”Det tredje alternativet är att formulera en jämställdhetspolitik som utmanar radikalfeminismen. I sådana fall är ambitionen att låta jämställdheten komma ut ur genusgarderoben. Detta kan ske genom ett ifrågasättande av 50/50 som ett absolut villkor för jämställdhet till förmån för principen om lika möjligheter, ett avvisande av varje form av kvotering samtidigt som kunskap och meriter framhålls och genom en analys av kvinnors lägre löner där det individuella perspektivet ersatt genusglasögonen. För mig och KDU är alternativ tre det självklara alternativet.”
KDU:s Charlie Weimers går till attack mot den radikalfeminism som nu även Moderaterna har lagt till sitt program. Det största fånet på två ben inom den svenska borgerligheten, Per Schlingmann, skriver i dag tillsammans med den moderata radikalfeministen Hillevi Engström att Moderaterna ska inleda ”en av våra största frihetsreformer någonsin”: vandringen mot det radikalfeministiska samhället. Vägen har redan stakats ut av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet under drygt tio år. Nu tar Moderaterna entusiastiskt över stafettpinnen.
Samtidigt hävdar de moderata företrädarna att ”[v]år jämställdhetspolitik tar sin utgångspunkt i övertygelsen om att alla människor är unika med egna beslut att fatta”. Ändå vill de att politikerna ska diktera villkoren för barnpassning och bedriva ett klassiskt vänsterfeministiskt arbete med ”jämställdhetsrating” av arbetsgivare, åtgärder mot en könssegregerad arbetsmarknad och mycket annat som hör bättre hemma hos Feministiskt initiativ. Som jag har konstaterat tidigare, blåser det korsdrag på det moderata hjärnkontoret. Det finns ingen logik i partiets utspel. Moderaterna är kort sagt på väg att bli ett typiskt vänsterparti. Det är tragiskt det vi nu ser hända med det gamla borgerliga partiet.
Det är ju fasen att det ska behövas en konservativ ungdomspolitiker för att våga utmana vänsterfeminismen inom borgerligheten. Vore inte Kristdemokraterna ett så tossigt parti i övrigt, skulle jag bannemej kunna rösta på dem som en protest mot borgerlighetens vänsterfeministiska omsvängning.
Med alla korskopplingar lutar det väl åt att vi får en enpartistat i framtiden!
Eller varför inte en tvåpartistat likt USA, England m.fl. då det säkert lämnas mer utrymme för partier liknande Front National!?
Visst är KD smått tossiga vilket inte är konstigt med tanke på härstammningen i Pingströrelsen så det är uteslutet. Vänster om M är inte tänkbart för då kommer man ju helt in i flummigheten så då, i brist på annat, kvarstår bara ju bara SD. Sedan får övriga partier försöka negligera eller svärta ner SD bäst dom vill?
Många jag träffat, inom olika yrken och olika politisk bakgrund, säger att "Nu får det vara nog med idiotiska påhitt, nästa gång röstar jag på SD!"
F-n ska veta att det ger en del eftertanke!
Moderaterna trodde vi, för inte så länge sedan, stod för ett frihetligt alternativ till socialisternas strävan att göra om oss människor, att uppnå den marxistis-engelsianska utopin.
Men så är det inte – de, moderaterna, som skulle stå för något annat, vara alternativet till det socialistiska tvånget, stå för sund mänsklighet och frihet – har med hull och hår tagit till sig de forna motstånadarnas tänkande och utopin de strävar emot.
Tala om ett förödande nederlag för frihet, jämlikhet, marknadsekonomi, subsidiariet och allt som borgerligheten och moderaterna har stått för!
Krister Petterson
http://familjekampanjen.wordpress.com/2010/01/29/jamstalldhets-arbeit-macht-frei-m/
Oscar, är det invandringspolitiken specifikt som du är missnöjd med? För om inte och det bara är en generell missnöjesröst du vill lägga så skulle jag rekomendera Piratpartiet istället. De står i mina ögon för framtiden: demokratiska fri- och rättigheter, medan sverigedemokarterna står för gårdagen, som nationalromantiskt tittar tillbaka nostalgisk till det gamla folhemmet. Dessutom, för er nyliberaler, så är sd knappast vänner av liberalism, globalisering och frihandel. Snarare tvärtom.
Christoffer, tänkte faktiskt aldrig på PP som ju är ett bra alternativ.
SD är ju lite för religösa ur min synvinkel. Jag anser att vore all religion förbjuden så funnes det knappt några krig på jorden.
Olika islamfraktioners krigande med varandra är ju som om Livets ord och Jehovas vittnen skulle slåss med varandra – same shit, different name!
Men en sak som irriterar mig är sjukförsäkringssystemet som är en stor flopp. Har goda vänner som bor i Schweiz och redan för 20 år sedan fick dom husläkare, fri sjukhusvård, fria mediciner, fri tandvård och fria glasögon – allt betalt av den privata sjukförsäkring som kostade dom marginellt över vad dom skulle fått lägga via skatten här för vår dåliga grundvård!
Så skulle vi ha det här!
Jag är född i en borgelig familj och har alltid röstat blått men nu tvekar jag.
Gösta Bohman sa ju aldrig något han inte kunde stå för men efter honom har det gått gradvis utför och mot vänster med den politiken,tycker jag.
Problemet med Piratpartiet som missnöjesparti är ju att du inte vet om de kommer stödja vänstern eller högern i allt annat än integritetsfrågor. De skulle ju mycket väl kunna alliera sig med V i feministiska frågor exempelvis.
Det har du visserligen rätt i Johan, men statsfeministiska åtgärder verkar man ju få både med moderaterna och sossarna numera. Skillnaden blir allt mindre mellan blocken känns det som. Och med PP vet man i alla fall vad man får och inte får.