Medan jag på hemmaplan kan te mig som rena rama klagomuren om Sveriges brister är jag desto mer förlåtande när jag är utomlands. Då blir jag i stället lätt defensiv.
Sverige har ju fantastiskt dricksvatten. Få miljöskandaler. Myndigheter som faktiskt fungerar och tillmötesgår den som försöker kontakta dem. Och vi är så trygga (eller obetydliga, välj själv) att vi inte ens behöver ett försvar!
Ändå är det förstås positivt att resa för att med egna ögon se hur det fungerar eller inte fungerar i andra länder och ta med sig den kunskapen hem. Jag kan imponeras av tunnelbanan i Beijing eller Hongkong och fundera över varför MTR kan driva den så framgångsrikt i Hongkong medan den har så stora brister i Stockholm.
Det jag saknar minst med Sverige när jag reser till andra länder är den heliga feministiska diskursen som genomsyrar snart sagt alla politiska samtal. Den ger mig andnöd. Att komma till exempelvis Tyskland, där kvinnor inte ses som offer under patriarkatet, är en befrielse. Det är rent fysiskt lättare att andas.
I Sverige är diskussionsklimatet så ansträngt och så känsligt att det är svårt att föra en saklig och sansad diskussion i ämnen som rör narkotikapolitik och prostitution.
Sverige är bra på många sätt. Men resor ut i den vida världen är ändå högst nödvändiga för den mentala hälsans skull.
Det du beskriver och har givit upphov till öknamnet Förbudssverige speciellt i ett skandinaviskt broderland, är frikyrkopuritanism snarare än feminism. Mattias Svensson skrev nyligen en läsvärd artikel om det.
http://metrobloggen.se/mattiassvensson/ett-langt-utkast-om-svensk-alkoholpolitisk-historia/
Alkoholpolitik och sexualpolitik är inte samma sak.
@ Hans Engnell
Trollar du nu?
I skötsamhetsideologin hör de intimt ihop.
Håller med väldigt mycket om detta.
Befriande att se att du också ser feminismen som en av de mest kvävande aspekterna med att bo i Sverige.
För min del har jag kommit fram till att det egentliga problemet är Sveriges extrema konsensuskultur, dvs alla ska låtsas hålla med om den senaste politiskt korrekta flugan oavsett vad det rör sig om. Idag är det feminism, och när det äntligen slutar så blir det väl någon annan galen "ism" som man inte får kritisera.
Det ligger mycket i det.
Om du tittar på den svenska sexualpolitiken i dag är det statsfeminismen som är starkast lysande, inte frikyrkorörelsen eller dess puritana arv.
Vilket är helt logiskt i ett sekulärt men feminiserat land som Sverige.
@ Hans Engnell
Skötsamhetsideologin ÄR ju sekulär. Den handlar om att systematiskt skapa det perfekta samhället, byggt på statlig utbildning, välfärd och kontroll, och där staten uppfostrar folket till nyktra och skötsamma medborgare.
Om du tittar på vad som får Sverige ständigt sticka ut kulturellt i ett europeiskt perspektiv är det puritanismen.
Skrapar du på ytan på den svenske feministen står där strax "den skötsamme arbetaren" som Ronny Ambjörnsson skrivit om. De har mer gemensamt med amerikansk kristen höger, än europeisk feminism.
Ibland är historielösheten i svensk mainstreamdebatt förskräckande.
Och ändå: fienden i dag är statsfeministerna. Vi kan debattera den historiska bakgrunden men faktum kvarstår: den gruppering som har störst inflytande och som kommit att skapa den diskurs jag föraktar, är de svenska feministerna (som precis som du påpekar har lite gemensamt med den europeiska feminismen).
@ Hans Engnell
Du missar poängen. Är det grupperingen som skapat sitt inflytande och diskursen?
Skillnaden gentemot resten av Europa är ju att svenska nuckfeminister betraktas som just – nuckor.
Vad är egentligen värst – nuckfeministernas egen agenda eller att hela den svenska folkkulturen och svenskarnas politiska DNA har genomfärgats av idén att vägen till ett bättre samhälle kan systematiskt planeras och kontrolleras?
En intervju med stor relevans för diskussionsämnet:
"Folkrörelser och den svenska välfärdsmodellen
– Om man vill förstå svensk identitet och hur den svenska välfärdsmodellen är uppbyggd så är det en bra idé att titta på landets historia.
Utöver en stor religiös väckelse i mitten av 1800-talet så har Sverige också haft en stark nykterhetsrörelse, som har satt sin tydliga prägel på samhället. Historikern Sidsel Eriksen berättar om svensk identitet för Klavs Birkholm."
http://www.dr.dk/P1/Europaklip/Udsendelser/Arkiv/2003/03/19/000041.htm
Om man önskar att Sverige blir liberalare och mer socialt tillåtande på livsstilsområdet som resten av Europa, gäller det först att få historien rätt.