DN förnekar sig inte. ”Vetenskapsreportern” Karin Bojs har tidigare avfärdat Climategate som ett fåtal konspirationsteoretikers fantasier. Nu, som den goda granskande journalist hon är, ger hon Climategate ett helt uppslag. Eller snarare: ett helt uppslag åt att återigen förkasta allt som osanning.

Bojs låter en klimatalarmist svara på frågan om hur Climategate ska tolkas. Det är väl lite som att be en agnostiker recensera Bibeln. Självklart får hon precis de svar hon vill ha och med vetenskaplig råg i ryggen därtill, ty Anders Moberg är docent i meteorologi vid Stockholms universitet minsann.

Ingen bör väl bli förvånad. Svenska journalister har sedan länge avsagt sig sitt granskande uppdrag för att i stället fungera som budbärare åt politiker och lobbyorganisationer. Eftersom det råder ”konsensus” kring klimathotet, behöver journalisterna inte granska, bara lyssna till vad politiker och lobbygrupper säger och sedan rapportera det rakt av. Det finns alltså inget att granska enligt detta sätt att se på saken.

En journalist som var aktiv under Hitlereran i Tyskland berättade att han inte alls kände sig kontrollerad under den tyska censuren. Han upplevde att han kunde skriva i stort sett vad han ville. Först långt efteråt, när regimen var död och begraven och han tog en titt på sina texter med nya ögon, insåg han hur oerhört inskränkt och likriktad han varit i sitt journalistiska värv. Jag misstänker att många svenska journalister kommer att drabbas av ett liknande uppvaknade i framtiden när de läser sina egna artiklar från denna alarmistiska tidsålder.

Å andra sidan finns ju möjligheten att journalisterna helt enkelt bara är för lata för att orka granska. Jag vet inte vilket som är värst.