Centerpartiet fortsätter att tappa väljare och ligger åter igen under riksdagsspärren. Samtidigt står Moderaterna historiskt starka. Lite märkligt kan tyckas. Efter Moderaternas vänstersväng borde det finnas gott om gammelmoderater som inte längre känner igen sig i sitt parti och som därmed har betydligt mer gemensamt med Centern. Nu är det förstås inte så enkelt.

En Yougov-undersökning har visat att även om Socialdemokraterna har störst andel väljare som aldrig lagt sin röst på något annat parti (hela 50 procent) har de moderata väljarna i högre grad ”ärvt” sina partisympatier från sina föräldrar. Däri ligger säkerligen en förklaring till att folk fortsätter att rösta på M trots att partiet inte alls är samma parti som när Carl Bildt och Bo Lundgren ledde det. De röstar av vana och tradition, nästan oavsett vilken politik som bedrivs. Det går att jämföra med att vara supporter till ett hockey- eller fotbollslag.

Det är tråkigt. Regeringen behöver ett starkt Centern som kan driva arbetsmarknadspolitiska frågor och åtminstone våga nämna ordet ”integritet” utan sarkasm i rösten. Även om Maud Olofsson överlag varit en bra borgerlig partiledare (konkurrensen från personer som Johansson och Daléus i hennes eget parti har förstås inte varit så stark på den punkten) är det nog dags för henne att lämna över. Centern behöver ett slags nystart. Att byta partiledare är lite som att byta tränare i ett hockeylag. Ibland behövs helt enkelt bara en ny röst.