Breivik-rättegången i Oslo fortsätter och medias rapportering är nästan lika hysterisk nu som när den började.
Senaste nytt är att en mamma gråtandes ”flydde” ur ut rättssalen. Just de anhörigas reaktioner på det som sägs i rätten har varit mediernas fokus de senaste veckorna. Och visst är vittnesmål och obduktionsprotokoll jobbigaatt lyssna till om man är personligt berörd av tragedin. Men vad skiljer egentligen denna rättegång från en vanlig mordrättegång förutom att antalet berörda parter är fler?
Det är något med stora katastrofer som får medierna att gå i spinn och utmåla både offer och gärningsmän, när sådana finns, som exceptionella och unika. Omfattningen är unik, men förlusten av ett liv detsamma. Anhöriga till personer som omkom i tsunamin 2004 genomlevde samma sorts sorg som den som förlorat en nära person i en drunknings- eller smitningsolycka en helt vanlig dag på året. Sådana händelser som blir till notiser i lokaltidningen. Skillnaden är att många drabbades samtidigt i tsunamin och att hela samhället uppmärksammade deras sorg. Förmodligen fick de därför också bättre stöd och hjälp.
Samma logik gäller för anhöriga till Breiviks offer. Detta blir lite tröttsamt. Vi ska inte förringa anhörigas sorg och smärta, men vi har ett hundratal mord i Sverige varje år. Runt 3-400 självmord. Lägg därtill alla tragiska olyckor och sjukdomar som tar unga människors liv. Folk dör kort sagt hela tiden i alla möjliga tragiska sammanhang – och anhörigas sorg är lika tung oavsett om döden sker tillsammans med många andra eller inte.
Människor som dör i grupp är dock lite mer speciella än andra – om vi ska tro mediernas rapportering.
Har också reagerat på det, men kanske ännu mer på att man överhuvudtaget gör rättssaken så stor. Man vallar gubben på Utöya för att dokumentera vartenda skott. Man har hundratals poliser att utreda en sak som är given och man går igenom varenda detalj i domstolsförhandlingar i veckor.
Absolut ska man utreda ABBs kopplingar till andra personer. Absolut ska man gräva lite i hans manifest, motiv och psykiska hälsa. Men varför inte tillåta sig lite stordriftsfördelar när det gäller utredningen och redovisningen av själva brottshandlingen?
"Men vad skiljer egentligen denna rättegång från en vanlig mordrättegång förutom att antalet berörda parter är fler? "
Det som skiljer är att den "problemformulering" som driver Breivikatt mörda delas av alla fascister i Europa vilket inte minst visat sig på internet där förståelsen för vad som drivit honom att mörda ett 70 tal "kulturmarxister" ur den påhittade singularitet vid namn "PK" som alla fascister ligger i krig med varit stor.
"Människor som dör i grupp är dock lite mer speciella än andra – om vi ska tro mediernas rapportering"
Politiskt grundade massmord är mer speciella än andra mord.
Inte ur ett sorgperspektiv.
Jo, men varför ständigt hedra offren för den sk "F"örintelsen medan knappt någon känner till Pol Pot, Tanzania på 1960-talet, Stalin, Mugabe, tidiga ANC, och ja….kan hålla på hundra år till minst, 200 miljoner mot 12 miljoner eller enligt trovärdiga revisionster 300 tusen.
/Stolt stark och ganska klok
Politiskt grundade massmord är mer speciella än andra mord.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/vittne-i-breivikrattegang-hotat
Den europeiska fascismen är det största enskilda hotet mot vår frihet på sikt.