Den nya utredningen om Sture Bergwalls psykiska hälsa är klar. Bedömningen från Rättsmedicinalverket i Göteborg är fortsatt tvångsvård – men i öppen form. Detta innebär att Bergwall kan få lämna Säters rättspsykiatriska klinik efter över 20 år.
Advokat Thomas Olsson beskriver beslutet som en ”gyllene medelväg”. Rekommendationen är att Bergwall bör få lämna kliniken men tvingas underkasta sig öppenvårdinsatser från nämnda klinik. Föga förvånande motsätter sig Säters chefsöverläkare Vladislav Ruchkin bedömningen att Bergwall alls bör få lämna Säters klinik. Allt tyder på att Ruchkin fortsatt kommer kräva att Bergwall hålls inspärrad.
Det är obegripligt att Rättsmedicinalverket anser att tvångsvården bör fortsätta. Och givet det vi i dag vet om de skandalösa terapimetoder som använts, och att Säter faktiskt gjorde Bergwall till narkoman, är det oanständigt att den ska ske under Säters försorg. Om någon sorts vård ska fortsätta bör den ske på annan ort och ligga under en annan klinik.
Det är uppenbart att vägen till frihet har varit fruktansvärt lång för Sture Bergwall. Trots resningar. Trots friande domar. Resningsförfarandet inleddes 2008. Det har gått fem långa år att få domarna upphävda. Nu står striden mot Säter, och den verkar nästan lika segdragen.
Trots allt bör vi nog ändå se detta som ett pyttesteg mot en frivgivning, och som en del i en utslussningsprocess. Men beslutet som sådant kan bara beskrivas på ett enda sätt: obegripligt och oanständigt.
Jag tycker inte det är så konstigt förra gången Bergwall var nära att skrivas ut fick han panik över att bli fri och började genomföra det värsta justitiesjälvmordet som är känt. Karln har ju vårdats på hispan i stort sett hela sitt vuxna liv. Jag tror nog att ha behöver en övergång till friheten där han inte lämnas vind för våg. Men grattis Sture att du slipper ifrån sekten på säter. Susanna Svensson