Normalt brukar huvudmotståndaren för de borgerliga partierna vara Socialdemokraterna. Det är mot detta parti krutet brukar användas i en valrörelse. Samtidigt har man kunnat skrämma lite med kommunistspöket Vänsterpartiet. Denna gång finns det skäl att göra annorlunda.
Socialdemokraterna kommer inte att göra ett kanonval med Mona Sahlin som partiledare. Partiet har legat konstant kring 35 procent i opinionen det senaste året – och så fort Sahlin öppnar munnen och preciserar sina förslag, vänder vinden till regeringens fördel. Det är osannolikt att det blir särskilt mycket högre siffror än dessa 35 procent i valet i höst för Socialdemokraternas del. Samtidigt ligger Vänsterpartiet stabilt kring mellan 5 och 6 procent i de flesta mätningar.
Huvudskälet till att Alliansen får stryk i samtliga opinionsmätningar stavas i stället Miljöpartiet. Detta parti lyfter till osannolika 13,5 procent i den senaste United Minds-mätningen. Det är en rekordnotering för partiet, men det är inte förvånande givet hur opinionstendensen har sett ut för partiet den senaste tiden. Ett valresultat på över 10 procent förefaller plötsligt högst rimligt. Det finns två viktiga anledningar till att Miljöpartiet går som tåget just nu. Dels bidrar den allmänna klimatalarmistiska konsensusen i svenska medier – på nyheterna och i specialprogram på TV, på nyhetsplats i morgon- och kvällspressen samt även i radio – att sätta fokus på miljöfrågorna och efterfråga radikala lösningar på påstådda problem. Klimatalarmismen är i dag lika central för Miljöpartiet som klasshatet är för socialister eller antisemitismen för nazister. En annan och förmodligen ännu viktigare förklaring, är den fullständiga frånvaron av granskning. Medan övriga partier och politiker granskas, faller ingen skugga över Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Vem kan kritisera någon som bara vill rädda världen? Det vore ju så 90-tal.
Miljöpartiet kan bli valets stora vinnare. De kan bli vad Vänsterpartiet och Kristdemokraterna blev 1998, Folkpartiet 2002 och Moderaterna 2006. Och då kommer Alliansen med all sannolikhet att förlora regeringsmakten. Ett råd till Alliansens företrädare är således att lusläsa Miljöpartiets förslag, skriva debattartiklar och i debatt efter debatt lyfta fram Miljöpartiet som den rödgröna oppositionens svarta får. Partiet som hotar arbetslinjen och därmed välfärden. För om man ska vara ärlig, är ju partiet helt och hållet tossigt. Frågan är bara hur många som känner till det.
Alliansen är körd. Och nu sätter de radikalfeministen tillika kollektivisten Birgitta Ohlsson som EU-minister… Trots att jag aldrig skulle rösta vänster så vill jag se alliansen dö och tyna bort. Vi får aldrig en liberal politik med den kristkonservativa och radikalfeministiska allliansen.
Socialistpartierna gör socialistjobbet bättre än regeringspartierna. Alliansen har bedragit oss sant liberala väljare på så många plan. Förtroendet är borta och lär inte återkomma. Om ett par månader kommer även rapporten om sexköpslagen, och vi vet ju redan nu hur det blir… Regeringspartierna måste ha en rejäl näsbränna för att lära sig. Tveksamt om de gör det.
Whoever wins, we lose. Så är det ju för en liberal i Sverige just nu. Men Alliansen kommer knappast att se ett nederlag mot Mona Sahlin som en markering från väljarna att de borgerliga partierna borde bli mer liberala. Så länge Reinfeldt är moderatledare och Moderaterna åtnjuter ett så pass brett stöd, lär vänstervandringen fortsätta. En borgerlig valförlust kan således sudda ut skillnaderna ytterligare. Jag hoppas på någon sorts intern reaktion…
Ja, men vem vågar opponera sig när den odemokratiska partipiskan viner? FRA visade ju hur det ligger till med detta. Reaktionen inifrån borde ha kommit för länge sedan.
Alliansen kommer inte gå till frontalangrepp på mp. Anledningen? När SD kommer in i riksdagen behöver alliansen mp:s stöd för att behålla regeringsmakten.
Jag skulle rekommendera ett frontalangrepp på V i stället. Det finns i alla fall en möjlighet att knuffa ner dem under 4%. Dessutom verkar Lars Ohly inte gilla att svara på relevanta frågor om Vs politik vilket inte riktigt går hem.
/B