Det skrivs och pratas mycket om krisen i Centerpartiet just nu. Sedan förslaget till nytt partiprogram blev offentligt har medierna fyllts av svarta rubriker. Att Aftonbladets skribenter retar sig på det de betraktar som ”nyliberala idéer” är i sig bara positivt. Värre för partiledningen är det beskrivna upproret bland partiaktiva ute i landet.

Per Ankersjö, som lett arbetet, menar att Centern måste våga göra resan. Det hade förstås varit väldigt enkelt (och bekvämt) att gå motsatt väg. Att gå i socialistisk eller konservativ riktning för att fiska röster. Det skulle sannolikt vinna väljare kortsiktigt och ute i landet hade det sannolikt, åtminstone initialt, inte mött samma högljudda motstånd. Men det hade varit fel väg.

De nuvarande låga opinionssiffrorna har inget med Centerns föreslagna partiprogram att göra. Partiet har legat risigt till ända sedan Annie Lööf blev vald. Om det ska letas enkla förklaringar till det usla opinionsläget, är det snarare valet av partiledare. Men inte heller det vore sant, även om Lööf sannerligen inte varit något lyft. Centern har haft det kämpigt i flera decennier.

Om partiet alls ska ha något existensberättigande måste det utvecklas, ta ställning och få något slags identitet. I dag vet väldigt få vad Centerpartiet står för. Det är förstås ohållbart. Opinionssiffrorna ljuger inte. Mittfältet i svensk politik är knökfullt. Enda sättet att bli relevant är att lämna det.

Ett problem är att även om Centerpartiets föreslagna idéprogram gillas av frihetligt sinnade väljare, som undertecknad, gör valet av partiledare att vi är ytterst tveksamma till att lägga en röst på partiet. Centerns svek i integritetsfrågorna, där just Lööf var en av huvudfigurerna, hjälper inte heller till. Å andra sidan är vi i dag ganska få. Om Centern kan förmå fler att inse värdet av större frihet för individen har de gjort oss alla en tjänst.

Jag välkomnar förstås de frihetliga inslagen i det föreslagna partiprogrammet. Men jag förhåller mig fortsatt skeptisk till möjligheterna att verkligen driva dessa frågor med framgång i partiet. Och framför allt finner jag skäl  att betvivla att det alls kommer att ske. Allt annat är en positiv överraskning.