Med en månad kvar till valet klargör Centerpartiet att de släpper integritetsfrågorna. Ingen är nog särskilt förvånad, Centern har varit tyst i dessa frågor ända sedan riksdagen baxade igenom FRA-lagen. Endast enstaka centerpartister har fortsatt att lyfta dem och försökt påverka. Heder åt dem. Men kommer de att stanna kvar i partiet?

Jag tycker fortfarande att Centerpartiet på många sätt är det enda borgerliga partiet i många frågor. Därför är det synd att partiet inte orkar bråka i så fundamentalt viktiga frågor som integritetsfrågorna. Kanske ligger en valtaktisk kalkylering bakom detta beslut. Frågan om personlig integritet kommer inte att vinna något val åt Centerpartiet. Det inser nog även de mest ivriga FRA- och IPRED-motståndare. Men det betyder mycket för ett partis profil att ta ställning även i jobbiga frågor, att våga bråka. Maud Olofsson skickar nu signalen att partiet hukar sig för Reinfeldt (ni vet han som anser att alla tjänar på att debatten lägger sig).

Att som Maud Olofsson endast säga att partiet värnar integriteten och sedan inte leva upp till dessa ord i handling leder förstås ingenvart. Kortsiktigt och valtaktiskt är det säkert rätt. Frågan om personlig integritet finns inte med på väljarnas radar och antalet personer som byter parti och går över till Piratpartiet på grund av detta är försvinnande litet. Bloggbävningen 2008 var ingen folklig proteströrelse. Frågan samlade visserligen människor från alla politiska läger, men för den genomsnittlige väljaren var den förmodligen rätt obegriplig. Och oviktig. Så illa är det faktiskt. Men långsiktigt gör sig Centern ovän med just den liberala väljargrupp som de flirtar med i andra frågor. Det går faktiskt att vara vän av arbetsmarknadsavregleringar och vän av personlig integritet samtidigt.

I min värld hör även den sexuella integriteten till hela integritetspaketet. Men inget borgerligt parti vill som bekant garantera oss vuxna människor full sexuell integritet och frihet. Och, bör nämnas, inte heller Piratpartiet.