Moderaterna i Stockholm säger fortsatt nej till ett sprututbytesprogram. Ingen är förvånad.

Harm reduction är bra eftersom det i detta fall bryter upp en fossil till narkotikapolitik och tvingar politiker att ompröva gamla ställningstaganden och därmed även börja ifrågasätta sin egen moral. Det är lättare sagt än gjort när det gäller moderater, förstås. I narkotikafrågan verkar partiet förbli ett batongparti vars högsta önskan är att alla narkomaner ska skickas till ett ”pound you in the ass”-fängelse. Partiet som de senaste sex åren gjort sig känt som ett sällskap där ingen förändring är omöjlig, är fullständigt blockerat i narkotikafrågan. Sakargument går helt enkelt inte in.

Moderaterna vill i stället bygga vidare på ”redan fungerande metoder”. Vilka fungerande metoder? undrar vi andra. Svensk narkotikapolitik har inte fungerat de senaste 30 åren. Behovet av nytänkande är skriande. Men egentligen är det bara Vänsterpartiet i riksdagen som har några som helst tankar om alternativ till dagens repressiva nolltoleranslinje. Så medan moderater drömmer vidare om det narkotikafria samhället, byggt på Bejerotska villfarelser, får missbrukare fortsätta att skörda frukterna av en misslyckad politik.

Jag kan ge dem en poäng. Skattebetalarnas pengar borde inte gå till att assistera människor att använda droger. I det perfekta samhället betalar alla för sig själva. Men nu lever vi i en generell välfärdsstat, vars uppgift på en rad områden är att minimera risken för skador hos befolkningen. Att detta inte gäller narkotikapolitiken, där en hjälpande hand i stället förvandlas till en batong, är besynnerligt, cyniskt och obegripligt.

Sedan är det visserligen lite intressant att de moderata företrädarna använder ordet ”narkotikabruk” i stället för det i Sverige annars vedertagna ”narkotikamissbruk” om allt illegalt bruk av droger. Men det var väl mest ett olycksfall i arbetet?

När det gäller narkotikapolitiken är Nya Moderaterna synnerligen gamla…