Kröning

En stukad socialdemokrati ska välja ny ordförande. Igen. Det var bara fyra år sedan sist. Då valdes Mona Sahlin som första kvinnliga partiordförande och förhoppningarna var höga. I dag väljs Håkan Juholt, en outsider som är obekant för väljarna och som får det svåra uppdraget som Sahlin misslyckades med: att driva partiet framåt i oppositionsställning.

Den senaste tidens farsartade spel inför partiledarvalet är ett av flera tecken på att Socialdemokraterna fortfarande famlar efter att hitta en identitet som oppositionsparti. Partiet har ju valt ledare tidigare också men då i regeringsställning. Nu har två raka ordförandeval skett i opposition. Väl i opposition blir sprickorna i partifasaden tydligare och mer öppna.

Någon Juholteffekt går det inte att tala om ännu. Väljarna vet helt enkelt alldeles för lite om honom ännu. Att han tycks väcka mest entusiasm hos betong- och gråsossar indikerar inte att han lär göra någon succé mot Reinfeldt framöver heller. Samtidigt ska han inte underskattas. Socialdemokraterna är revanschsugna medan alliansregeringen ger ett ganska trött och oengagerat intryck. Förr eller senare ledsnar folk på sina regeringar, det kommer att hända Reinfeldt också.

Nu behöver ett växande stöd i opinionen för Socialdemokraterna under de kommande åren inte betyda särskilt mycket i slutändan. Minns vilka siffror partiet red på under Sahlins ledning, egentligen ända fram till valåret 2010. Det är således först i början av 2014 som vi kan börja se vartåt det skulle kunna barka i nästa val. Allt innan dess är förspel. Och en sjuhelsikes uppförsbacke för Juholt med cykelhjälmen att trampa sig ur.