”Ärligt talat, ingen pratar med oss.” Så uppges en anonym amerikansk diplomat beskriva USA:s situation just nu. Å andra sidan är detta problem sannolikt övergående eftersom stater, precis som Robert Gates säger, har kontakter med USA därför att det tjänar deras egna intressen, inte för att de nödvändigtvis gillar eller litar på amerikanerna.

Politiker i USA är förstås fly förbannade över läckorna. Inte över skitsnacket eller övertrampen utan över att vanligt folk – och världens ledare – har fått veta vad USA egentligen tycker om saker och ting. Stormakten USA har klätts av inför öppen ridå och det är rätt underhållande att följa.

Reaktionerna på läckorna är nästan lika intressanta som läckorna i sig. Sarah Palin kallar Julian Assange ”antiamerikansk”, utrikesdepartementets talesperson Philip Crowley stämplar honom som ”anarkist” (förmodligen det snällaste epitetet Assange har fått de gångna veckorna), antiterroranalytikern Roger Cressey tycker att Assange borde skjutas och vill gärna göra det själv, den före detta presidentkandidaten Mike Huckabee anser att ”allt annat än avrättning är ett för milt straff” medan Fox News-agitatorn Bill O’Reilly tycker att en drönarattack vore mer lämplig. Det är reaktioner värdiga en berusad mobb, inte högt uppsatta politiker eller samhällsdebattörer.

Läckorna får konsekvenser även långt utanför USA:s gränser. Stater gör nu försök att stänga ned WikiLeaks för gott. Sajten har redan tvingats flytta och kan tvingas till det igen. Och igen. Reportrar utan gränser, RSF, hör till dem som har reagerat kraftfullt mot försöken att hota Assange och stänga ned WikiLeaks med vilka metoder som helst. RSF säger sig vara ”chockat över att yttrandefrihetspolitiken i länder som USA och Frankrike plötsligt hamnar i linje med Kinas.” Snarare är det länders verkliga ansikten vi ser nu. Hela världen får se hur stolta demokratier egentligen ser på yttrande- och informationsfrihet. Det är en smula befriande att kunna se den skillnaden.

Det går att hävda att WikiLeaks genom läckorna bidrar till censur och filtrering av Internet. Men det är bara en halvsanning eftersom denna utveckling påbörjades långt innan WikiLeaks släppte något känsligt material. Politiker som vill inskränka människors fri- och rättigheter hittar alltid skäl till det. I går hette det barnporr. Just nu heter det WikiLeaks.