Våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange och hela cirkusen kring dessa har fått utländska medier och debattörer att utpeka Sverige som en bananrepublik utan självständigt rättsväsende. Anklagelserna är förstås överdrivna, även om det finns skäl att diskutera hur svensk sexualbrottslagstiftning fungerar i praktiken. Utvecklingen mot omvänd bevisbörda, det vill säga att den anklagade mannen ska styrka att kvinnan faktiskt ville ha sex med honom, är oroväckande och utvidgandet av våldtäktsbegreppet innebär de facto problem.
Sverige är synbart lättsårat när det svenska rättsväsendet i allmänhet och vår sexualbrottslagstiftning i synnerhet kritiseras av utländska tyckare. Vi anses ju ha kommit längre än andra länder. Men när en svenska säger sig ha blivit våldtagen på ön Samos och plötsligt anmäls för förtal tar det hus i helsike. Historien beskrivs unisont som en grekisk rättsröta. Hela det grekiska rättsväsendet får bära dumstrut. Att den grekiske handelsattachén uttrycker sig illa om svenska kvinnor gör förstås folk ännu argare. Rör inte min svenska kvinna, typ.
Det finns dock anledning att diskutera inte bara den grekiska synen på våldtäkt utan även hur vi i Sverige har låtit pendeln svänga över så långt att vårt land har bland de flesta våldtäktsfallen per capita i hela världen. Svenska kvinnor skulle alltså vara särskilt utsatta av våldtäktsgalna svenska män. Det förefaller inte sannolikt. Givetvis handlar det om lagstiftning och attityder. I Sverige faller betydligt fler händelser inom ramen för våldtäkt och våldtäkt inom äktenskapet har varit straffbart sedan 1965. I takt med att begreppet våldtäkt vidgas till att omfatta mycket annat än bara påtvingat sex genom våld eller hot om våld måste emellertid konsekvenserna diskuteras. Vad innebär egentligen våldtäkt inom äktenskapet i dag? Var går gränserna mellan tjatsex och våldtäkt?
Våldtäktsfall är knepiga ur bevissynpunkt. Oftast finns bara ett offer och en gärningsman. Inga vittnen. Och långt ifrån alltid heller någon teknisk bevisning som otvetydigt säger att ett brott har ägt rum. Därför leder få åtal till fällande dom. Detta har frustrerat politiker och feministiska lobbyister så till den milda grad att vi i Sverige är på väg att införa en lagstiftning som i praktiken innebär att det krävs ett tydligt samlagskontrakt som försäkring innan sexuell aktivitet kan inledas. Vem vill riskera att bli anklagad för våldtäkt i efterhand?
Inte nog med att detta synsätt försvårar all sorts sexuell spontanitet mellan personer som inte känner varandras behov och lustar utan och innan, vi får även ett slags politisk korrekt sexualitet som mall för hela befolkningen. Sedd i detta ljus känns en puckad grekisk handelsattachés uttalanden ganska triviala.
Det intressanta är hur den svenska pressen byggt upp en hätskstämmning mot Grekland generellt. Vad finns det för motiv?
Frågar du mig är det helt enkelt dålig journalistik orsakade av fördomar.
Om man jämför medias behandling av Greklandsfallet med en misstänkt pedofil som gripits i Berlin, för att ta ett fall som råkar vara aktuellt.
Läget verkar vara ganska likartat, det lokala rättssystemet verkar ha någon form av bevis och har inlett en rättsprocess men ingen har dömts "bortom all rimlig tvivel". I ett fall beroende på att den misstänkta väljer att hålla sig borta.
So logiskt sett borde media behandla fallen lika.
(sen kan man väl ha en viss skepsis mot frasen "bortom rimlig tvivel").
Jag måste tyvärr säga att jag tror att svenska kvinnor faktiskt ÄR synnerligen utsatta för våldtäkt. Det är ju inte så få som håller med den grekiske ambassadtjänstemannen att svenska kvinnor är slampor. Kolla det här: http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/features/3522118/8000-students-in-Salou-booze-up.html
och SÄRSKILT kommentarerna till det. Fundera över hur det hade sett ut om det hade varit svenska tjejer som legat as-packade i rännstenen…
Vad jag försöker säga är att det är, naturligtvis, ett moraliskt förkastligt leverne att åka söderut, supa skallen i bitar o knulla allt som rör sig. Däremot, så finns det en skillnad i att svenskar uppvisar ett sådant kvinnohat till företeelsen. (vilket man ser i kommentarer på nätet.) Och hat föder våld.
Det är inressant att så många "liberaler" anser att en grekisk myndighetsrepresentant som påstår att en enda kvinnas dokumenterade falska anmälningar av våldtäkter utgör underlag för att prata om en en "våg" av falska anmälningar av europeiska kvnnor mot grekiska män och att detta i sin tur bör utgöra underlag för ett åtal mot en kvinna för förtal för att hon anmält en av läkare konstaterad våldtäkt.
Om det är så jävla viktigt att slå mot den feminism ni hatar så är väl det minsta man kan begära att ni har själbevarelsedrift nog att INTE välja strider som ni har förlorat redan innan ni öppnat käften?
Inte nog med att detta synsätt försvårar all sorts sexuell spontanitet mellan personer som inte känner varandras behov och lustar utan och innan, vi får även ett slags politisk korrekt sexualitet som mall för hela befolkningen. Sedd i detta ljus känns en puckad grekisk handelsattachés uttalanden ganska triviala.