Journalisten och datasäkerhetsexperten Jacob Applebaum har med Der Spiegels uppgifter om den globala massövervakningen som grund tämligen detaljerat förklarat varför och på vilket sätt alla och envar, hur oskyldiga vi än är, kan hamna under NSA:s lupp. Och att det sker hela tiden.

Applebaums föreläsning är ganska teknisk, vilket är oundvikligt eftersom den rör tekniskt avancerade frågor. Tyvärr gör detta faktum att den breda allmänheten inte orkar sätta sig in i hur den bäst kan skydda sig från angrepp, eller ens förstå hur utsatta vi alla är.

I dagens avancerade och uppkopplade värld bär vi ständigt bär med oss våra smarttelefoner, surfplattor och laptops. Samtliga är i dag försedda med kameror, vissa fungerar med röststyrning. Hur ska vi kunna vara säkra på att de inte ser och lyssnar på oss, likt Microsofts Kinectkamera? Svaret är: Det kan vi inte. Vi kan aldrig vara säkra på att NSA, eller någon annan underrättelstjänst med stora resurser, inte har tillgång till vår information just nu.

Problemet är uppenbart när det handlar om journalister som sitter på känsligt material, information som i många fall kan vara komprometterande för en regering eller enskild person med band till regeringen. Det kan finnas många skäl att vilja tysta personen i fråga.

Men vi andra då? Vi som omöjligen kan vara intressanta ens för den mest uttråkade och undersysselsatte NSA-anställda? Tja, så kallad ”untasked targeting” innebär att NSA kan rikta sig mot vem som helst när de behagar. Det kan räcka med att besöka en viss sajt för att bli intressant.

Det Applebaum beskriver är ett slags permanent undantagstillstånd där staten tar sig alldeles särskilda befogenheter utan att berätta om det. Enda orsaken till att vi vet det vi i dag vet, är Edward Snowdens beslut att läcka.

Detta undantagstillstånd har genomförts på ett väldigt listigt sätt. De skyddsmekanismer som normalt skulle finnas till hands – rättsliga åtgärder och kryptering – görs impotenta genom smart lagstiftningsarbete och genom att NSA aktivt ser till att bland annat krypteringstjänster innehåller brister som gör att de kan knäckas av den allsmäktiga underrättelstjänsten.

Men hur kan då detta få fortgå? En viktig förklaring är det jag nämnde inledningsvis: den tekniska kompetensen. Eller snarare bristen på densamma. Allmänheten, rent generellt, har svårt att förstå hur övervakningen går till och hur utsatt varje enskild medborgare egentligen är. Det är ingen anklagelse, endast ett konstaterande.

Men inte heller lagstiftarna själva förstår dessa frågor. Vilket nog är snäppet värre. Fråga valfri riksdagsledamot, alltså de som röstade ja till FRA-lagen 2008, om hur FRA arbetar, på vilket sätt underrättelseinhämtningen går till och varför vi som vanliga medborgare inte har något att frukta från den. Chansen att en ledamot som tryckte på ja-knappen när det begav sig, och skulle göra det igen om vederbörande fick chansen, kan ge dig någon sorts saklig utläggning är minimal. Likadant ser det ut i andra länder. Lagstiftarna är oinformerade och okunniga.

De politiker som själva är ansvariga för lagstiftningen kan alltså inte dessa frågor. Det är därför Reinfeldt et al. endast säger sig utgå från att lagen följs när de tillfrågas. Det är ett bättre svar än att de inget vet. Detta öppnar givetvis upp för underrättelsetjänsterna att bli herrar i sitt eget hus, att bli en stat i staten (vilket NSA onekligen har blivit) och som en konsekvens av detta ta sig allt större friheter.

Massövervakningen sker i demokratins och frihetens namn, bekostas av oss skattebetalare och utan att ansvariga lagstiftare förstår hur den fungerar. Det, mina vänner, är vad man brukar kalla ett demokratiproblem. Men det är mer än så. Det är ett stort steg mot tyranni.

Se Jacob Applebaums föreläsning här.

Läs även:
HAX, Christian Engström, Opassande