Efter de senaste årens bottennapp från Nobelkommittén har plötsligt värdiga vinnare i år fått Nobelpriset. Nu senast Liú Xiǎobō, välkänd kinesisk litteraturvetare och regimkritiker som dömdes till elva års fängelse i fjol för ”omstörtande verksamhet”. Han tilldelas Nobels fredspris för sin ”långa och icke-våldsamma kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina”. Liú var med redan 1989 och demonstrerade för demokrati i Kina.

Samtidigt som det är ett välförtjänt pris som belönar den kamp för demokratin med risk för eget liv och säkerhet som Liú och många med honom bedrivit, är det även en välförtjänt nagel i ögat på den kinesiska regimen som avrått Nobelkommittén från att ge priset till Liú och hävdat att det kan skada relationerna mellan Kina och Norge. Föga förvånande är nyheten inte med i regimstyrda Xīnhuás nyhetsflöde, i alla fall inte ännu. Att en kines får Nobels fredspris borde vara en stor nyhet i Kina – nu råkade det i regimens ögon vara ”fel” kines som fick äran. Regimen klurar förmodligen på hur de ska bemöta detta. Att ha en Nobelpristagare i fängelse är förstås ingen fjäder i hatten.

Det fanns förhoppningar om att den kinesiska regimen skulle lätta upp kontrollen i och med OS i Beijing 2008. Så har inte blivit fallet. Kontrollen och censuren har tvärtom skärpts i såväl datorer som mobiltelefoner. Utvecklingen är mycket oroväckande. Allt är emellertid inte nattsvart. Premiärminister Wēn​ Jiā​bǎo​ har faktiskt pratat om politiska reformer på sistone, vilket har fått många att hoppas på att det de facto finns personer i partitoppen som anser att regeringen måste gå vidare med att gradvis demokratisera landet. Låt vara att det sker utifrån ekonomiska argument. Det spelar faktiskt mindre roll. Det viktigaste är att diskussionen över huvud taget förs på högre nivå.

Kanske försöker Wēn skapa en plattform för en efterträdare att på allvar driva linjen om politiska reformer. Kina lider i dag inte bara av brist på yttrande-, mötes- och informationsfrihet utan också på grundläggande rättssäkerhet för landets medborgare. Det är ett hårt arbete som väntar den som vill demokratisera Kina och på vägen dit kommer det att behövas personer som Liú Xiǎobō. Men makten att förändra på riktigt vilar hos Kinas Kommunistiska Parti.

Besluten om politiska reformer i Kina måste komma från den
högsta politiska ledningen. Hur långt Wēn​ Jiā​bǎo egentligen vill gå är oklart.