighet och våld, och drar sig inte för att föreslå radikala åtgärder.

Nu menar SVT-journalisten Joakim Lamotte, mot bakgrund av den övergreppsmisstänkte förskolepraktikanten, att närvaron av män i förskolan ökar risken för övergrepp på barn. Han säger att han tyckte ”att det var skönt att inga män jobbade i förskolan som min dotter går i”.

Uttalandet är både upprörande och tragiskt. Men det ligger i tiden att koppla enskilda mäns handlingar till män som grupp. Detsamma görs aldrig eller väldigt sällan för kvinnor. Vän av ordning och konsekvens undrar förstås hur Lamotte ser på sitt eget föräldraskap. Han är ju man. Vågar han vistas ensam med sin dotter?

Jag tror att Lamotte lyckligtvis är ganska ensam om sin bisarra hållning. Han faller sannolikt inte under kategorin manshatare av traditionellt radikalfeministiskt snitt. Vi kan trösta oss med att Joakim Lamotte nog bara är okunnig. Och lite dum.