Det blåser hårt kring IPCC just nu. Först Climategate, som undergräver hela den ”ledande” klimatforskningen. Och nu ifrågasätts åter klimatpanelens trovärdighet när det visat sig att en rapport som publicerades 2007 innehöll rena falsarier.

I rapporten slogs fast att risken var ”mycket stor” att isen runt Himalaya skulle vara helt borta till år 2035. Detta sades alltså om ett istäcke som är upp till 400 meter tjockt. Det är en rejäl smälttakt det, minsann. När källan till påståendet spårades visade det sig att IPCC har räknat fel på sisådär 315 år – utifrån en från första början grov gissning. Så seriös är IPCC:s klimatforskning.

Rapporterna ska genomgå en kollegial granskning, alltså läsas och granskas av andra forskare. Ändå lät panelen dessa uppenbara felaktigheter stå kvar. Det säger, tyvärr, en hel del om det klimat som råder i IPCC när det gäller kritiska åsikter. Ordföranden för panelen, Rajendra Pachauri, kallade invändningarna för ”voodoovetenskap”. Så talar inte en seriös forskare. IPCC är så förblindad av sitt uppdrag att missionera om den globala uppvärmningens konsekvenser, att den glömmer allt vad källkritik och god vetenskap heter. Och politiker och aktivister världen över bara gapar och sväljer.

Detta är precis vad skeptiker har hävdat hela tiden. Inte att det föreligger någon konspiration utan att IPCC är ett politiskt projekt med ett tydligt uppdrag: att övertyga politiker och allmänhet världen över om att det så kallade klimathotet är akut. De har således redan slutsatsen klar och söker sedan stöd för sin koldioxidteori genom selektiv perception. Detta utestänger automatiskt all forskning som ifrågasätter AGW-hypotesen. Arrogant kallas kritiska röster för ”voodoovetenskap”. Detta förfarande skulle underkännas om det gällde en C-uppsats på valfritt universitet. Men i FN:s regi går det bra.

Om svenska politiker vore vid sunda vätskor, skulle dessa skandaler få dem att börja se på saken i ett bredare perspektiv och ifrågasätta IPCC:s slutsatser. Inte bara se detta som ett enstaka olycksfall i arbetet. För det tror jag inte att det är. Jag tror snarare att det vi nu ser är exempel på hur IPCC har arbetat i åratal. Men jag väntar mig inget vettigt från politiskt håll i Sverige.

Sådant man får fredspriset för.