Sverige är bra på så många sätt. Vi har historiskt sett haft fantastiska yttrande- och tryckfrihetslagar. Vi har sluppit vara rädda för att systematiskt bli övervakade av staten eller behöva självcensurera oss själva. Vi har en fungerande rättsstat som absolut kan bli bättre men som trots sina brister fortfarande förtjänar relativt hög tillit. Vi lever i ett rent land med kanske världens bästa dricksvatten direkt ur kranen. Det är dessutom, trots kvällstidningarns krigsrubriker, ett tryggt land att bo i. Sverige är dessutom ett land som inte drabbas av vare sig naturkatastrofer eller politiska härdsmältor i tid och otid. Det är kort sagt ett stabilt land.
Det är därför obegripligt att våra politiker i det nya årtusendet vill försämra så mycket av detta. Yttrande- och tryckfriheten hotas av den nya Yttrandefrihetskommitténs förslag. Med hjälp av FRA och teledatalagringen skapas ett omfattande övervakningssamhälle som, tillsammans med nakenskannrar i framtiden (tack, EU!) kommer att möjliggöra för makthavarna att granska oss in på bara kroppen. Rättssäkerheten hotas av idiotiska lagar som resulterar i att människor döms för brott trots att bevis för gärningen inte finns och att personer med extrema politiska åsikter får stort inflytande över lagstiftningen. Orosmolnen hopar sig och väldigt få tycks reagera över vilken utveckling som just nu pågår i Sverige. Plånboksfrågor fortsätter att skymma sikten för de verkligen avgörande frågorna. De frågor som avgör om Sverige kommer att vara ett land att bo i eller ej i framtiden.
Sverige är förstås ingen isolerad ö i detta sammanhang, inte minst övervakningsstaten byggs ut på alla håll i världen. Det är därför lätt att misströsta. Finns det ens något land som respekterar de mänskliga rättigheterna? Ge mig ett land som tar yttrandefrihet på allvar och begriper att internet är det mest fantastiska som har hänt mänskligheten sedan saniteten uppfanns. Som inte betalar årliga mångmiljardbelopp för att få delta i ett politiskt eliprojekt som endast ger mer regleringar och mindre frihet åt befolkningen. Som tar alla myndiga människors sexuella självbestämmanderätt på allvar. Ett land som inte vill tvinga oss att leva hälsosamt eller tänka ”patriarkat” när vi ska dela upp hushållssysslorna och barnpassningen. Som inte aningslöst ger staten ständigt nya befogenheter för att övervaka befolkningen. Kort sagt ett rimligt land som tar mänskliga rättigheter på allvar.
Ge mig.
Gief!
Håller med till fullo!
Du har väl sett övrigt som skrivits idag också?
MUF:basen i Svd:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/moderaterna-bor-rosta-nej-till-datalagring_6006357.svd
Christian och Camilla i Svd:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-bordlagga-datalagringsdirektivet_6006997.svd
Och Johan Hammarqvist (c), ledarskribent i Norra Skåne:
http://www.nsk.se/article/20110314/OPINION/703149862/1145/OPINION/-/ohederlig-argumentation-av-ask
Det skrivs i alla fall lite…
Jag vet inte men Schweiz kanske är ett alternativ.
Tack, Lake. Jo, jag såg de artiklarna. Men en MUF-bas som skriver bra om integritet… Han tycker ju helt rätt här, men hur skulle han ha resonerat om han suttit i riksdagen? Mitt förtroende för moderata politiker är inte direkt skyhögt. Se nu på Maria Abrahamsson.
Dessvärre så tror jag att handlingsutrymmet för riksdagsmän att driva egna frågor är begränsat.
Det är en annan fråga att fundera kring.
Visst är det så. Jag förstår att det är tufft och svårt att stå upp för sina principer mot en hel riksdagsgrupp. Men, i den bästa av världar, var om inte i riksdagen ska principer och ryggrad vara något positivt?
Jag håller med dig där Hans.