”[D]et är mycket som RFSU väljer att inte tala om för våra barn. De får inte veta att njutningen för de flesta människor blir större när sex är ett uttryck för kärlek. Inte heller att risken är stor att ju fler de har sex med, desto mindre får de ut av det. Detta enligt en omfattande amerikansk studie.” 

Att en legitimerad psykolog vid namn Alf B Svensson (nej, inte den Alf) och Olof Edsinger, företrädare för kristna EFS och bloggare på Efterkristus.nu, inte är helt nöjda med utbildningsmaterialet Sex i skolan (kan laddas ned här) som RFSU skickar ut till skolorna är ingen större skräll. Inte heller är det överraskande att kristdemokraten Annelie Enochson har synpunkter på materialet. Lyckligtvis är det inte längre den inskränkta kristna sexualmoralen som styr undervisningen i den svenska skolan.

Svensson och Edsinger skriver på Brännpunkt:

”Våra barn behöver inte i första hand lära sig fler ord för onani, hur man har sex på tjugo olika sätt eller hur sperma smakar. Däremot behöver de lära sig hur man får ett förhållande att hålla, hur man vårdar kärleken och hur man hanterar konflikter i en parrelation.” 

Att döma av de frågor som skickas in till bland andra RFSU vill ungdomar veta mer om allt som har med sex, kroppen och samlag att göra. Om inte frågor som ofta ställs besvaras eller resoneras kring i utbildningsmaterialet kommer nyfikenheten ändå stillas på annat håll. Ett informationsmaterial som riktas till en bred grupp ungdomar bör därför täcka in så många aspekter som möjligt, stort och smått, viktigt och trivialt.

Men när jag tittar på materialet som kritiseras inser jag att Annelie Enochson har rätt i en sak: materialet är fruktansvärt politiskt korrekt. Sex i skolan formligen dryper av genusanalys.

Det första som möter läsaren är en innehållsförteckning med en mängd olika skolämnen, allt från fysik till slöjd och teckenspråk. RFSU är alltså av uppfattningen att sex är ett så brett ämne att det även kan avhandlas på träslöjden. Så… ska man månne lära sig att svarva till en present till flickvännen?

Nej, RFSU tycker att man på slöjdlektionerna kan diskutera hur färger som rosa och ljusblått och symboler som fjärilar och dinosaurier används för att könskoda kläder eller hur reklam för borrmaskiner och tyger riktar sig till män och kvinnor. På tekniken kan man, förutom den obligatoriska diskussionen om hur olika produkter riktar sig till olika kön, även lyfta fram ”produktutveckling av tekniska hjälpmedel kopplade till sex och sexualitet” (här snurrar fantasin igång igen). På historielektionerna kan man fundera över vilka historiska hbtq-mötesplatser som funnits och på hemkunskapen belysa konsekvenser för exempelvis homo- eller transsexuella vid en heterosexuell bordsplacering.

Att på kemilektionen prata om hur glidmedel och hudkrämer påverkar kondomens hållbarhet är ju lite underhållande. Men överlag är det väldigt lite sperma och onani i det här materialet, faktiskt. Jag är nästan lite besviken.

En mer relevant kritik mot RFSU:s stödmaterial hade varit att lärarna i grund- och gymnasieskolan redan har begränsat med tid för att hinna lära eleverna det allra mest grundläggande. Vi kanske kan lämna de historiska mötesplatserna för hbtq-personer därhän?